svart katt ger dig sju års olycka.
det här är fan i mig ett inlägg om min katt.
hon löser en massa hår. hon har precis klöst mig i armen på ett sätt som gjorde att destruktiva vännen trodde att jag börjat skära mig. hon biter så for man hetsar upp henne. hon tycker om att skrika på mig på morgonen när jag vill ha det tyst och vara grinig. hon kräks ibland. hon tigger. hon äter på de finaste blommorna.
men signe är den bästa. hon är den finaste katten. hon ber alltid om ursäkt när hon biter genom att slicka ordentligt. hon sover hos mig i min säng mest hela tiden. hon är varm och mjuk. hon är ovanligt snygg för att vara en katt. hon lyssnar när man säger åt henne. hon har en ordentlig personlighet.
och hon och jag är faktiskt ovanligt lika.
hon löser en massa hår. hon har precis klöst mig i armen på ett sätt som gjorde att destruktiva vännen trodde att jag börjat skära mig. hon biter så for man hetsar upp henne. hon tycker om att skrika på mig på morgonen när jag vill ha det tyst och vara grinig. hon kräks ibland. hon tigger. hon äter på de finaste blommorna.
men signe är den bästa. hon är den finaste katten. hon ber alltid om ursäkt när hon biter genom att slicka ordentligt. hon sover hos mig i min säng mest hela tiden. hon är varm och mjuk. hon är ovanligt snygg för att vara en katt. hon lyssnar när man säger åt henne. hon har en ordentlig personlighet.
och hon och jag är faktiskt ovanligt lika.
singelhotet.
hon handlade tills hon storknade. och nu har hon ett nagellack på sig och är så extremt tjusig att det inte är klokt. och på festen igår kom det massor med människor hon inte kände. och hon glömde lite hur man är social, men hon var ju hemma i sin egen lägenhet så hon struntade i vilket. och hon pratade bara med de hon tyckte mest om. och det var så många. och de var så fina. och det är inte klokt ibland. och hon undrar om hon kommer att explodera av all bekräftelse som de ger henne. och det var så många komplimanger. och hon tycker så mycket om dem allihopa. och overallen gjorde succé. och det känns läskigt och avslöjande att ha den på sig. men den är så fruktansvärt tjusig att det inte är klokt.
till johanna.
du är så bra. så fin. så viktig. och du glittrade så fint igår. och jag vet att livet är så jävla pissigt emellanåt. men glöm aldrig att du skiner och strålar mest.
och idag hade jag fått ett telefonnummer. jag ska genast hem och smsa. och jag hade fått ett mail. och ibland löser sig saker så fint. och snart är det praktik www.tjallamalla.com och det ska bli bra.
och det är bara i mitt kvarter folk ser ut som jugoslaviska krigsförbrytare, talibaner, uteliggare, feminister, reklamarbetare. och det är bara i mitt kvarter nordeuropas högsta pariserhjul trängs med kängurur. och det är bara i mitt kvarter man äter snabbmat från japan, kina, thailand, vietnam, usa, turkiet, italien och sverige.
och igår var jag singelhotet. jag hatar att vara det. men igår. igår var det underbart.
till johanna.
du är så bra. så fin. så viktig. och du glittrade så fint igår. och jag vet att livet är så jävla pissigt emellanåt. men glöm aldrig att du skiner och strålar mest.
och idag hade jag fått ett telefonnummer. jag ska genast hem och smsa. och jag hade fått ett mail. och ibland löser sig saker så fint. och snart är det praktik www.tjallamalla.com och det ska bli bra.
och det är bara i mitt kvarter folk ser ut som jugoslaviska krigsförbrytare, talibaner, uteliggare, feminister, reklamarbetare. och det är bara i mitt kvarter nordeuropas högsta pariserhjul trängs med kängurur. och det är bara i mitt kvarter man äter snabbmat från japan, kina, thailand, vietnam, usa, turkiet, italien och sverige.
och igår var jag singelhotet. jag hatar att vara det. men igår. igår var det underbart.
hon är fortfarande jävligt irriterad.
och när jag sen skulle varva ner lite efter gårdagens något uppjagade åsiktsinlägg fick jag se en flicka som under fem år haft 53 olika boenden (fosterhem, ungdomspsyk, vuxenpsyk, rättspsyk och fan och hans moster). och framavlade katter som såg ut som monster och dog av följdsjukdomar då de avlats på alldeles för hårt. och kattuppfödare som tyckte att deras katter var de bästa. trots uppenbara sjukdomar.
och csn vägrar ge mig mina merkostnadspengar så jag får betala påminnelseavgifter. och jag brukar faktiskt aldrig klaga på csn. för det är trots allt ett under att så många får sina pengar varje månad. men när jag ringer för att fråga var mina pengar är så säger de hoppsan, du har väntat länge. och när jag mailar för att få en ursäkt eller åtminstone en förklaring får jag följande svar:
Tack för ditt e-postmeddelande. Vi försöker besvara det så snabbt vi kan, oftast inom några dagar. Vissa ärenden kan ta längre tid. Om frågan är brådskande kan du ringa till CSN på 0771-276 000 eller söka information på www.csn.se Med vänliga hälsningar CSN
och jag jobbar som timvikarie. det betyder att jag jobbar de tider då jag säger att jag kan. och om jag säger att jag inte kan så betyder det. hör och häpna chefen. JAG KAN INTE. det är inget som jag säger för att retas. jag är faktiskt upptagen med något annat då. till exempel mina heltidsstudier.
och jag blir bara så pissförbannad. och när jag skulle tvätta igår hade skåneidioterna valt att skotta trappan ner till tvättstugan till en rutschkana.
idag ska jag fan i mig köpa mig något fint. och gärna onödigt dyrt.
och csn vägrar ge mig mina merkostnadspengar så jag får betala påminnelseavgifter. och jag brukar faktiskt aldrig klaga på csn. för det är trots allt ett under att så många får sina pengar varje månad. men när jag ringer för att fråga var mina pengar är så säger de hoppsan, du har väntat länge. och när jag mailar för att få en ursäkt eller åtminstone en förklaring får jag följande svar:
Tack för ditt e-postmeddelande. Vi försöker besvara det så snabbt vi kan, oftast inom några dagar. Vissa ärenden kan ta längre tid. Om frågan är brådskande kan du ringa till CSN på 0771-276 000 eller söka information på www.csn.se Med vänliga hälsningar CSN
och jag jobbar som timvikarie. det betyder att jag jobbar de tider då jag säger att jag kan. och om jag säger att jag inte kan så betyder det. hör och häpna chefen. JAG KAN INTE. det är inget som jag säger för att retas. jag är faktiskt upptagen med något annat då. till exempel mina heltidsstudier.
och jag blir bara så pissförbannad. och när jag skulle tvätta igår hade skåneidioterna valt att skotta trappan ner till tvättstugan till en rutschkana.
idag ska jag fan i mig köpa mig något fint. och gärna onödigt dyrt.
sofie är idag en åsiktsmaskin.
det här är ett inlägg om mina åsikter. och jag tänkte skriva om det där med kvinnors och mäns rätt till sexualitet. och hur det alltid ska pratas om kvinnors. och hur vi alltid måste analysera och älta kvinnors. medan män tillåts vara så jävla expressiva i sin sexualitet att hela tidningar vigs åt dem.
men jag såg nyss ett program på teve http://www.kanal5.se/templates/page.aspx?id=17256. det var det där om att bygga en skola i mitt andra hemland. och jag fick mig en massa skratt. för det var sig likt. och inget verkade ha förändrats. förutom du och jag. trots att de var i en annan ände med ett annat uppdrag. och det var skönt att skratta. men sen plötsligt förstod jag det där som jag misstänkte. det är det där med kolonialismen, den som aldrig går ur. och där var försök från en av huvudpersonerna att problematisera. men jag vet inte. varför är det bara korruption. och varför är det bara barn i klungor som svälter. och magsjuka vitingar. och en man som spelade in en musikvideo på det konstiga språket. och jag blir liksom så less att jag vill dö. för det finns en massa annat i afrika. men alltid får vi se eländets elände. vi fick lära oss om pojken som desperat saknade sina bröder, vars målsman nu var mostern som ville skänka honom till tv-människorna från norr och som ibland sa att det var pojkens fel att föräldrarna dog. fast vad vet vi. kanske hittade pojken på det sista. en gång önskade jag att gud och jesus kom och hämtade mamma för jag var så arg på henne. barn säger skumma grejer. och vad är prylen med afrika. varför måste alla de bra grejerna försvinna. varför kan vi inte få se något nytt. det börjar bara bli så ointressant. och det är kanske därför folk inte bryr sig längre. vi vet redan om döden, svälten och eländets elände. och vi vill ha alla etiopiska, tanzanska, kenyanska, sudanska, och whatever de där länderna heter till fadderbarn. men hur ska det gå till. när vi bara får se det dåliga. och varför hjälpa till om vi bara hjälper barnen in i den där tomheten som alla vuxna verkar ha i blicken. och om vi knappt får se några vuxna afrikaner varför hjälpa barnen till det? jag skulle bara vilja se lite mer av det dära underbara landskapet. där man kan promenera till ovanför molnen. och träffa munkar och nunnor som lever sida vid sidan i en kyrka direkt uthuggen ur ett berg. och historierna från landet som ingen lyckades kolonialisera. och jag hoppas att roomservice får lite jävla etiopisk kultur. inte korruption. inte fattigdom. ingen öken. bara historia och kultur. det finns massor. visa det. och låt oss få känna att det finns en mening med afrika.
och jag vill krydda lite till. för jag börjar bli less nu. det handlar om sex. för det första. varför och varför och varför måste vi tjata tjata tjata tjata om det? det är sex hit och dit och sex upp och sex ner. och visst. säg att jag överreagerar för att jag får till det alldeles för sällan. och visst. säg att det bara handlar om att jag inte gör något speciellt med min sexualitet längre. och visst. säg ärligt vad ni tror. sofie, vi tror att du är bitter för att du får kuk alltför sällan. men tänk om det inte alls är så. jag är bara helt uttjatad mina ögon svimmar om de måste se en till löpsedel om orgasmer eller otrohet. det är inte det att jag är pryd. det är klart att det är viktigt med sex. men kan vi inte prata mer om aids och klamydia istället för otrohet och kniporgasm. för det andra. varför är det så jävla intressant att veta vad svenska tjejer (ja, det där jävla programmet på fantastiska tv3) tänker och tycker. what about the boys. undrar såklart jag. vad tänker de när deras polare skriker hora efter deras flickvänner. eller vad tänker de när de tjatar sig till samlag. eller vad tänker de när deras polare blir anklagade för att i fyllan ha satt på slamp-sara. nej, men huvva. inte ska vi tänka på det. det viktigaste är ju att kvinnorna får prata av sig lite i tv3. snubbarna surfar fram en schysst sida, stoppar handen innanför mjukisbrallorna och drar en handtralla.
men jag såg nyss ett program på teve http://www.kanal5.se/templates/page.aspx?id=17256. det var det där om att bygga en skola i mitt andra hemland. och jag fick mig en massa skratt. för det var sig likt. och inget verkade ha förändrats. förutom du och jag. trots att de var i en annan ände med ett annat uppdrag. och det var skönt att skratta. men sen plötsligt förstod jag det där som jag misstänkte. det är det där med kolonialismen, den som aldrig går ur. och där var försök från en av huvudpersonerna att problematisera. men jag vet inte. varför är det bara korruption. och varför är det bara barn i klungor som svälter. och magsjuka vitingar. och en man som spelade in en musikvideo på det konstiga språket. och jag blir liksom så less att jag vill dö. för det finns en massa annat i afrika. men alltid får vi se eländets elände. vi fick lära oss om pojken som desperat saknade sina bröder, vars målsman nu var mostern som ville skänka honom till tv-människorna från norr och som ibland sa att det var pojkens fel att föräldrarna dog. fast vad vet vi. kanske hittade pojken på det sista. en gång önskade jag att gud och jesus kom och hämtade mamma för jag var så arg på henne. barn säger skumma grejer. och vad är prylen med afrika. varför måste alla de bra grejerna försvinna. varför kan vi inte få se något nytt. det börjar bara bli så ointressant. och det är kanske därför folk inte bryr sig längre. vi vet redan om döden, svälten och eländets elände. och vi vill ha alla etiopiska, tanzanska, kenyanska, sudanska, och whatever de där länderna heter till fadderbarn. men hur ska det gå till. när vi bara får se det dåliga. och varför hjälpa till om vi bara hjälper barnen in i den där tomheten som alla vuxna verkar ha i blicken. och om vi knappt får se några vuxna afrikaner varför hjälpa barnen till det? jag skulle bara vilja se lite mer av det dära underbara landskapet. där man kan promenera till ovanför molnen. och träffa munkar och nunnor som lever sida vid sidan i en kyrka direkt uthuggen ur ett berg. och historierna från landet som ingen lyckades kolonialisera. och jag hoppas att roomservice får lite jävla etiopisk kultur. inte korruption. inte fattigdom. ingen öken. bara historia och kultur. det finns massor. visa det. och låt oss få känna att det finns en mening med afrika.
och jag vill krydda lite till. för jag börjar bli less nu. det handlar om sex. för det första. varför och varför och varför måste vi tjata tjata tjata tjata om det? det är sex hit och dit och sex upp och sex ner. och visst. säg att jag överreagerar för att jag får till det alldeles för sällan. och visst. säg att det bara handlar om att jag inte gör något speciellt med min sexualitet längre. och visst. säg ärligt vad ni tror. sofie, vi tror att du är bitter för att du får kuk alltför sällan. men tänk om det inte alls är så. jag är bara helt uttjatad mina ögon svimmar om de måste se en till löpsedel om orgasmer eller otrohet. det är inte det att jag är pryd. det är klart att det är viktigt med sex. men kan vi inte prata mer om aids och klamydia istället för otrohet och kniporgasm. för det andra. varför är det så jävla intressant att veta vad svenska tjejer (ja, det där jävla programmet på fantastiska tv3) tänker och tycker. what about the boys. undrar såklart jag. vad tänker de när deras polare skriker hora efter deras flickvänner. eller vad tänker de när de tjatar sig till samlag. eller vad tänker de när deras polare blir anklagade för att i fyllan ha satt på slamp-sara. nej, men huvva. inte ska vi tänka på det. det viktigaste är ju att kvinnorna får prata av sig lite i tv3. snubbarna surfar fram en schysst sida, stoppar handen innanför mjukisbrallorna och drar en handtralla.
till glädje utmattad.
hon har jobbat fem dagar i sträck. och avslutade det hela med att gå till volontärgruppen. och hon tvivlar emellanåt på om hon är bra på det hon gör. men så lockar hon fram ett leende. hon får den där sura tanten att skratta. och barnen att prata. och det ger henne lyckokittlingar längs ryggraden. och hon håller om sina tanter. hon kramar dem. sjunger för dem. klappar händerna för dem. skäller på dem. och hon bär dem. och en av dem sa. jag ska kalla på dig när den där hemska karlen kommer. och en annan sa. du har fina tänder. och hon tänker. jag är bra på att göra andra människor glada. faktiskt riktigt bra på det.
på fredag blir det spänning igen.
på fredag blir det spänning igen.
lördagkväll i kollektivet köttgrottan
ett nytt jobb i en ny miljö. med gamla rutiner. gamla vanor. nya människor som hon på något sätt ändå känner alla i personalen. och alla som bor där. fast den här gången finns det människor som är kända på plats. flera stycken tom. även såna blir gamla. och även såna blir panka och måste ta timvik.
och även såna måste tydligen dö. helt fucking ärligt. ingen ironi nu. jag är ledsen i själen över att anna nicole smith har dött. det känns sorgligt. och ja, sorgligt. jag är ledsen i själen över marianne fredriksson. ett viktigt författarskap är borta. och jag hoppas att hennes böcker fortsätter att läsas. och johanna sällström. vad var det som hände. hur blev det så. jag visste inte att hon bodde här att hon fanns i stan. och kanske blev allt bara svart för henne. som den där gången i norrland. när jag satt på en översnöad fotbollsplan i en vintermörk hemby och fick ett val, och jag inte kunde välja det mörka för jag kan inte uppslukas. kanske var det så svart för henne alltid. kanske var det sådär svart som min klasskompis mamma som inte orkade med livet som inte ville dela livet med sin man som inte ville se sina unga män till söner bli pappor som inte längre ville omskola sig som bara ville uppslukas av det svarta. och som hängde sig därhemma.
och mitt i all död har den där modellen som svalt sig till döds varit ett föredöme för sin lillasyster som nu även hon har svultit sig till döds. och jag tänker. att mycket kan man säga om mig. men jag försöker alltid vara ett vettigt föredöme särskilt för babysystern i tonåren. och jag tror att jag lyckats.
det var trevligt att bonda lite igår.
och även såna måste tydligen dö. helt fucking ärligt. ingen ironi nu. jag är ledsen i själen över att anna nicole smith har dött. det känns sorgligt. och ja, sorgligt. jag är ledsen i själen över marianne fredriksson. ett viktigt författarskap är borta. och jag hoppas att hennes böcker fortsätter att läsas. och johanna sällström. vad var det som hände. hur blev det så. jag visste inte att hon bodde här att hon fanns i stan. och kanske blev allt bara svart för henne. som den där gången i norrland. när jag satt på en översnöad fotbollsplan i en vintermörk hemby och fick ett val, och jag inte kunde välja det mörka för jag kan inte uppslukas. kanske var det så svart för henne alltid. kanske var det sådär svart som min klasskompis mamma som inte orkade med livet som inte ville dela livet med sin man som inte ville se sina unga män till söner bli pappor som inte längre ville omskola sig som bara ville uppslukas av det svarta. och som hängde sig därhemma.
och mitt i all död har den där modellen som svalt sig till döds varit ett föredöme för sin lillasyster som nu även hon har svultit sig till döds. och jag tänker. att mycket kan man säga om mig. men jag försöker alltid vara ett vettigt föredöme särskilt för babysystern i tonåren. och jag tror att jag lyckats.
det var trevligt att bonda lite igår.
dejtingmaskin
på teven sa de. hey. vi ska bli dejtingmaskiner. för någonstans där ute finns de. och jag tänkte. hey. me too.
oj då. hon sprang sig till lycka.
idag löpte hon sig varm. hon blir ju glad av att springa. inte jogga sa jag. springa. hon ska göra det mer nu.
hon längtar fortfarande efter en date. men idag åt hon morotskaka med kiwihjärtan. och det slog allt. hennes katt trotsar men sitter nära på stolen när hon skriver.
och barnen. de var roliga. hon kände sig ringrostig. men vissa saker är hon bra på. när fokus för en stund flyttas blir allt bra.
då känner hon sig hel igen.
det tog på krafterna men så här blev det.
och nej. ni ser inte det jävla fodret. eller det jävla oket jag sydde fast där bak. eller infodringarna. men jag ser i varje fall jävligt snygg ut på bilden.
hon längtar fortfarande efter en date. men idag åt hon morotskaka med kiwihjärtan. och det slog allt. hennes katt trotsar men sitter nära på stolen när hon skriver.
och barnen. de var roliga. hon kände sig ringrostig. men vissa saker är hon bra på. när fokus för en stund flyttas blir allt bra.
då känner hon sig hel igen.
det tog på krafterna men så här blev det.
och nej. ni ser inte det jävla fodret. eller det jävla oket jag sydde fast där bak. eller infodringarna. men jag ser i varje fall jävligt snygg ut på bilden.
skalpellen syster.
symaskinen slutade fungera. totalt jävla värdelöst. och jag började i tid idag. och jag kalkylerade tiden på ett bra sätt trots mitt nya tidsoptimistiska drag. och det gick hyfsat även om det hackade märkligt. och jag spände undertrådar och jag gick på brunch bland människor jag inte känner. och jag visade inte riktigt upp en social sida, för jag kom på att det var ovanligt att träffa människors människor så där på dagtid utan öl och hög volym så jag hann bli nervös på den tre minuter långa promenaden dit. fast det gick bra. jag var välkommen och allt smakade gott. och alla var trevliga. och barnet hade långt hår och var rädd för att lära sig gå och log hela tiden. och det är sant varför gå när man redan kan förflytta sig i ilfart. det är bara samhället som tjatar om att man måste gå. samhällskritik på bebisnivå.
och jag kom hem till symaskinen. och fållen vägrade gå jämt ut. och maskinens hackande blev bara värre. och nu är klockan halv tolv. och jag har skruvat och meckat och dammat så jävla mycket att jag vill dö. eller bara hångla lite. det går också bra. men nu verkar den gå. när johanna sjöng om vackra sofie och jag mest ville gråta påminde hon om att den kanske behövde spännas på insidan med. och jag som redan var halvvägs på väg in i maskinen och hade ägnat timmar åt att försöka spänna den jävla undertråden. eftersom övertråden såg okej ut. och nu har jag plockat isär det jävla eländet och dammat den invändigt och skruvat åt en jävla skruv. för när allt kom omkring var inte övertråden så jävla spänd den heller. och nu klockan halv jävla tolv ska jag sätta mig och försöka pussla ihop den där jävla kappjävlen som förtjänar att dö.
tack johanna. utan din kommentar hade jag antagligen fortfarande suttit och svurit minst en timme till.
och jag kom hem till symaskinen. och fållen vägrade gå jämt ut. och maskinens hackande blev bara värre. och nu är klockan halv tolv. och jag har skruvat och meckat och dammat så jävla mycket att jag vill dö. eller bara hångla lite. det går också bra. men nu verkar den gå. när johanna sjöng om vackra sofie och jag mest ville gråta påminde hon om att den kanske behövde spännas på insidan med. och jag som redan var halvvägs på väg in i maskinen och hade ägnat timmar åt att försöka spänna den jävla undertråden. eftersom övertråden såg okej ut. och nu har jag plockat isär det jävla eländet och dammat den invändigt och skruvat åt en jävla skruv. för när allt kom omkring var inte övertråden så jävla spänd den heller. och nu klockan halv jävla tolv ska jag sätta mig och försöka pussla ihop den där jävla kappjävlen som förtjänar att dö.
tack johanna. utan din kommentar hade jag antagligen fortfarande suttit och svurit minst en timme till.
ibland glömmer jag att vara bräcklig. för det är inte coolt.
och hon ramlar just nu rakt ner. rakt ner i det mörka jävla hålet. fast i hennes liv är inget svart. det är bara hjärtat som slår i en takt som inte är hennes. och hon vill inte prata med någon om det. för då brister det. istället slår hjärtat hårdare fortare. och hon låtsas som att hon är cool. att hon är rocknroll tuff. att hon säger vad hon tycker och skiter i allt. men emellanåt är hon så konflikträdd att hon tar ut sina aggressioner på intet ont anande tidningsbud. hon vill inte att någon ska tycka synd om henne för det är inte synd om henne för hon har satt sig själv i situationen. hon vill inte att någon ska tycka synd om henne så till den milda grad att hjärtat klapprade inför något hon visste måste hända. och hon glömde att deras vänskap var så stark. hon glömde att de kunde berätta sånt för varandra. hon stängde ute. sen diskade hon sig själv till tårar och tog till orden.
äh, va fan.
ryck upp dig. jag blir så förbannat trött av att vara såhär. jag hatar det. och jag framstår antagligen bara som en gnutta manodepressiv i den här bloggen. men just nu går allt totalt i grått. jag lyckades för ett par timmar igår vara glad. och någotsånär trevlig. det var för att jag lyckats med konststycket att konsumera tre stycken (!!!) bhar som alla passade mig perfekt. det har aldrig hänt någonsin tidigare. jag upprepar. aldrig. antagligen för att jag är för lat för att gå in i de där snajsiga underklädesaffärerna där jag känner mig totalt vilsen. och vardagsrummet blev jättefint. och hallen med. och jo har varit jätteduktig. verkligen. men jag orkar inte ens uppbåda energi nog för att tacka ordentligt. kappan blir faktiskt fin sofie. den blir verkligen jättefin. och jag kommer att använda den. för jag är så nöjd. men jag kan inte ens känna mig glad över det. jag känner mig bara ensam. och igår fick jag magknip som ini helvete. det gick inte över. och jag orkar inte ens tycka synd om mig själv. jag går bara runt och muttrar. och det var skönt ett tag. men nu är det inte roligt längre. och det är inte roligt för andra heller att ha någon surpuppa runt sig som bara gnäller om att hon aldrig får hångla. men jag känner mig ensam. och överallt fylls blicken av tvåsamhet.
jag vill bara ha någon liten historia. något litet sms. eller mail. eller bara vad som helst. det är inte så noga. jag ställer inte ens några krav. måste det vara så svårt. kan man inte bara få det man vill när man vill?
jag vill bara ha någon liten historia. något litet sms. eller mail. eller bara vad som helst. det är inte så noga. jag ställer inte ens några krav. måste det vara så svårt. kan man inte bara få det man vill när man vill?
äh, va fan.
ryck upp dig. jag blir så förbannat trött av att vara såhär. jag hatar det. och jag framstår antagligen bara som en gnutta manodepressiv i den här bloggen. men just nu går allt totalt i grått. jag lyckades för ett par timmar igår vara glad. och någotsånär trevlig. det var för att jag lyckats med konststycket att konsumera tre stycken (!!!) bhar som alla passade mig perfekt. det har aldrig hänt någonsin tidigare. jag upprepar. aldrig. antagligen för att jag är för lat för att gå in i de där snajsiga underklädesaffärerna där jag känner mig totalt vilsen. och vardagsrummet blev jättefint. och hallen med. och jo har varit jätteduktig. verkligen. men jag orkar inte ens uppbåda energi nog för att tacka ordentligt. kappan blir faktiskt fin sofie. den blir verkligen jättefin. och jag kommer att använda den. för jag är så nöjd. men jag kan inte ens känna mig glad över det. jag känner mig bara ensam. och igår fick jag magknip som ini helvete. det gick inte över. och jag orkar inte ens tycka synd om mig själv. jag går bara runt och muttrar. och det var skönt ett tag. men nu är det inte roligt längre. och det är inte roligt för andra heller att ha någon surpuppa runt sig som bara gnäller om att hon aldrig får hångla. men jag känner mig ensam. och överallt fylls blicken av tvåsamhet.
jag vill bara ha någon liten historia. något litet sms. eller mail. eller bara vad som helst. det är inte så noga. jag ställer inte ens några krav. måste det vara så svårt. kan man inte bara få det man vill när man vill?
jag vill bara ha någon liten historia. något litet sms. eller mail. eller bara vad som helst. det är inte så noga. jag ställer inte ens några krav. måste det vara så svårt. kan man inte bara få det man vill när man vill?
less.lessare.lessast.
så ini helvete trött. idag vill jag gå och lägga mig och vakna den andra juni. jag tycker så mycket om er alla mina människor men jag vill vara ensam. jag håller på att bli tokig ibland. och det är svårt. för jag glömmer bort det. och så kommer en sån här brytningspunkt när det känns som jag ska explodera. eller ännu hellre implodera. sprängas inifrån och ut. och allt känns så mycket tydligare nu när hormondimmorna lättat. och jag är så ini helvete trött. och jag är fortfarande inte riktigt frisk. det kryper i mig för att jag inte kan träna. sist jag smygtränade och var i princip frisk blev jag sjuk igen. jag önskar att jag var någonannan just nu. vem som helst. och all tvåsamhetshets tär på mig. jag blir för det mesta förbannad och provocerad över alla lyckliga par som syns så fort man vill slappa framför teven. men just nu blir jag ledsen. för jag saknar det. men jag skulle aldrig erkänna om det om någon frågade. för jag skäms. jag skäms för att jag just nu skulle kunna tänka mig att bli ihop med lite vem som. nej, inte polyesterskjortan såklart. och jag har blivit så kräsen och jag har inte riktigt energin att leta reda på någon som jag kan bli ihop med. och jag är trött på att ingen letar upp mig.
hallå snubbar. jag är en attraktiv kvinna med egna åsikter, fötterna på jorden, ett glatt humör. jag är bra på att laga mat och tycker det är trevligt att hångla. jag tycker även om att gå på muséer och konstutställningar. för tillfället lyssnar jag på saul williams och lily allen.
varför gör ni er inte besväret? jag är för fan ett kap.
hallå snubbar. jag är en attraktiv kvinna med egna åsikter, fötterna på jorden, ett glatt humör. jag är bra på att laga mat och tycker det är trevligt att hångla. jag tycker även om att gå på muséer och konstutställningar. för tillfället lyssnar jag på saul williams och lily allen.
varför gör ni er inte besväret? jag är för fan ett kap.