imorgon åker jag buss i tio timmar

ok. jag låtsades som att jag var cool inför morgondagen. det är bara delvis sant. för stundtals är jag riktigt nervös. och egentligen borde jag inte vara det. jag borde vara lite mer chill.

men va fan. sån har jag aldrig varit. vem skulle jag lura?

fast det ska verkligen bli roligt.
och alldeles snart ska jag träffa min extrasläkt. och de små extrakusinerna som är alldeles underbara.

bara jag orkar packa alla de dära kläderna jag släpat med mig.

Jullovet spenderas med följande tankar.

ett litet barn sa. nästa år vill jag vara maria. konkurrens. roligt. roligt att barnet tyckte att det verkade vara den bästa rollen trots att jag var den som gjorde minst. en dam kom fram och sa att jag var vacker som maria. det kändes fint.

och jag har det bra här. i år har jag haft en effektiv julstämning. den har liksom drabbad mig stundtals. men då har den verklligen slagit till. och mina syskon lyckades så fint med klapparna i år. och det verkar som att de gillade musiken som jag hade bestämt att de skulle gilla.

jag är förkyld. det oroar mig lite. för jag har ingen lust att vara sjuk i sthlm. eller i strängnäs. fast kanske minst i sthlm. och jag börjar få fjärilar i magen. det känns roligt tror jag. men fladdrigt. vad händer om det är ett lur alltihopa? fast det gör ju inget. hör ni. det gör ju faktiskt ingenting. för sthlm är min knytpunkt. och strängnäs är nära. och dit kan jag alltid åka även om det andra är ett lur. så det fladdrar men inte så mycket alls. och det är skönt. skönt.

minikusinen tyckte att jag var bucklig. och att jag var kaxig. jag tyckte att han var lite väl ung för att prata så  mycket. tills jag insåg att jag var nästan likadan när jag var fem.

jag tror att jag vill ha ett litet hus här någonstans på norrlandskusten. sitta och titta på havet och rita och sy. och sticka. och karva linoleumplattor till tryck. och tova. och sälja alltihopa til skåningar. till huset skulle jag vilja ha en man som gick runt och fixade och byggde och lagade och gjorde allt jag bad honom om. och när jag vill skapa ska han bara vara tyst och gå iväg och fiska. (hey. var hittar man dem? jag orkar inte leta så mycket längre)

jag har träffat tanterna. pantertanterna. en var ledsen. hon ville nog mest dö. hennes sonhustru hälsade genom att fråga om mina jultraditioner. och vägrade sedan fatta att jag var svensk. är man blatte så är man blatte så är man blatte. en annan gav mig en vacker rosa julkula. den ska genast sluta vara en julkula och bli en åretruntprydnad i ateljéns fönster. och en annan ville prata design. och en fjärde munhöggs med sin dotter som var på besök. och jag tänkte att sådär. precis sådär kommer jag och mutti låta. vi munhuggs mest hela dagarna redan nu. fast det är skönt. det är så jag känner mig mest hemma.

pappa ringde. opererad igen. jag undrar om det gör någon nytta. och jag vill mest att han bara plockar ihop sig själv och blir en vanlig pappa. men det är inte lönt att låtsas längre. vi orkar inte. han minns inte. han är pappa Teflon. för ingenting fastnar. han fick fira jul någonannanstans. han får nog inte julfrid. för han har inte ens vardagsfrid.

sex olika människor kollade in min blogg på självaste julafton. jag blir glad av sånt. jag fick fler julsms än någonsin. jag blir glad av sånt.


aldrig sinande källa till glädje.

kategori geografi på rallargänd:

- ligger saudiarabien nära kina?
- herregud. nej, det gör det inte.
- men en i deras lag ser ut som en kines.
- vet du verkligen inte var det ligger?
- okej då. det ligger vid arabien.

- kalmar? ligger det på någon av de där öarna?
- nej, i småland.
- är det längst ner i sverige?
- men gud i himlen. det är ju skåne. där jag bor du vet.
- jag blandar ihop dem så lätt. skåne och småland.

kategori hygien på rallargränd:

- mandelmassan gick ut i september.
- men gud nej, det är inga problem. bara använd.

- äggen gick ut för en månad sen.
- men gud nej, det är inga problem. bara använd.

- jag har redan en gaffel.
- men nu får du en fräsch och nydiskad.
- vad gör du?
- jag diskar dem.
- men varför lägger du dem inte i diskvattnet? du håller de ju bara under rinnande vatten?
- jag orkar inte.
- OCH DU GNIDER JU BARA LITE MED HÄNDERNA ISTÄLLET FÖR ATT ANVÄNDA DISKBORSTEN!

kategori kropp på rallargränd:

- vem är det som dricker låglaktosmjölk?
- det är jag.
- ja, vad bra. jag tänkte på det när min kompis blev laktosintolerant och slutade prutta. då tänkte jag på dig. och nu har jag varit hemma sen måndags och du har ju inte pruttat en endaste gång så jag har hört.

hela den kvinnliga delen av familjen (dvs mor 51 och döttrar 15 resp 25) spänner vid middagsbordet sina biceps för att jämföra eventuellt gäddhäng. resultatet är upplyftande. inga gäddor återfinns.

- det kliar i mitt öra. kan du titta om jag har en massa hår där i? det låter så konstigt.
- åh, gud. det är hår där i. vänta jag hämtar en pincett.
- jag följer med till toan.
- åh. titta det är ju fyra cm långt!
- ja, jag tyckte ju att det lät lite konstigt. nu låter det inget alls.

i robertsfors vill ekorren komma in

väl framme i hembygden. obygden. glesbygden. en ekorre ville komma in. ännu en granne är allvarligt sjuk. och en av damerna i kyrkan (hon som hade en man som var bibliotekarie och hade hela kroppen full av cancer. hon som har en dotter som sjunger för hela världen) skapar sig ett liv någonannanstans. och det gör jag med. fast i obygden ska tiden stå stilla.

i det bruna huset på rallargränd töms aldrig rummen. det finns saker så det står härliga till. backar med leksaker överallt. och jag blir lite matt. och i det bruna huset på rallargränd är det kallt. mamma tror inte på värme. utan på ett extra lager kläder. i slottet på gatan där det luktar braj skruvar jag ner elementen. här vill jag skruva upp dem.

min katt försöker lära sig tjeckiska just nu. och skånska. och jag saknar henne. hoppas att hon tänker lite på mig.

och jag tänker på att jag fick sådär en sjukt mycket sushi. jag blev glad. jag blev glad för att det inte betyder något särskilt mer än att du nog tycker att jag är rätt trevlig. och jag blev glad för att jag inte håller på och analyserar det hela. utan nöjer mig med att vara stoppmätt på femton bitar sushi och en vänskap rikare. fast kanske blir du en sån där som sakta men säkert glider iväg. ut ur livet igen. men det gör inget för en gång lät du mig bli stoppmätt på sushi.

robertsfors är bra för mina nerver. och stockholm blir bra. och strängnäs. jag längtar efter den där stora stora personen som sitter kvar i den lilla barnkroppen. vi har alltid så mycket att prata om. och så mycket att göra.

människor dör i robertsfors

och nu börjar folk dö. det känns tråkigt. ledsamt. skrämmande. pastorn. grannen. någon har cancer. och någons pappa dog förra vintern. och ingen stod mig nära. men de var nära. och de var alla i min mammas ålder. och tänk. tänk om mamma skulle dö. hur blir det då.

och på onsdagen så sägs det att någon opererade i pappas huvud igen. och jag tycker inte att det gör något. jag oroar mig inte. jag bekymrar mig inte. jag berörs inte. och det känns otacksamt. för alla de dära som inte längre har en pappa. fast min pappa är inte som andra pappor. för min pappa är elak. min pappa säger att jag är dum. att min bror är dum. att min mamma är dum. för min pappa tar inte hand om någon. har aldrig gjort. och jag har varit en god kristen och vänt andra kinden till. men nu har jag inga kinder kvar att vända mot honom. så jag vänder inte längre.

och imorgon flyttar kattakräket till sitt temporära hem. och det skär i bröstet. och jag har en klump i magen. och jag vill bara gråta. för vi har aldrig varit ifrån varandra såhär länge. och jag är rädd att hon ska bli besviken på mig. och jag är rädd att hon kommer att vara ledsen. och vänta på att jag ska komma hem. och jag tänker att hon glömmer bort mig.

och min kusin kommer inte ihåg var jag bor.

jag kommer att sakna er. prinsessor.

jag vet att jag behöver lovet.
jag vet att jag behöver åka bort.
jag vet att jag behöver se andra saker.
jag vet att jag behöver familjen.
jag vet att  jag behöver strängnäs.

och malmö kommer aldrig att vara så vackert som när jag återvänder.

all i want for christmas is you.

och ja. just nu längtar jag efter stora manshänder på ond rygg. och jag tänker att lite manlig bekräftelse ska väl inte vara så svårt att få när man är så snygg som jag. men uppenbarligen är det jävligt svårt. för alla män verkar vara töntar. hur blev det så? eller har jag någonslags skylt i pannan där det står: osäkra töntiga män sökes. ? för jag vägrar att tro att jag tillhör samma division som er. jag går liksom inte på det längre.

och jag såg hur en kille tittade över axeln. han såg mig rätt in i ögonen. och de två ljusblå sa mig : du. du är så mycket hetare än ditt sällskap. det kändes ju skönt att veta. men jag hade ju redan märkt det.

och jag är trött på att spela spel. jag orkar inte med singelhysterin och jag orkar inte med singelcirkusen. jag vill bara hångla lite. kramas lite. och få spännande sms.

och jag gillar män, inte pojkar. och då menar jag inte den fysiska åldern utan den mentala.

och jag gillar att bli intellektuellt utmanad. och då menar jag att prata om riktiga viktiga saker.

och jag gillar män med känslor. och då menar jag att det inte räcker att fälla en tår ibland, utan man bör också kunna munhuggas med mig.

och jag gillar män med självförtroende. och då menar jag att det är avtändande med osäkerhet.

så är det med det.

är du en man och känner att allt verkar passa in på dig? du ser dessutom hyfsat bra ut och kan hantera en självständig kvinna som lätt blir både arg och glad? välkommen in i mitt liv.


 

nattklubb och syjunta

idag gick det plus minus noll. men om man räknar med att jag fick en restaurangmiddag med kaffe och nybakt bröd så ligger jag på plussidan. hurra. jag ska fan i mig göra karriär. så det så. även om jag är värdelös på att sy. och mönsterkonstruera.

(och jag blev sjukt glad över specialinbjudan. det betyder att någon valt ut mig)

systrarna ser på teater

igår var det systerskapskväll. och det var så bra. upplyft. uppfylld.

och jag hade på mig en klänning med guldtrådar. och vi blev nog alla lite mållösa. men det gjorde inget för vi samlade ihop oss i systerskapet. i alla de där erfarenheter som vi bär på. det är trots allt något visst med kvinnor.

kims kvinnor kan. alla kvinnor kan.


systrarna drack öl. fast jag fick inte dricka öl för det passade inte ihop med min klänning med guldtrådar. jag var en prinssessa och drack vitt vin utan ett glas vatten. senare var det inte lika noga.

i slutet var systrarna inte lika många. men de var lyckliga och gick hem med varandra och åt vitt bröd med extra mycket fibrer.