addis

det blev en fin dag. lite tråkigt att det blev så kort och att det kändes som att du tyckte att jag var läskig.

fast jag är kanske det. läskig.

idag har jag haft sönder glaset till min finaste tavla.

och

en ögonskugga.

och

en ljusstake.

allt bortom räddning.

men det gör inget.

solen skiner. och innan jag gick hemifrån i morse fick jag syn på mig själv i spegeln. bara sådär på väg. utan att jag skulle klämma finne eller pilla bort john blund. och jag hittade mig själv. jag var vacker. och en konstig känsla kom krypande. det kändes inte som att min insida var tillräckligt vacker för att passa ihop med utsidan. det var min första gång. årets egokick. men snart insåg jag ju att jag såg bra ut för att min insida är fantastisk.

jag är banne mig fantastisk.

och du säger att du är lyckligare nu. jag missunnar dig det och känner mig barnslig.

(jag ångrar att jag inte lät johanna börja på missionsskolan här. hon ville ju så gärna. fast är man inte troende är det svårt. och passar man bättre som sjuksköterska ska man nog ägna sig åt det. men fy tusan vad det vore bra med en johanna i lägenheten)