addis

idag har jag varit sjukt effektiv. jag har fått massa skolgrejer gjorda och jag hoppas innerligt att mitt tryck har torkat tills imorgon så jag kan börja väva. och kanske bli klar med det också, det vore grymt.

när jag sköljde ur tryckramarna tyckte jag att det luktade mansparfym. i won't say more.

sofie, det var orättvist av dig. jaså, jaha ja. det var inte orättvist att du hörde av dig efter ett halvår med samma skit som tidigare?

ikväll ska jag förbereda mig för kampen med ett glas vin, rostade rotsaker och en galen katta.

jag har sålt ett av mina tryck! hurra hurra hurra! det känns helt otroligt. tänk att en för mig totalt främmande människa valt att lägga ut 75 kr för något som jag skapat. otroligt! jag är så stolt och så glad att det känns som om jag ska spricka. det här är den absolut bästa bekräftelsen på att jag faktiskt är kreativ och att jag har någon typ av begåvning som ligger åt det hållet. jag är galet nöjd med mig själv. och ska ägna kvällen åt att dunka mig själv i ryggen.

annars hade jag ett helt stört (favorituttryck just nu, används lika flitigt som kära nån) telefonsamtal igår där ditt minne helt plötsligt (har vi hört den förut?) var som bortblåst. födelsedag? jaså jaha ja. mail? jaså jaha ja. nej, det minns jag inte. jag kanske var ledsen. det är väl för fasen inte mitt problem.

och jag gnällde mig igenom kristianstad. för mina hälar var för små för alla skorna. alla. helt stört. så det blev sneakers igen. men dessa är i tyg. och helt klart fina. för jag kikade på dem redan förra året. men jag är trött för att jag inte kan ha söta skor. men är man cool antar jag att det bara är coola skor som gäller. sött är för någon annan. i sommar i stockholm ska jag köpa klackskor. inte söta. men coola.

Du o jag är två tuffa, sexiga och roliga brudar som kanske numera är lite känslokalla. Men det är män o elaka fruntimmer som tvingat oss till reinkarnation. Bättre det än att vara våpiga offer!

underbara ord som jag alltid kommer att ta med mig. tack tack tack är det enda jag kan säga. för det är sant alltihopa.

jag frossar i skräpkultur fast jag egentligen innerst inne helst vill vara en kulturtant. den här säsongen följer jag nästintill slaviskt big brother och top model. lite mindre slaviskt följer jag floor filler. i höstas följde jag det däremot slaviskt, men nu hänger jag inte alls med i alla regler och regelbyten och hitan och ditan. nej, tacka vet jag de sjukt enkla intrigerna i storebrors hus. jag är galet engagerad, trots att jag antagligen hur lätt som helst kan göra en helt ok analys med genusglasögonen på.

jag älskar dessutom den något bisarra extrabilagan Klick! den som hänger ihop med den något bisarra kvällstidningen aftonbladet. ibland är det bästa med johanna att hon också älskar trashkultur. annars skulle jag känna mig ensam och skamfylld över mitt frosseri i vad någon bestämt är dålig kultur.

jag tycker inte om skräckfilmer. inte alls. men jag älskar att förfasas över dokusåpor.

och så bytte hon sin present. och blev faktiskt ännu mer nöjd.

helgen blev underbar underbar. solen kröp fram på min födelsedag.

och jag fick genomtänkta presenter. pastellkritor. och en kappsäck med guldpengar till skor. underbart underbart.

och jag hade kalas för mina glimåkravänner och för min prinsessa och glittervän.

det är så många fina saker som händer just nu.

men du glömde mig visst? fast vad ska jag göra? det har gått så lång tid nu att det inte längre spelar någon roll. och ibland undrar jag om du har glömt hur lång tid sex månader är.

 jag har massor med god mat. och en låda med vin. och solen skiner och jag är nästan klar med glimåkra.

jahapp, så var det min tur att fylla ett fjärdedelssekel. för första och sista gången är jag exakt hälften så gammal som min mor. och lika gammal som hon var när jag ploppade ut.

bissart. jag skulle verkligen inte kunna bli mor. men det här önskar jag mig:

*  en vän till min vän. hon ska inte bli mer trampad på. nu när hon lärt sig att stå.

* en lägenhet i malmö.

* en sysselsättning till hösten.

* massage.

* pill i håret.

sen är jag glad för att ni finns. och för uppmärksamheten.

puss hej.

(och jag lät kanske lite hård. jag orkar inte älta det gamla. och jag vill inte att du ska sura över det nya. är vi osams nu?)


igår summerade jag mitt påsklov. av någon anledning sparade jag det inte. de senaste två dagarna har jag glömt lite för mycket. massa småsaker som blir stora saker. som att jag fållade överkanten och nederkanten på mina gardiner åt olika håll. inte särskilt snyggt. inte särskilt proffsigt.

men jag hade ett fantastiskt påsklov. jag blev påmind om en massa saker. jag träffade en gammal jobbarkompis. vi skvallrade och pratade om känslor. och åt falafel.

och johanna. hon gjorde så att allt blev bra. vi glittrade ikapp på grabbfesten. och vi drack öl och snackade skit. tittade på film och drog en rövare för en vän.

machomachoman visade upp en helt ny sida för mig. jag blev glad. även om vi aldrig blir vänner och jag egentligen inte bryr mig så mycket. men det är trevligt att veta att det faktiskt går att prata om riktiga saker.

jag gick på middagsbjudning med min fjortisbästis. ibland blev stämningen lite pretentiös. men bara ibland. och vi skrattade mest. sen blev jag full på likör.

jag badar badkar. och försöker slappna av. men det är sjukt mycket som måste fixas och trixas med innan skåne släpper iväg mig till norrland. jag oroar mig igen.

jag vill kramas mer.

(och nu känns det som att det ältas. och ärligt talat. det gör mig ingen skillnad. det finns inget mer att lära. inga fler slutsatser att dra. det blev som det blev. jag orkar inte sjunga samma visa om och om igen.)


det kändes som att jag kanske var lite hård mot henne igår. det kändes som att jag var på gränsen till otrevlig. jag valde att säga tvärtemot nästan hela tiden. och jag visste innerst inne att det skulle bli så om jag ringde. men jag behövde sällskapet. och stundtals är hon bra. men hon lyssnar inte. och när hon väl frågar om mig och mitt så tar det bara en litenliten stund innan vi är tillbaks i samma hjulspår som innan. och jag ringer henne sällan, för hon äter min energi. den tar slut. och hon sa till mig. sofie du är en sån människa man får energi av att träffa. en sån som man blir glad av.  och det gör mig glad att höra. för du tog det ifrån mig. att jag var en sån. men hon äter mig. jag kunde inte säga det. men så är det.

och johanna. hon sa att jag glittrar. att jag glittrade i onsdags. hon är bra hon.

och jag bestämde mig för att stanna lite till. ikväll ska jag träffa min fjortisbästis och massa annat folk som jag inte känner. det ska bli roligt. och jag ska glittra.

äh va fan. jag skiter i att vara ledsen och går ut i solen istället.

(och jag tänker på att jag fick ett sms sent igår. det var roligt.)

(och jag tänker på att karin vill att jag ska servera på hennes kalas. det blir roligt)

(och jag tänker på att ingrid och jag lagade godgodgod mat igår och pratade länge länge. det var roligt)

(och jag tänker på att johanna snart ska komma till glimåkra. det blir roligt)

(och jag tänker på att  jag fick fina fina komplimanger av fulla bekantingar i onsdags. det var roligt)

(och jag tänker på att jag ska bo i stan till hösten. det blir roligt)

(och jag tänker på att jag och johanna ska åka på en stockholmsweekend i sommar. det blir roligt)

jag inleder påskafton med att känna mig arg, ledsen, sårad och utanför.

dagen kan med andra ord bara bli bättre.

det kom som en överraskning mitt i glädjen.

var det missunnsamhet? antagligen inte.

antagligen var det bara något du tyckte behövde luftas. kanske sa jag saker efter den där vodkadricken som gjorde dig ledsen. inte vet jag.

fast sofie. gör det någon skillnad?

jag tycker att politik är roligt. jag bryr mig om politik och det är min bestämda uppfattning att det finns massor med politik som inte har med vare sig göran eller maud eller fredrik eller vad de nu heter.

jag vill göra uppror. jag är en rebell. jag vill demonstrera stå på barrikaderna och ägna dagarna i ända åt klasskamp. jag vill ta makten från eliten och ge den folket. jag vill slå och skrika och kasta gatstenar. för jag är så jävla less. jag tror på revolutionen för att det inte finns några alternativ. samhället måste förändras. 

allra mest är jag trött på att det känns som en feministisk backlash. linda skugges psykbryt (jag tog död på karriär genom att kalla mig feminist) är väl det jag tänker mest på. och det faktum att det handlar om en hel artikelserie som mest verkar handla om ondsint feminism. jag anade att det skulle bli så här när den där dokumentären som för övrigt blivit dömd av granskningsnämnden kom, könskriget hette den visst. därför är det allra mest radikala valet, det mest rebelliska och upproriska att sätta kvinnokampen först i det kommande valet. därför är det mitt fokus.

jag hade helt glömt hur det var att umgås i lundagänget. helt har det gliditi ut u rmitt system. bort från mitt liv och ut ur min vardag.  men igår var jag tillbaka. och det var skumt. och lite jobbigt. fast det var också galen glädje. totalfylla och galenskap.

en nykomling såg ut som mig fast en man. och arab från marocoko. dagen innan trodde en snubbe på tågstationen att jag var arab. nykomlingen  hade likadan frisyr som jag. korkskruvar. fast han på heltid och jag bara på deltid.

du pratade om din uppsats. det  var trevligt. men det var skumt när alla gick och lämnade oss ensamama. det kändes inte bra. inte alls bra. men det löste sig, jag fick säga det jag ville. kanske lät jag hård. jag vet inte. men det kändes bra. väldigt bra.

jag och jo hade roligt. det var grymt. och det var avslappnat.

och jag fick höra vackra ord. jag fick komplimanger jag aldrig vågat drömma om. av människor som druckit alldeles för mycket. men det gjorde inget. för de är mina vänner och jag tror dem.

jag är sambo.

sambo med en kattdam.

hon brukar hålla tassarna för ögonen när hon sover.

kanske för att dagen skrämmer henne.

febrilt söker hon efter glädje i blomkrukorna.

jag bestämde att hon skulle flytta in i mitt liv.

jag tänkte att vi hörde ihop.

två själar som båda trivs med ensamhet.

två själar som ibland får för mycket ensamhet.

men signe. lilla katt. du är den finaste.

din personlighet hade kunnat vara min.

min personlighet hade kunnat vara din.

två olika varelser.

men ändå galet lika varandra.

jag är så jävlajävel trött på att det bara är kvinnor i den feministiska rörelsen. men jag är också jävlajävel trött på att behöva be om ursäkt för det. det är inte mitt fel att män inte bryr sig. och jag tänker inte sluta kalla mig feminist bara för att kunna ta in fler i rörelsen. det är en feministisk rörelse inte en humanistisk eller ekvalistisk eller vad man nu hellre vill kalla sig. det handlar om ett maktskifte. det handlar om att män ska börja dela med sig av sin makt till kvinnor. så är det. det går inte att komma ifrån.

att det är synd om män som inte heller kan vara sig själva det är banne mig en bisak. det är självklart att män också ska få utrymme att gråta eller jobba på dagis och inte behöva vara macho och porrberoende. men så länge makten och härligheten bara är deras finns inget jag kan göra.

vill män sluta vara macho får de fan börja med att dela med sig av makten.

(i år skiter jag i klasskampen och väljer kvinnokampen. så det så. nu får det vara nog. jag vägrar bidra till fyra år till med göran)

idag blåste det en vind som var mjuk.

och jag insåg att jag finner tillfredställelse i mycket.

jag gjorde en fin väska igår. och det känns faktiskt som att jag har talang.

jag har köpt ett riktigt glansigt, glittrigt läppglans. det passar fint till min guldiga ögonskugga. och mina stiliga ögonfransar.

och jag insåg att jag finner tillfredställelse i mycket.

jag har lagat goda praliner. av nästan inga ingredienser alls.

och jag har ett snyggt diadem. som inte är för litet för alla mina stora tankar.

och jag insåg att jag finner tillfredställelse i mycket.

igår åt jag lunch med malin. och vi tittade på bebisar som var söta. och skor som var snygga.

och jag hade mina leejeans på mig, de bästa.

och jag insåg att jag finner tillfredställelse i mycket.

och återigen lämnade hon landet för stan. men den här gången var det bara för några timmar. och helt plötsligt så upplevde hon den där känslan som var så längesen sen.

galen glädje.

total harmoni.

sofie kände sig sjukt vacker. och cool. framför allt cool.

ensam gled hon runt på stan.

i solsken svettades hon ut vintern.

så träffade hon sin vän och ägnade sig åt hennes favorithobby. fika.

och hon gled vidare i sin snygga jacka. in på muséet och förfasade sig över nazister.

hon köpte ett snyggt diadem och nålar till konsten.

och den söte pojken i busskiosken hälsade på henne. så hon blev glad. även om han är en sån där charmör. så njöt hon av uppmärksamheten.

och nu regnar det ett fint sommaregn.

galen glädje.

total harmoni.