i robertsfors gråter himlen

skit.

den nya kameran är trasig. helt jävla dödtrasig. den om skulle skapa konsten. jag som älskar att fota, men så lätt glömmer. jag som äntligen hittat lusten igen.

och i norrland är himlen bara gråt. och jag har gråten i halsen. för kameran. för de sparade pengarna som jag lika gärna kunde kastat ut genom fönstret eller torkat mig i stjärten med. och för att jag känner mig ensam. jag saknar. och norrland fyller mig. men när himlen bara gråter är det inget i hela norrland som är tillräckligt.

och jag har värk. jag tror att det är kylan. men det är misär att vara ung och ha värk. och ingen vet riktigt hur det är. för jag är bra på att hålla masken. för om jag inte håller masken brister det. då brister jag. och allt blir ännu värre. och det är såklart inget allvarligt. men det tar inte direkt bort det onda.

och jag gråter för kameran. och jag gråter för att jag saknar.

en stund hjälpte din röst. lite prat.

men solen skiner fortfarande inte. värken är kvar. och kameran fortfarande trasig.

Kommentarer
Postat av: Sanna

Sanna tänker på sin sofie. Att hon saknar henne så mkt! Puss puss hjärtan!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback