addis

och så började söndagen med att jag spillde kaffe på väven. mindre bra. och jag var på rätt dåligt humör. och tyckte det var jobbigt med folk. så jag höll tyst. sakta men säkert blev jag gladare och gladare allt eftersom jag såg hur bra väven blev. efter en stund var jag redo för att sätta mig med det som ska bli mitt arbetsprov.

och det gick bra. det blev bra. det blev fint. och det blev coolt. så nöjd.

kan det vara så att solen skiner över henne nu?

finland vann eurovisionen. som jag följde för första gången på år. och jag tyckte nog att det var rätt roligt att carola fick en knäpp på näsan. fast lite synd är det nog om henne. för jag såg runar på teve. och han verkade inte riktigt frisk.

och spisen skurade jag igår. så nu är den redo för inspektion i alla fall.

och det går fortfarande bra. det blir fint det dära med livet.

det verkar bestämt som om hon ska flytta till det coola bostadsområdet. hon är sannerligen förvånad. men har en lägenhet svartvitt köksgolv så flyttar hon.

det löser sig. det ordnar sig. hon vet inte vart hon ska bo i slutet av augusti om hon kommer in på skolan. men det löser sig. det ordnar sig. det vet hon.

åter från gotland funderar jag på min sommar. hur kommer jag att må av att tillbringa ytterligare tre månader på landsbygden? den här gången dessutom med familjen in under huden. i don't really know. och vad don't i know more? jo, vart ska jag bo sen har ni tänkt? i vilket hus i vilken stad i vilket land. jag vet ju att det är malmö som ligger närmast tillhands och jag vill egentligen inget annat. men vad händer när familjen har lagt sig alltför långt under huden och jag fortfarande inte har någonstans att bo? eller något att göra. vad händer om jag inte kommer in? är det d-kurs som gäller då eller. my god. så många frågor. och ärligt talat. jag vet att det ordnar sig. jag behöver bara få krånglet ur huvudet.

åter från gotland. jag har bevisat för alla tvivlare att mitt morgonhumör är vad man skulle kunna kalla uruselt. vaknar jag inte av en kram så vill jag gärna slåss den första timmen efter jag stigit upp. och det blir inte bättre av att ha fyrtio personer som varken vill bestämma sig eller på något sätt engagera sig. jag lät helt klart arg helt klart ofta helt klart i onödan. det bjuder jag på.

åter från gotland. jag tackar dig min borttappade syster, för det du sa. för trots våra olikheter och trots att vi aldrig kommer att bli nära vänner (för du är elak på ett sätt som skrämmer) så är vi lika. vi kan känna av saker på lika sätt. och det du sa om dem stämde. jag kunde inte sätta ord på vad som gjorde mig olustig i deras sällskap men nu vet jag. det är det där med tävlingen. och när en av dem viftade bort mig på det där fruktansvärt nonchalanta sättet visste jag. hon såg mig en konkurrent. hon ser mig alltid som en konkurrent. och du borttappade syster, du kanske också gör det. men det är inte på samma illvilliga sätt. det är på ett obetänksamt sätt och det kan vara elakt och det är det som skrämmer. men de. de är olustiga. och när jag insåg att du hade rätt insåg jag att jag aldrig kommer kunna välkomna dem in i mitt liv. för systerskapet är viktigt. och systerskapet har inte plats för konkurrens.

åter från gotland. jag skickar ett sms. och jag får svar.

efter flickan med provsången. och efter flickan med volontärintervjun. sa en liten röst: för att min mamma ska ta tillbaka mig.

var skulle jag vara utan mamita? vad skulle jag vara utan henne? om hon skulle säga, nej soffan du kommer inte hem en gång till. om hon skulle säga, nej soffan jag älskar dig inte längre.

jag skulle säkert också söka. jag skulle säkert inte heller våga lita på en trygghet. för min mamita är det enda som har gjort att jag har en stadig grund att stå på.

och det märks på henne att hon inte mår så bra. hon söker. jag undrar hur länge hon kommer att söka. och jag hoppas att hon hittar hem. och jag hoppas att hon finner ro. för jag tror att det är det enda som hon vill.