addis

som vanligt trodde jag att det skulle bli lätt. att jag skulle fixa det på en gång. och som vanligt hade jag helt fel. men jag fick beröm av läraren och det kändes ärligt även om hon är lite besvärlig. fast när jag känner efter tycker jag att alla lärarna är besvärliga.

och jag tycker att det är jobbigt, men samtidigt härligt befriande att inte vara den duktiga. jag tycker om mina läxor för de är inte komplicerade. de säger: gör det här och det här. och jag gör det. eller så gör jag det sen. och jag låter bli att tävla för det är inte lönt. så jag känner mig inte stressad.

jag kan inte glänsa för jag förstår inte. jag kan inte.

men det gör inget.

för jag är duktig på något annat.

och efter en stund förstår jag. så sitter det. för jag tänker jobba på. och vägra ge upp.

drömmen om att få vara kreativ ska äntligen realiseras. det här tänker jag inte släppa.