hej. jag vill hångla.

men inte med vem som helst. fast det vore grymt om någon kunde komma hem till mig med en flaska champagne och hångla upp mig mot väggen. frustration är ordet.

fem år sen jag förlöstes. fem månader sen senast. frustration är ordet. fast idag gympade jag duktigt och blev både fysiskt och psykiskt utmattad. jag hoppas att jag inte kommer att gråta idag. det tar för mycket energi.

jag tror på ondskans nederlag. det gjorde mig glad och upplyft. för det är vad som håller mig uppe. och jag tror att det finns mer gott än ont. och det kan låta konstigt i en värld där flickor opererar sig för att duga. och det kan låta konstigt i en värld där krig startas. och det kan låta konstigt i en värld som är orättvis. och det kan låta konstigt i en värld där människor förtrycks.

men vet du vad? om jag inte tror på att det goda kommer att segra så är allt meningslöst. totalt jävla meningslöst. och jag kan lika gärna hoppa i sjön. jo, faktiskt. och jag tänker just nu på systerskapet, det goda, på hur min mamma orkar. på alla kärleksfulla relationer som finns; alla vännerna som håller mig uppe. på den lilla håriga svarta varelsen som bor hemma hos mig och hälsar mig med glatt humör varje morgon. det är det goda.


och jag vägrar tro att det är en slump att temat på kvällens mässa (jag tror på det ondas nederlag) var en slump så här första mässan efter carolas seger

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback