addis

så tänkte jag att idag ska jag inte blogga något. idag ska jag baka chokladbollar och lägga mig tidigt. jag pratade med floristvännen. jag hörde på rösten att hon fortfarande var ledsen. och det är inte konstigt. jag blir så jävla less. vad är liksom prylen med att vara man? betyder det att man per automatik måste bete sig som ett svin? sitter den här snubben nu som faktiskt gjort henne illa hemma och myser framför teven? känns det trevligt att chilla framför sportspegeln, klia sig på bringan, lägga upp en rap och svepa en folla när hon faktiskt är riktigt ledsen? när det faktiskt är riktigt jävla svinigt elakt att först låtsas vara intresserad på riktigt för att sen försvinna ut i tomma intet efter mission accomplished? jag lackar så sjukt mycket på sånt här att det inte är klokt.

det händer att folk säger till mig att jag är orättvis mot män. att jag inte ger de en chans. att det finns män som är snälla. att det finns män som aldrig skulle vara elaka. som aldrig skulle bete svinigt. hej kom och hjälp mig. jag har inte träffat en enda.

(om vi ska prata om sviniga kvinnor så är jag fortfarande så vansinnigt jävla lack på "feminist"bruden på lördagens fest att jag kan hålla en svada om det precis nästan lika länge. men bara nästan.)