addis

jag borde såklart ha slutat förvånas för längesen. men jag kan ändå inte låta bli. ändå inte. och jag ångrar ingenting. såklart inte. för jag förstod inte bättre. jag gjorde verkligen inte det. och det är nog mest det som inte kan sluta snurra i mitt huvud. hur jag kunde missa det som är så vansinnigt uppenbart för mig nu. för vissa saker håller man inne med. så är det bara. vissa saker säger man inte. gör man inte. jag är kanske mer uppmärksam, mer omtänksam än vad man i vissa fall borde. men det spelar liksom ingen roll. vissa gånger kan man faktiskt begära exakt lika mycket av det av andra. ja. jag skrev det. begära. kräva. vissa gånger har man gjort sig förtjänt av det. och ja. det tycker jag gott att jag har.

vissa saker tävlar man inte om. vissa människor tävlar man inte med. och vissa saker håller man käft om.

repekten är som bortblåsd. synd. men det gör inget.

jag har fått ännu en komplimang av en hemlös. och tappat räkningen på hur många det är. jag har något som tilltalar dem tydligen. jag borde kanske byta bana. lägga statsvetenskapen på hyllan och kreativiteten med för den delen och bli queen of the homeless. jag skulle kunna dra runt bland dem och alla skulle tycka att jag var fantastisk. eller så skulle jag använda mitt underbara jag till att rädda dem alla från ondo. eller eh. nej. det blir nog inget av det. jag ska försöka att inte dra några slutsatser av att oräkneliga hemlösa a-lagare, knarkare och vanliga psykfall tycker att jag är marvellous. för det betyder antagligen inget särskilt. det är nog bara vanliga komplimanger. men i samband med dessa komplimanger också bli tagen för prostituerad flera gånger i veckan är det inte utan att jag blir lite nervös. men det betyder nog inget heller. mer än att män är as.

jag funderar för övrigt på att suga ut det mesta allt av csn och bli en master. det känns passande.

jag gillar verkligen konceptet att bo i ett enormt hyreshus från 1960 som byggdes för att bli av med bostadsbristen. helt ärligt. är det fint som bara den. okomplicerad planlösning och praktiska lösningar. perfa tycker jag. verkligen helt ärligt. men när jag ska läsa i min avancerade akademiska bok till min engelska tillvalskurs i statsvetenskap (engelska eller engelska var valet annars kanske jag provat ett annat språk. tyska verkar ballt. eller ännu ballare: svenska. det kan jag ju flytande. hade underlättat en smula) då blir jag galen av att lyssna på grannarnas teveapparat som just nu spelar ett program som heter singing bee. eller för att inte tala om att lyssna på en annan grannes extremt äckliga hosta (med slem. ja. det är helt sant) som har suttit i sen juni då jag flyttade in. eller hemtjänsten som ringer på dörren brevid. det där huset på landet har aldrig känts så nära som nu.

(förresten var en annan grej också sjukt tröttsam. det där om att bli påmind om det förflutna. så less. så less. jag ångrar inget. det är onödigt. för det förändrar inget. jag önskar bara att jag varit lite starkare då, förut) 

elektronik är det nya svarta tänker jag. och bränner tusentals kronor (surt förvärvade genom att lura på folk saker de bara tror att de behöver) på elektronik och uppdateringar. trådlöst är det nya. tänker jag bestämt. och gör mig ännu mera tillgänglig. sammtidigt som den där längtan efter egna rabatter växer sig lite starkare. det där med att bo på landet och konsumera lite mindre snurrar ännu ett varv i hjärnan.

för det är faktiskt lite så. att jag skäms. ja. för all konsumtionen jag ensam står till svars för.

och för att jag ofta diskar i rinnande vatten. jag gillar det bäst.

jag tittar på teve. där berättar de att isen smälter ohejdbart. så pass att kebnekaise snart inte kommer att vara lika högt för där är det is is is på toppen vilket gör det högst i sverige. fast det är inte utan att jag undrar vilket ljushuvud som räknar höjden utifrån mängden is på toppen.

nej. nu ska jag äta köttbullar från olyckliga kossor.