addis

still frustrated as hell.

kanske är det därför som jag längtar efter fysisk aktivitet. i sommar vill jag lära mig rida häst och hoppa med häst. och övertala någon att lära mig spela tennis. det ser så coolt ut. särskilt när brudar gör det. och de har så snygga små tennisoutfits. jag ska bli en serena williams-kopia. designa kläder och slå hårda smashar.

jag önskar att något galet och romantiskt hände mig.

antagligen är det samhället som tutat i mig det här behovet men faktum kvarstår. jag skulle bli glad för en blombukett eller en present eller något.

jag längtar efter människorna som jag hör ihop med.

och det så mycket att jag till och med längtar efter etiopien. det är ändå lite knasigt. men snart snart snart är jag hemma hos min mummy. det ska bli så skönt. häromdagen luktade det som saada i en affär. och idag såg jag ett barn som påminde mig om för några år sen när iman fortfarande inte hade börjat i skolan och ville ha likadana kläder som jag. jag saknar den villkorslösa samhörigheten.

jag önskar att hösten inte var höljd i dunkel.

i smyg oroar jag mig för att jag inte ska komma hemifrån utan för alltid fast i robertsfors. i smyg oroar jag mig för att jag inte duger. jag vet att det kommer att ordna sig. att en bostad helt plötsligt kommer att komma till mig och jag kan faktiskt tänka mig att påbörja d-kursen i genus. och jag vet ju att jag duger. jag har ju trots allt sålt en tavla. och jag glittar riktigt fint nu i vårsolen.

men i smyg oroar jag mig.