addis

och idag blev jag trött och fick några utbrott. anfall. attack. försvar. personlighet. konflikt. tycka. engagemang. energi.

jag är stark. stark. stark. stark. råder inga tvivel om det. fast ibland försöker folk nära sig på min styrka. men den är min. min. jag har fått den för mina erfarenheter.

jag vet att jag kan lysa upp ett rum. jag vet att jag kan stråla. jag vet att jag kan få folk att må bra. men det är inte min skyldighet. jag måste inte göra det.

jag förändrar inte världen för er skull. jag förändrar den för min.

och jag tänker på att jag borde försöka se det positivt. men när man har lagt ut sitt innersta till försäljning och folk pillar på det för att sen vända bort huvudet känns det svårt.

(fast jag ser det positivt med. och jag har bestämt med anna vad vi måste göra för att erövra världen.)

och jag som bara sovit tre timmar i natt. jag som oroat mig och stökat ner hela lägenheten. jag som tänjt på gränserna för ryggskottet. och skaffat mig hjärtklappning. och grälat med katten. och lyssnat på grannar som vägrar sluta hoppa runt i sin lägenhet. jag skäms inte för att sy långt in på nätterna när folk låter sina barn hoppa jämfota genom alla kvadratmeter gallskrikandes.

och som vanligt låter jag mig övertygas av något som jag inte vet vad att lite kroppslighet skulle lösa allt.

och jag har fortfarande ont. och jag funderar på varför saker gärna ser till att vara så förbaskat olägliga. och jag tror att du också tyckte att det var trevligt att träffas för du följde mig hem. och du gick inte. och jag tror att jag ska tvinga in dig i mitt liv. och det är för att jag tror att vänskap är bra. och allt kändes avslappnat. och jag har fortfarande ont. och det är inget som hjälper särskilt mycket. och jag ska nog bli full imorgon. och jag tänker att det hjälper nog en stund. och jag undrar hur elaka människor kan bli så elaka. och jag tänker på den långe. och jag tänker att jag vill krama honom. och säga att det ordnar sig. och jag vill säga att vi tar emot när han faller. och jag bestämmer att även fast jag fortfarande har så ont att det stundtals känns som att jag ska kräkas av smärta eller kanske svimma eller gråta så har jag det väldigt väldigt bra.

(och om du kunde se mig nu skulle du se att jag har massor av vänner som är män. och du skulle se att det inte var ett problem. men du skulle bara låtsas tycka om dem.)

jag har så jävla jävla jävelont i min rygg att jag vill ägna hela dagarna åt att grina. men frågan är ju om det skulle göra så att smärtan försvann. eftersom svaret blir nej, har jag nästan inte grinat något alls. mest surat framför datorn eftersom min designblogg vägrat fungera. känns ju väldigt roligt att lämna ut den till folk på söndag när alla bilderna bara väljer att bli gråa. blä. blä. blä. och det där jävelonda som håller mig hemma från skolan. hade tänkt skolka på fredag igen för att trixa med det sista. men nu går ju inte det eftersom jag antagligen måste vara hemma imorgon med. och när man har jävla jävla jävelont går det liksom inte att fokusera på något annat. pissapa. manshora.

fast jag har bondat med vänner från förr. fler dagar i rad nu. det känns bra.

och jag har föreläst en massa för klassen. så fort jag öppnar munnen måste jag visst berätta en massa. men de verkar glada över det.

(om du kunde se mig nu. se hur jag fokuserar på det goda trots att jag har så ont att jag är rädd att jag ska svimma vilken sekund som helst. kanske hade du blivit stolt. fast mest tror jag att du blivit rädd. i vanlig ordning)

inbokat och klart.

hon har en svaghet för norrland som hon ännu inte kommit över.

helst vill hon egentligen vara någonannanstans.

göra något annat. upptäcka något nytt.

men äh.

det får bli sen.

ja jag kände för att blogga något smart och snyggt för att fånga bloggläsarnas intresse. men det blir inte så. det blir gnäll. det blir gnäll för att:

folk ibland äter upp min energi utan att bjuda tillbaka vilket resulterar i social utmattning och isolering.

när jag nu äntligen fattat att jag inte ser ut som ett monster blir jag less på brudar som tror att jag ska stjäla deras pojkvänner. att vara singel är inte detsamma som att vara pojkvänstjuv.

mitt försättsblad inte kommer att se ut som jag planerat. glömskan tycks vara mitt eviga gissel.

någon på en community hade den goda smaken att erbjuda mig en skådespelarkarriär. i en EROTISK film. det är det närmaste jag kommit att träffa en man på länge.

och slutligen blir det gnäll för den nya regeringen. som gör att designmarknaden street kommer att dröja innan den dyker upp i malmö. tack Fredrik. tack Maud. tack Göran H. tack Lars.


(glädjestrålar för att:

bror är här.

utgång i morgon.

redovisning.

helg helg helg helg

kampen fortsätter. aldrig ger vi upp.)

och kvällen gick precis som den skulle i systerskapets tecken. vi dunkade varandra i ryggen. drack té och kramades. jag är glad för er- allihopa. alla ni som lyfter och bär. igår var jag så trött. ibland känns det som att jag ger så mycket av mig själv. jag vet att jag är rätt bra på att ta folk. jag vet att ibland då missbrukas det. men idag. ni lyfte mig. det började med det dära smset imorse som påminde mig om att jag var duktig igår. att jag handerade situationen precis som jag borde.

och jag vet att jag sa vad du behövde för jag visste att jag själv nästan vill gråta ibland. och jag vet att jag behöver vara hemma en vardag. imorgon är jag sjuk. så det så.

imorgon är det dags att klättra upp på barrikaderna igen. till minne av den där natten med hat. det blir säkert fint och bra. fast det snurrar i huvudet och jag tänker egentligen mer på det där med rasism i politik. och det där med avsaknad av solidaritet som på något sätt i förlängningen faktiskt också är rasism. att skicka iväg folk som är jagade och söker en fristad. att inte erbjuda sjukvård. osolidarisk organiserad rasism. skulle jag vilja säga. nu kryper det där äckliga partiet också närmre in på. som är nyklippta mammas gossar. och de hatar inte längre invandrare. de vill bara inte beblanda sig. för tänk. om man skulle beblanda sig med en svarting. en blatte. då kanske man skulle få solbrända barn. osvenska barn. med svenskt modersmål. såna som jag.

jag blir bara så trött. ingen är för rasism. alla är mot. ingen orkar stå på barrikaderna. och den som skriker mest syns mest. och visst är några för rasism. visst finns det några som drar på sig bruna uniformer och ställer sig och heilar. men de är fortfarande inget problem. de är störda och äckliga och korkade och obehagliga. det är fortfarande den organiserade. byråkratiserade rasismen som är problemet.

och jag vet att du har läst såna här texter en miljon gånger tidigare och jag skiter fullständigt i det. för så länge som du sitter hemma och gapar och sväljer och säger att du är mot rasism men inte orkar göra annat än i bästa fall pallra dig till en valurna vart fjärde år (och om du låtsas som att du bryr dig extra mycket bara för att du kom ihåg eu-parlamentsvalet så är det ljug. erkänn. du röstade blankt där med) precis så länge kommer det vara ditt fel att det finns rasister. organiserade och oorganiserade.

en rolig rolig skoluppgift.

en komplimang som fastnat i tiden.

en kropp fylld av energi och c-vitamin.


hon har aldrig känt sig så vacker som nu.

hon har aldrig haft så få män i sitt liv som nu.

hon funderar på om det finns ett samband.


redhead undrade om det gick att vara förälskad i en stad.

mitt svar är: absolut.

jag undrar om det går att vara förälskad i ett band.

så där så att det pirrar i magen.

så där så att man längtar efter nästa gång man sätter på sig lurarna.

och höras nästa gång.


(du snygging. vi sågs på ica. först vid den pressade citronen. sen vid teérna. hör av dig för hångel.)

(jag är bandit queen. precis som i låten. please handle me.)

otippade nyheter efterlämnar otippade känslor.

hon tänker att hon inte ska dra så stora växla på det hela. för det tycktes inte så allvarligt. men att någon tänkte att hon var söt den tiden i livet då hon kände sig som allra fulaste. och allra minst. hon blir ändå rätt så glad. samtidigt som det tar henne tillbaka i tiden och den där tänk om-känslan besöker henne. vilken tur att hon har lärt sig att  tackla den så bra.

glädjen över besöket uppfyller.

det blev en fin vecka. besökets livsenergi uppfyllde hela kollektivet. nu är nya besök inplanerade och snart infinner sig den manliga delen av familjen. ska bli roligt att se honom in action i kvarteret. han ska nog värvas till att trycka visitkort.

och hösten strålar.

lund gick bra. jag behövde inte hantera obehagliga möten och fick visa de finaste sidorna. och ibland strålar jag ikapp.

hon gör karriär.

beök http://www.merkado.se .