till linus.

alltid vill du att dina vänner ska vara glada. du säger massor med saker för att jag inte ska vara ledsen. eller för att johanna ska vara ledsen. eller för att någon av oss alla ska vara det.

men vet du linus?
vi vill att du ska vara glad.
att du ska vara lika glada som vi är.

men vet du linus?
det gör ont i oss när du är ledsen.

men vet du linus?
vi är allra gladast när du är hos oss. när du mår bra med oss.

för några veckor sen, linus, när vi sågs senast. minns du vad du sa? minns du vad du bad mig om? du hade druckit, men du var inte särskilt illa däran. så kanske minns du. du sa bli inte ledsen när jag dör. för det är min vilja. det är vad jag helst vill göra. tänk att det är det enda sättet som jag kommer att bli lycklig på. minns du linus att du sa det? minns du att du bad mig vara glad när du dör?

och jag vet att du tycker att det här är pretentiöst och töntigt av mig att skriva. och kanske kommer du aldrig att läsa mina rader. och kanske kommer du aldrig förstå att jag tycker om dig skitmycket. och du skulle nog aldrig kunna ta till dig det om jag sa det till dig. eller om jag slog dig i huvudet med det. för ibland vill jag göra det.

och jag vet inte om jag säger rätt saker.
linus, jag vet inte om jag gör dig så där glad som du alltid försöker göra mig.

men jag försöker. och ibland tror jag att jag når fram.

för jag svarade. jag svor och sa aldrig. aldrig att jag skulle kunna vara glad. för vi skulle vara så mycket ensammare utan dig. du såg ledsen ut. och bad mig att inte säga sånt. nej, linus. jag kommer aldrig att säga saker till dig som inte är sanna. jag ljuger inte det är inte min pryl.

vet du inte linus? vet du inte att du gör oss allra gladast bland oss.

(och en sak till. du har fel)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback