frustrationen bryter ut.

frustrerade irriterade prinsessor bor på landet.

vi driver varandra till vansinne. igår var det några som grät.

och jag är nästan oberörd. för jag orkar inte engagera mig sådär. jag orkar inte gå upp i det.

är jag känslokall? nej, jag är en riktig känslomänniska och har en dramatisk konstnärssjäl. men jag försöker sålla bland känslorna. för om jag inte gjorde det skulle jag bli galen. och det här tänker jag inte bli uppäten av. för inget är egentligen särskilt viktigt.

men jag är irriterad för att du struntar i mig. att du antagligen är sur. fast du inte vågar säga något.

herre gud.

jag har bestämt mig för att vara störigt glad. för jag har ingen lust eller anledning till något annat.


Kommentarer
Postat av: Anonym

Hej mina kärasta. Du är inte känslokall. Tillslut tar känslorna bara slut och jaget är det centrala. Precis som du kände jag med mitt problem. Irri men tom. Du är drottningen över dem alla!!! (Vill veta mer om hur du fick henne att gråta, det var så mkt samtidigt igår så jag glömde fråga)) Puss puss

2006-04-26 @ 14:21:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback