addis

på något märkligt sätt har jag återigen börjat stressa. hjärtat tickar på i hundraåttio och ju mer jag tänker och försöker styra upp desto värre blir det.

sofie, du måste akta dig.

sofie, du måste ta hand om dig.

sofie, du måste måste måste måste.

jag ville ju inte måsta något nu. men jag har igen blivit den som ordnar och fixar och tycker.

det tär på mig. biter i mig. skär i mig. jag vill bara skapa. jag vill bara ta ansvar för mig och min katt. inget mer.  jag orkar inte ha klassråd. jag orkar inte med er allihopa. ni är den allra bästa klass jag någonsin haft. men ni tar för mycket av den energi jag behöver för att orka vara hel.

alltså när jag pratade med dick harryson. han som varit på teve du vet. typ en av tre historiker i sverige som har jobb. då sa han att han hade värsta idén om att bygga värsta borgen. men han var typ rädd att bert karlsson också hade den idén och skulle sno åt sig alla sponsorperngarna. så därför typ hatar jag bert karlsson.

dick harryson? men jag tyckte väl att jag kände igen det namnet.

ja, medeltiden tycker han om. och att talla på sina doktorander.

alltså jag har typ pratat med honom om det. och han sa att det var helt vinklat.

mannen har för fan fått en prick av ansvarsnämnden! det får man inte om man bara suttit på arslet och hållt fingrarna i styr. han har skrivit en jävla bok och jämfört doktoranden med maria magdalena. mmm, vem vinklar vad? snuskgubbe det är vad han är.

alla snackar skit om alla. och alla kommer i vanlig ordning kommer alla till mig med sitt elände. jag måste ha varm, stödjande själ tatuerat med osynligt bläck i pannan. osynligt för mig i varje fall.

jag fick värsta hjärtklappar-attacken tidigare. måste vara kylan. eller att mulatten sa att jag pratar för mycket och dessutom sa ännu elakare saker om andra.

ahahahahah. jag blir tokig. galen. skitarg. egentligen en småsak som inte spelar någon större roll. men bruden var så fruktansvärt otrevlig att jag lackade totalt. det är inte helt fantastiskt überroligt att ta hand om den jävla kartongen. därför turades vi om. jag tyckte inte att man behövde göra det om man inte bor i området. så därför var en i gruppen utesluten. och jag tog den den frösta gången. och amy den senaste. jag hade den tom i två veckor. och den fjärde personen hon bara tvärvägrade. hennes rum var litet. men herregud! lägg den i din jävla garderob. du bor ju för fan på skolan. jag sa att jag hade katt. och vad var svaret på det? du otrevliga ouppfostrade jävla kärring! den kan kissa i den! så sjukt otrevligt sagt. särskilt som läraren satt med, och just sagt att det var bra att ha den kvar.

och så var det en ny vecka.

och jag har fortfarande inte postat marres present.

och jag har inte gjort färdigt min exprimentväv.

men jag har tecknat kroki.

och det blev ganska likt.

och ryktet går att jag är bäst.

jag har fått mail av viktiga vänner.

och telefonsamtal av människor som betyder allt.

jag gjorde ett barnsligt test.

och fick reda på att jag satte karriären först.

kanske är det så.

för jag funderar alltjämt på vad jag ska bli när jag blir stor (kanske större?)

men sen kom familjen.

kanske är det så.

för jag tänker på er alltid.

och pratar om er alltid.

och min familj är utökad.

med alla mina vackraste.

och bästaste.

och underbaraste.

min vackraste anna kom förbi. allt blev bara ren och skär glädje. jag vet inte om hon riktigt förstod hur stor skillnad hon gjorde.

mitt förra besök var du. men inte nu längre. nu är mitt förra besök anna. planer på en gemensam utställning tog form och vi pratade i munnen på varandra om allt vi ville göra.

jag fick ett sms där det stod att jag var skönast. det gjorde faktiskt gott. och alltid var välkommen. gött.

och imorgon åker jag till min beauty school drop out.

jag förstår fortfarande inte. allt är så sorgligt. allt var samhörighet mellan oss. din pappa ringde fast jag sa åt dig att jag inte ville. han sa att han inte förstod. jag ville inte förklara. för jag förstår inte heller. i torsdags erbjöd jag min ring. du tog den inte, men du var så glad. du fick mig återigen att tro. att hoppas. här har jag äntligen funnit ro. här har jag äntligen fått leva efter den struktur som jag saknat så länge. men du blev aldrig en del av det. du fick bara se mig i stan. när alla och allt slet och drog i mig. du sa att ingenting spelade någon roll. bara att du fick vila hos mig. sen ändrade du dig. igen. det funkade bara inte. det var så du sa. det funkade bara inte. jag kan inte se något i min egen lägenhet. allt påminner om dig. allt gör ont. allt är tomhet och smärta. när din pappa ringde brast det. nu kan jag inte sluta gråta. jag tittar på teve tills jag stupar av trötthet. då lägger jag mig i sängen. den stora. som jag köpte för oss. sen sover jag oroligt några få timmar. tills jag vaknar alldeles för tidigt. jag vrider mig i plågor. och hoppas att det snart ska gå över. men hur skulle det gå till? du vill ju inte längre. det funkar ju bara inte. så sa du.

jahapp.

over and out.

då var det klart.

nästa gång skulle det vara för evigt. jag visste bara inte att det skulle komma tolv timmar senare.

jag litade på dig in i det sista.

nu får det vara nock.

men det var en härlig tid.

jag ser ut som plupp. det är johanna som gjort mig fin i håret konstigt nog blev det bättre då.

dessutom berättade hon om i lördags. så jävla respektlöst. du kunde inte ens säga något själv.

det blev nog ändå bäst så här.

jag ska inte tvivla mer.

kanske gråta lite av saknad.

men tårarna är redan färre och ilskan större.

okej. jag ger upp. jag är inte alls så arg idag. det är alldeles för tråkigt att vara det. tänk om jag skulle bli påkörd på vägen hem och min sista känsla hade varit ilska. så beiget. eller hur det nu stavas.

idag drejade jag. och surade över att jag får alldeles för få mail. och sms. och kommentarer. och mänsklig kontakt. och kattkontakt.  sen ringde jo och berättade om sina fantastiska skor. hon var helt sjukt glad. och då blev jag också helt sjukt glad. de kanske ändå finns där ute någonstans. drömskorna. utan att man måste sälja sin själ till djävulen för att ha råd med dem.

det var mysigt att dricka kaffe med klassisen. hon hade med sig både kakor och munkar. det gjorde nog min dag att få äta munkar med rosa glasyr.

jag vet inte om jag borde ringa dig snart. ska det inte vara vi vill jag inte ha dina saker i min lägenhet. jag tycker inte om att sväva i ovisshet.  särskilt inte när jag är ensam. jag tänker och tänker och tänker och tänker. tills allt bara går runt och ingenting betyder allting. och allting betyder ingenting.

glädje. bara onsdag och torsdag kvar.