addis

när solen envisas med att skina kan jag inte hindra mig själv från att vara lycklig. även om jag ibland kan komma på mig själv med att tappert försöka.

när solen envisas med att skina blir jag genast töntigt positiv och vägrar se begränsningar och svårigheter.

när solen envisas med att skina samlar jag ihop strålarna och sparar dem i garderoben. jag hoppas att jag kommer ihåg att plocka fram dem i vinter.

i malmö känns det annars som att påsen knyts ihop. idag hjälpte jag en ny kompis att flytta. det har visat sig att hon ska bo i samma trappuppgång som en gammal kompis. och det är så roligt när gamla vänner passar in med nya. det är sånt som gör mig glad.

och jag har hjärtklappning. precis som förra hösten. och hösten innan det. men om jag blundar finns jag inte.