addis

(och nu känns det som att det ältas. och ärligt talat. det gör mig ingen skillnad. det finns inget mer att lära. inga fler slutsatser att dra. det blev som det blev. jag orkar inte sjunga samma visa om och om igen.)


det kändes som att jag kanske var lite hård mot henne igår. det kändes som att jag var på gränsen till otrevlig. jag valde att säga tvärtemot nästan hela tiden. och jag visste innerst inne att det skulle bli så om jag ringde. men jag behövde sällskapet. och stundtals är hon bra. men hon lyssnar inte. och när hon väl frågar om mig och mitt så tar det bara en litenliten stund innan vi är tillbaks i samma hjulspår som innan. och jag ringer henne sällan, för hon äter min energi. den tar slut. och hon sa till mig. sofie du är en sån människa man får energi av att träffa. en sån som man blir glad av.  och det gör mig glad att höra. för du tog det ifrån mig. att jag var en sån. men hon äter mig. jag kunde inte säga det. men så är det.

och johanna. hon sa att jag glittrar. att jag glittrade i onsdags. hon är bra hon.

och jag bestämde mig för att stanna lite till. ikväll ska jag träffa min fjortisbästis och massa annat folk som jag inte känner. det ska bli roligt. och jag ska glittra.