addis

jag har lärt mig knyppla. det är sant. ingrid smittar och därför ska även jag inom kort ansluta mig till de lyckliga få som blir mormödrar och änkor utan att ens ha varit varken mödrar eller gifta. jag önskar bara att hemtjänsten kunde komma snart.

signe är numera världens bästa katt. i natt sov hon på mina ben. igår natt också. det kan vara för att det är rätt kallt i lägenheten och det är rätt varmt på mig. men det gör inget för det är vansinnigt mysigt. jag kapitulerar djur är trevligt.

annars kommer min bästa johanna imorgon. vi ska kramas och titta på sex and the city och röka vattenpipa med kanelsmak. och kanske dricka öl i stan. yeah.

robyn är min bästa skiva nu. alla kategorier. girlpower rules.

idag har ingenting gått min väg. ingenting. förutom att det var bragokex med choklad till fikat. det var trevligt. men förövrigt blir inte mina jättefina muggar särskilt bra. de har torkat för mycket alldelse för fort. och dragkedjan på mina byxor har bubblat sig. och el-räkningen är på tok för hög med tanke på att jag knappt varit hemma under de veckor det rör sig om.

och jag är på sjukt dåligt humör. jag skulle vilja se på feelgood-film och äta chips med trevligt sällskap som stryjker mig på ryggen. men var står det att finna här ute? vem ska jag låna det av när de enda jag känner bor på skolan och inte ens har en dvd-spelare. blä.

jag har snoront i nacken. men vem ska massera den? jag får försöka själv bäst det går.

jag vet att det snart kommer besök. det gör mig ändå lite gladare. och egentligen ska jag inte gnälla för jag hade besök i helgen med.

jag vill bara ha någon som väntar på mig. någon som blir glad och som har lagat mat åt mig. någon som ligger brevid mig i sängen och säger vackra ord.

ibland vill jag bara bli ihågkommen.

ida har varit på besök. det var fantastiskt att få reda på att det finns en omvärld och att den faktiskt ibland vill kika in i min. det var också underbart att hon bar med sig en otippad komplimang. särskilt när jag är en sån sucker för dem. det är helt makalöst hur jag bara smälter som smör i solsken eller nåt. ja, ja alla har vi våra svaga punkter misstänker jag. ost och komplimanger och jag är din för evigt.

jag är helt nöjd nu. skulle bara vilja att någon höll om mig på nätterna. eller kramade mig när jag diskar. någon som är längre än mig. och kanske kan bära runt mig lite. det vore trevligt.

så hörde du av dig. och jag borde ha förstått det. jag lovade att det var okej. det kändes som att det var okej. jag ser ju trots allt livet framåt, inte bakåt. om jag tittade bakåt hela tiden skulle mitt hjärta stanna. jag orkar inte se allt det svåra. för det kan ändå inte rädda mig.

men du skrev det där jag inte ville. det där som faktiskt fortfarande gör ont. du har det fortfarande jobbigt. fortfarande gör det ont i dig. det känns som att du försöker fly. kanske har du förstått nu.

det finns något som heter projicering. jag ska berätta om det en annan dag. men ingen annan kan göra dig lycklig. inte om du själv inte är lycklig i grunden.




jag har förlovat mig med mig själv. jag lovade mig å det högtidligaste att vara mig själv trogen i vått och torrt och aldrig svika. aldrig göra mig ledsen och alltid finnas vid min sida. för det är trots allt mig jag litar allra mest på. 

någon sa att jag hade fin röst. det gjorde mig så glad. för alla bara klagar på min höga stämma annars. och någon undrade hur det kunde vara ett problem att prata mycket. och det gjorde mig så glad. för jag pratar så mycket. och någon sa att jag var vacker. det gjorde mig så glad. för jag känner mig inte särskilt vacker just nu. 

och du, du är en mes. 

'cause you can't handle me 

idag kom gospelpojken framspringande och sa att jag var fin i håret. det var trevligt.

och det var roligt att jag tecknade en bild som inte såg ut som ett barn gjort.

och att jag gjorde tre (nästan) likadana muggar på keramiken var också roligt.

det var tråkigt att mina pengar (nästan) tog slut samtidigt som jag fick dem.

jag läste en grej i min tidning med blanka sidor som jag ska skriva här en annan dag. det var något om dig. det handlade om projicering. om att man inte ska skylla sina egna problem på andra. det var vansinnigt passande.

igår ringde jag till trygghansa. jag har inte betalat min försäkring för jag har inga pengar. och snubben i andra änden var helt disträ, han måste ha kollat porr eller blivit avsugen eller något. det blev helt tyst i luren emellanåt. när han borde ha sagt nåt. sjukt. eller så satt han på msn, det är helt galet beroendeframkallande.

idag ringde nån fel till mig. och sa djävla cp i luren.

igår berättade den administrativa personen på skolan att det varit 125 fältbiologer på skolan under jullovet. någon hade frågat efter en tjej som hette sofie och såg bra ut. det verkade som att jag var en bra kompis till hans storebrors flickvän. han hade tydligen tittat på fotot av mig flera gånger. märkligt. undrar vem det är. det kan ju vara något missförstånd och sofia han menade. för jag fattar verkligen inte vem han är. ja, ja annars får jag tänka på det hela som en komplimang.

annars är jag lite grinig. hungrig och skulle vilja att något roligt hände än att ryggen låser sig. det känns som att jag har en kniv i ryggen och inga pengar till kaffe.

jag vill ha en redig ryggmassage och en utflykt.

i onsdags knackade hyresgästföreningen på. de var helt galna. jag var i duschen så jag kunde inte öppna. de skickade in en lapp i postlådan och jag trodde att det var bra så. en stund senare ringde de på igen. och jag ville inte öppna för två äldre män båda betydligt större än mig. och har man ingen annan i lägenheten än sin tre kilos katt som älskar främlingar känns det onekligen lite obehagligt att öppna för vem som helst. när jag inte öppnade ropade de in genom postlådan. jag kunde inte göra annat än öppna. och där kom skrämselpropagandan.

idag knackade jehovas på. och där var den igen. skrämselpropagandan.

det var rätt tröttsamt att mina nycklar försvann igår. och helt lustigt att de bara dök upp av sig själva utan någon som helst förklaring.

och det var tröttsamt hur du gnällde på textilen.

och tröttsamt att inte ha ett endaste ynkaste korvöre.

och jag blev ledsen för dig. du som kämpade och ville. men du kommer att fixa biffen. för du ska vara min personliga sjuksköterska!

apropå gårdagens jesus-inlägg.

nej, jag är inte frikyrklig. nej, jag är inte konservativ. nej, jag är inte kristdemokrat.

jag är feminist.

jag är socialist.

och det händer att jag går i kyrkan med jämna mellanrum.

har sett flera artiklar i aftonbladet. om människor som med hjälp av vetenskap försökt att bevisa att jesus aldrig funnits och kanske de framför allt vill säga till mig att jesus inte finns (presens alltså). ärligt talat. varför orkar människor lägga ned så mycket tid till just detta? poängen med kristendomen är ju bl a tron. vi tror att jesus funnits och finns, vi tror att gud finns. vi struntar i vetenskapen, den är inte en del av trons mysterium. förklara nattvardsmysteriet med vetenskap, nej det går inte. och det är inte det som är poöngen. för oss som går i kyrkan är det ett mysterium och inget som handlar om vetenskap. 

kanske provocerande. att inte ha vetenskapen som gud.  

jag blir så fruktansvärt less.

igår såg jag på teve. det var en kvinnlig president i usa. det vore skönt. för jag är så förbaskat trött på alla karlar.

när jag var hemma höll jag sofia i handen. och nu tror förhoppningsvis alla där att jag är lesbisk. är man feminist och läser genusvetenskap så kan man ju inte vara annat.

***

***

***

männen i mitt liv flyr. javisst.

morfar tog flaskan och bodde i ett litet litet litet hus. han drack alkohol så det stod härliga till. men han var rar. jag trodde länge att allas morfäder drack öl, snusade och bjöd på kaffe, godis och palt. och trodde att en tjuga kunde räcka hur länge som helst.

pappa. bara drog. såg honom nästan aldrig igen. men elaka saker kunde han minsann kläcka ur sig med jämna mellanrum. och han har flyttat från stad till stad i ett decennium nu.

och du. du reser. lämnar allt här och drar iväg. fiffigt sätt att smita från livet.