addis

och kvällen gick precis som den skulle i systerskapets tecken. vi dunkade varandra i ryggen. drack té och kramades. jag är glad för er- allihopa. alla ni som lyfter och bär. igår var jag så trött. ibland känns det som att jag ger så mycket av mig själv. jag vet att jag är rätt bra på att ta folk. jag vet att ibland då missbrukas det. men idag. ni lyfte mig. det började med det dära smset imorse som påminde mig om att jag var duktig igår. att jag handerade situationen precis som jag borde.

och jag vet att jag sa vad du behövde för jag visste att jag själv nästan vill gråta ibland. och jag vet att jag behöver vara hemma en vardag. imorgon är jag sjuk. så det så.