addis

ett litet barn sa. nästa år vill jag vara maria. konkurrens. roligt. roligt att barnet tyckte att det verkade vara den bästa rollen trots att jag var den som gjorde minst. en dam kom fram och sa att jag var vacker som maria. det kändes fint.

och jag har det bra här. i år har jag haft en effektiv julstämning. den har liksom drabbad mig stundtals. men då har den verklligen slagit till. och mina syskon lyckades så fint med klapparna i år. och det verkar som att de gillade musiken som jag hade bestämt att de skulle gilla.

jag är förkyld. det oroar mig lite. för jag har ingen lust att vara sjuk i sthlm. eller i strängnäs. fast kanske minst i sthlm. och jag börjar få fjärilar i magen. det känns roligt tror jag. men fladdrigt. vad händer om det är ett lur alltihopa? fast det gör ju inget. hör ni. det gör ju faktiskt ingenting. för sthlm är min knytpunkt. och strängnäs är nära. och dit kan jag alltid åka även om det andra är ett lur. så det fladdrar men inte så mycket alls. och det är skönt. skönt.

minikusinen tyckte att jag var bucklig. och att jag var kaxig. jag tyckte att han var lite väl ung för att prata så  mycket. tills jag insåg att jag var nästan likadan när jag var fem.

jag tror att jag vill ha ett litet hus här någonstans på norrlandskusten. sitta och titta på havet och rita och sy. och sticka. och karva linoleumplattor till tryck. och tova. och sälja alltihopa til skåningar. till huset skulle jag vilja ha en man som gick runt och fixade och byggde och lagade och gjorde allt jag bad honom om. och när jag vill skapa ska han bara vara tyst och gå iväg och fiska. (hey. var hittar man dem? jag orkar inte leta så mycket längre)

jag har träffat tanterna. pantertanterna. en var ledsen. hon ville nog mest dö. hennes sonhustru hälsade genom att fråga om mina jultraditioner. och vägrade sedan fatta att jag var svensk. är man blatte så är man blatte så är man blatte. en annan gav mig en vacker rosa julkula. den ska genast sluta vara en julkula och bli en åretruntprydnad i ateljéns fönster. och en annan ville prata design. och en fjärde munhöggs med sin dotter som var på besök. och jag tänkte att sådär. precis sådär kommer jag och mutti låta. vi munhuggs mest hela dagarna redan nu. fast det är skönt. det är så jag känner mig mest hemma.

pappa ringde. opererad igen. jag undrar om det gör någon nytta. och jag vill mest att han bara plockar ihop sig själv och blir en vanlig pappa. men det är inte lönt att låtsas längre. vi orkar inte. han minns inte. han är pappa Teflon. för ingenting fastnar. han fick fira jul någonannanstans. han får nog inte julfrid. för han har inte ens vardagsfrid.

sex olika människor kollade in min blogg på självaste julafton. jag blir glad av sånt. jag fick fler julsms än någonsin. jag blir glad av sånt.