addis

ingen mer stress på ett tag. jag tänker ta det så jävla lugnt fram tills jag börjar skolan. och då. då ska jag sköta mig. det ska inte bli som för hundra år sen. jag ska vara stabil. den här gången vet jag bättre.

efterträdare har utsetts och jag behövs inte mer. skönt. för jag hörde inte riktigt hemma.

jag är peppad på framtiden. så god damn peppad. jag är färdig med 2008. 2009 blir intressant. extremt intressant.

(för övrigt är mina vitsord från det här året grymma. jag har lärt mig sjukt mycket på det här jobbet. om mig själv. om andra. om att leda. om att samarbeta, och om mitt roligaste; att organisera och effektivisera)

jag är helt sjukt nöjd med mitt nya beslut. jag känner mig lättare om hjärtat. luften är renare och t o m solen skiner.

jobbet är inte roligt längre. jag lär mig inget. jag utvecklas inte. jag står stilla. kreativiteten finns kvar. men den måste pressas ut. och det är det tydligaste tecknet. jag längtar efter något annat. jag vill något helt annat. jag är inte satt på denna jord för att sälja massproducerade kläder som är skapade under usla förhållanden.

jag vill inte ägna mig åt konstskolor. jag skulle älska att vara konstnär. men att ägna tre år åt navelskåderi på någon tråkig konstskola är inget för mig alls. jag älskar kanske drömmen mer. för jag pallar inte att gå igenom massa inträdesprov och blaha blaha för att ens söka.

jag vill sitta på ett kontor och vända papper. jag vill vända på viktiga papper och gå på lunchrestaurang och få friskvårdsbidrag och jag vill vara hemma hela dagar och sticka. jag vill ha ett kombinerat liv.

mitt nya beslut.

back to school.

efter en timmes prat. jag tyckte att jag babblade en massa. på ett väldigt osmickrande sätt. fast det är ju så jag är. och första gången vi sågs rapade jag. jag kan liksom inte låta bli att vara precis som jag är. och ibland tänker jag att det är sjukt osmickrande. fast den här gången verkar det precis tvärtom.

för efter en timmes prat. sa han. vi får höras snart igen.

det här är fan i mig ett inlägg om min katt.

hon löser en massa hår. hon har precis klöst mig i armen på ett sätt som gjorde att destruktiva vännen trodde att jag börjat skära mig. hon biter så for man hetsar upp henne. hon tycker om att skrika på mig på morgonen när jag vill ha det tyst och vara grinig. hon kräks ibland. hon tigger. hon äter på de finaste blommorna.

men signe är den bästa. hon är den finaste katten. hon ber alltid om ursäkt när hon biter genom att slicka ordentligt. hon sover hos mig i min säng mest hela tiden. hon är varm och mjuk. hon är ovanligt snygg för att vara en katt. hon lyssnar när man säger åt henne. hon har en ordentlig personlighet.

och hon och jag är faktiskt ovanligt lika.

hon har jobbat fem dagar i sträck. och avslutade det hela med att gå till volontärgruppen. och hon tvivlar emellanåt på om hon är bra på det hon gör. men så lockar hon fram ett leende. hon får den där sura tanten att skratta. och barnen att prata. och det ger henne lyckokittlingar längs ryggraden. och hon håller om sina tanter. hon kramar dem. sjunger för dem. klappar händerna för dem. skäller på dem. och hon bär dem. och en av dem sa. jag ska kalla på dig när den där hemska karlen kommer. och en annan sa. du har fina tänder. och hon tänker. jag är bra på att göra andra människor glada. faktiskt riktigt bra på det.

på fredag blir det spänning igen.

någon skrev lyckorevolution på sin blogg. och jag tycker att det låter så fint. det smakar fantastiskt och underbart i munnen. lyckorevolution. härmed vigs mitt liv åt det. lyckorevolution.

jag är glad. underfundigt genomglad. äntligen har piercingen i örat kommit på plats. det var igår. jag var trött och förkyld och håret var skitigare än på flera år. och det syns inte så jag struntar i att tvätta det en dag till. och jag var trött. och hade påsar under ögonen stora som sopsäckar. och i piercingstudion var de söta. den lille mannen med de stora tatueringarna tyckte om mitt hår. det påminde om hans första flickvän. och jag var så vacker. och så tuff för jag pep inte när jag fick den stora nålen genom örsnibben. och den lilla lärlingen. den vitavita goth/synth (jag vet inte riktigt vad som är vad men det fanns platåskor, vit hy, svart, långt hår, inga ögonbryn men målade streck, lackiga byxor, nitar, rött läppstift och piercingar. och svart smink vid ögonen) tjejen sa efter en stund. ja, du var verkligen vacker. och det var så fint. för inte trodde jag att en sliten brud med stort hår, tajts och lila mössa kunde vara vacker i hennes ögon. i min trötthet kände jag mig som en klassisk skönhet och jag glömde torrhostan som vägrar lämna mig. och jag längtar redan till återbesöket om sex veckor då den första töjningen kommer att äga rum.

jag är glad. underfundigt genomglad. äntligen är mitt sovrum ordentligt städat. och det ligger fortfarande kläder i drivor. men jag tycker om alla plaggen. jag vill ju kunna välja. och de ryms inte i min garderob ändå. lika bra att ha dem framme.

jag är glad. underfundigt genomglad. johanna har fått en så fin cykel. och även om det mest är hennes cykel så tycker jag om att titta på den. och jag är glad för att hon är glad.

jag är glad underfundigt genomglad. jag vägrar låta mig nedslås. jag vägrar stressa upp mig. jag vägrar ta åt mig av alla negativa energier som envist försöker ta plats. det finns inte plats för sånt längre.

i natt sov en hemlös man i vår trappuppgång. när jag gick till skolan i morse mötte jag honom. han rökte inomhus. och först tänkte jag. att det var ju skönt för honom. att sova inne nu när det är så kallt. men sen slog det mig. att om det varit någonannan som jag träffat på så tidigt (när jag alltid är mitt vanliga griniga morgonjag. om inte något särdeles ovanligt hänt.) rökandes i vår trappuppgång hade jag sagt ursäkta. men det är inte okej att röka i vår trapp. jag tyckte så synd om honom att jag lät honom röka i vår trapp. konstigt. eller mänskligt. eller störigt. jag bestämde genast att jag skulle säga till honom nästa gång.

jag är glad. idag fick jag förklara ett mönster för någon. och det var grymt. jag fick prova på att vara den som kan. jag kan.

jag fixar det.

och har jag berättat om livet på möllan? det är kamphundar. det är märkesskor för en tiondel av priset. det är knark. det är aerobics. det är grannsämja. och grannhat. det är exotisk mat och svennealkisar. det är ica och bagdad livs. jihads körskola och habibis frisörsalong.

nu ska jag bubbla i mitt badkar. som är så stort att jag kan liggga i det.

det du.

idag försökte jag förklara mitt beteende för mig själv. inför mig själv ursäktade jag den senaste tidens utbrott genom att tänka. ja, jag har ju faktiskt mens. mensmonster. ja. det tänkte jag. högt och tydligt i mitt huvud. fast jag borde veta bättre.

för varje gång har jag varit nöjd med utbrotten. inget onödigt. ingen gapad på i onödan. inget oprovocerat gräl. så varför hålla på och tjata om mens. det handlar inte alls om det. bara att det är vår i luften. jag är fylld av energi. pånyttfödd. ingen mer extra införsel av hormoner i kroppen.

ja. det är fan i mig vår i luften.

ja. jag vägrar att stressa.

så. det gick bra. det var ingen fara. det är avklarat. trots ånger och oro innan. nu har tröttheten sänkt sig som en dimma över mig och jag orkar knappt lyfta armarna. benen har släppts fram till datorn för den oemotståndliga lusten att skriva ur sig kvällens känslor.

det var trevligt. du var trevlig. och jag kunde inte undgå att försöka känna efter. och jag försökte. jag gjorde verkligen mitt yttersta. kanske någon liten outredd känsla kvar. kanske en gnutta attraktion. kanske den där aldrig sinande ilskan som du lockat fram.

men det var dött.

och det är så skönt. en lättnad infinner sig inför umgänget. det finns inget att oroa sig för.

vi är vuxna nu.

och så var det lite piss i skolan igår. och lite piss idag igen. men sen var det en massa glädje med. igår var det minsann jag som hade rätt. och idag skrattade vi tills vi dog trots att jag fick rita om en massa linjer. och mäta om dem. glädjen liksom tippade ut pisset ur vågskålen. skönt.

annars tycks mycket bekymra mig nu. och någon endaste gång skulle jag vilja slappna av. softa ner. chilla lite. jag behöver ju trots allt inte bära världens sorger på mina axlar människor älskar mig ändå. (tror jag hoppas jag vill jag. var i helvete kommer osäkerheten ifrån) och jag är inte en dålig människa. bara lite ostrukturerad (och överkontrollerande. oslagbar kombination som gör att man vill bryta ihop när man inte kan kontrollera sin ostrukturerade vardag)

fast så mycket glädje. sommarjobbet. och innan dess. sthlm.

och J. du är min bästa. jag är bara så rädd att jag inte är tillräcklig i vardagen när min vardag uppslukar mig. men jag är här. alltid. även när jag verkar lite långt bort. du är min glädje, även fast du är sjukling som blir frisk lagom till våren.

när det kommer till dig så finner jag inte orden. du tar mig i armen. saknar mig. och jag vet. för ibland saknar jag med. men det är jobbigt att bära osäkerhet. jag är så upptagen med min egen. (jag, jag vet att jag är stark. men det är min egen styrka. min. jag kan inte ge bort den) och vissa saker ska inte upprepas. och ändå är det där med systerskapet. det som är det allra viktigaste. men ibland vill jag bara lappa till dig och säga: ta dig samman.

en fin helg. och jag tränar som aldrig förr. nu måste det hållas. jag vägrar att återigen hitta mig själv gråtandes på köksgolvet. funktionshindret är åtgärdat och jag är numera välbalanserad. det är tydligen såhär alla andra känner när de går. varför går ni inte mer? det gör ju inte ont någonstans. det sliter inget. som att promenera på moln. mammas röst ringandes i öronen släpa inte fötterna sofie. hörs inte längre.

en liten kommentar igår. och jag blev varm och glad. vet inte riktigt om det är ok att bli det. men jag tillåter mig. always look on the bright side of life. liksom.

så många som säger till mig. du är bra för du är alltid så glad. och ja, det är jag fan i mig. ta det inte ifrån mig igen.

kategori geografi på rallargänd:

- ligger saudiarabien nära kina?
- herregud. nej, det gör det inte.
- men en i deras lag ser ut som en kines.
- vet du verkligen inte var det ligger?
- okej då. det ligger vid arabien.

- kalmar? ligger det på någon av de där öarna?
- nej, i småland.
- är det längst ner i sverige?
- men gud i himlen. det är ju skåne. där jag bor du vet.
- jag blandar ihop dem så lätt. skåne och småland.

kategori hygien på rallargränd:

- mandelmassan gick ut i september.
- men gud nej, det är inga problem. bara använd.

- äggen gick ut för en månad sen.
- men gud nej, det är inga problem. bara använd.

- jag har redan en gaffel.
- men nu får du en fräsch och nydiskad.
- vad gör du?
- jag diskar dem.
- men varför lägger du dem inte i diskvattnet? du håller de ju bara under rinnande vatten?
- jag orkar inte.
- OCH DU GNIDER JU BARA LITE MED HÄNDERNA ISTÄLLET FÖR ATT ANVÄNDA DISKBORSTEN!

kategori kropp på rallargränd:

- vem är det som dricker låglaktosmjölk?
- det är jag.
- ja, vad bra. jag tänkte på det när min kompis blev laktosintolerant och slutade prutta. då tänkte jag på dig. och nu har jag varit hemma sen måndags och du har ju inte pruttat en endaste gång så jag har hört.

hela den kvinnliga delen av familjen (dvs mor 51 och döttrar 15 resp 25) spänner vid middagsbordet sina biceps för att jämföra eventuellt gäddhäng. resultatet är upplyftande. inga gäddor återfinns.

- det kliar i mitt öra. kan du titta om jag har en massa hår där i? det låter så konstigt.
- åh, gud. det är hår där i. vänta jag hämtar en pincett.
- jag följer med till toan.
- åh. titta det är ju fyra cm långt!
- ja, jag tyckte ju att det lät lite konstigt. nu låter det inget alls.

idag gick det plus minus noll. men om man räknar med att jag fick en restaurangmiddag med kaffe och nybakt bröd så ligger jag på plussidan. hurra. jag ska fan i mig göra karriär. så det så. även om jag är värdelös på att sy. och mönsterkonstruera.

(och jag blev sjukt glad över specialinbjudan. det betyder att någon valt ut mig)

igår var det systerskapskväll. och det var så bra. upplyft. uppfylld.

och jag hade på mig en klänning med guldtrådar. och vi blev nog alla lite mållösa. men det gjorde inget för vi samlade ihop oss i systerskapet. i alla de där erfarenheter som vi bär på. det är trots allt något visst med kvinnor.

kims kvinnor kan. alla kvinnor kan.

systrarna drack öl. fast jag fick inte dricka öl för det passade inte ihop med min klänning med guldtrådar. jag var en prinssessa och drack vitt vin utan ett glas vatten. senare var det inte lika noga.

i slutet var systrarna inte lika många. men de var lyckliga och gick hem med varandra och åt vitt bröd med extra mycket fibrer.

och jag har fortfarande ont. och jag funderar på varför saker gärna ser till att vara så förbaskat olägliga. och jag tror att du också tyckte att det var trevligt att träffas för du följde mig hem. och du gick inte. och jag tror att jag ska tvinga in dig i mitt liv. och det är för att jag tror att vänskap är bra. och allt kändes avslappnat. och jag har fortfarande ont. och det är inget som hjälper särskilt mycket. och jag ska nog bli full imorgon. och jag tänker att det hjälper nog en stund. och jag undrar hur elaka människor kan bli så elaka. och jag tänker på den långe. och jag tänker att jag vill krama honom. och säga att det ordnar sig. och jag vill säga att vi tar emot när han faller. och jag bestämmer att även fast jag fortfarande har så ont att det stundtals känns som att jag ska kräkas av smärta eller kanske svimma eller gråta så har jag det väldigt väldigt bra.

(och om du kunde se mig nu skulle du se att jag har massor av vänner som är män. och du skulle se att det inte var ett problem. men du skulle bara låtsas tycka om dem.)

och jag kickade rumpa på uttagningen. så förbaskat skönt att knäppa alla de där brudbrudarna på näsan. några började nästan grina. jag och mitt hår som de viskade om. som de skrattade åt. fick beröm. supercoolt sa hon med makt. och inom mig pekade jag finger åt sextonåringarna.

och jag fick ett lånekort idag. och bestämde mig för att ha ensamtid på biblioteket. jag har varit dålig på det där på sistone. det är nog därför det bankar så hårt där innanför. jag glömmer bort mig själv i glädjen över att ha så många här.

men nu så.

och jag är glad för att J fångade upp mig idag. hon märkte nog att jag höll på att glida iväg. det är bra. för jag vill inte göra det. men jag är så dålig på det där med känslor. och går och gömmer mig. och jagar upp mig istället. ibland är jag bara en sån tönt. det ska jag genast sluta med. för man är bara det man själv bestämmer att man ska vara. och jag vill inte leka kurragömma för mig själv. och jaga upp mig har jag gjort tillräckligt för minst en livstid.

allt känns bra. till och med underbart.

och din lägenhet var välmatchad. och du vill mest kramas. och hålla om. och du är så himla gullig. du passade sannerligen i bar överkropp, och att stiga upp klockan sex.

det som händer händer.

och dina händer är stiliga.