addis

johanna ringde. antagligen för att diskret påminna mig om att jag inte alls är ensammast i världen. och vi ska gå på fest om mindre än en vecka. det blir bra. hoppas bara att jag fortfarande är socialt kompetent. annars kan jag ju alltid bli full. eller låtsas som att jag är full, jag är sjukt bra på det.

det ska bli fantastiskt att, förvisso bara för tio dagar men dock, få låtsas som att jag inte lever i en bubbla.  kanske springa på bekanta på stan. dricka kaffe för överpris på något sunkigt ställe. pimpla öl och inte känna mig berusad förrän jag står upp. undra om linus ska sova utomhus eller i sin säng. gå på klubb och dansa tills fötterna blöder. och önska låtar av en sur och svårflörtat dj som egentligen hellre vill vara på en nischad klubb i en glassig stad. träffa pensionärer som nickar och ler när man hjälper dem i säng. och sen glömmer bort vem man är tills nästa dag.

nu skapar jag mina egna minnen i lund. minnen som inte rör dig. som du inte är inblandad i. minnen som jag inte skapar för att förtränga. nej, helt enkelt för att du inte är delaktig längre. mitt liv är mitt. bara mitt.