addis

så hörde du av dig. och jag borde ha förstått det. jag lovade att det var okej. det kändes som att det var okej. jag ser ju trots allt livet framåt, inte bakåt. om jag tittade bakåt hela tiden skulle mitt hjärta stanna. jag orkar inte se allt det svåra. för det kan ändå inte rädda mig.

men du skrev det där jag inte ville. det där som faktiskt fortfarande gör ont. du har det fortfarande jobbigt. fortfarande gör det ont i dig. det känns som att du försöker fly. kanske har du förstått nu.

det finns något som heter projicering. jag ska berätta om det en annan dag. men ingen annan kan göra dig lycklig. inte om du själv inte är lycklig i grunden.




jag har förlovat mig med mig själv. jag lovade mig å det högtidligaste att vara mig själv trogen i vått och torrt och aldrig svika. aldrig göra mig ledsen och alltid finnas vid min sida. för det är trots allt mig jag litar allra mest på. 

någon sa att jag hade fin röst. det gjorde mig så glad. för alla bara klagar på min höga stämma annars. och någon undrade hur det kunde vara ett problem att prata mycket. och det gjorde mig så glad. för jag pratar så mycket. och någon sa att jag var vacker. det gjorde mig så glad. för jag känner mig inte särskilt vacker just nu. 

och du, du är en mes. 

'cause you can't handle me