addis

hörru du.

så jävla dålig stil. gårdagen som var så dålig och slutade så bra. idagen som var så bra och slutade så dåligt. och det är ditt fel igen. vad är prylen. vad är ditt problem. inget som du säger eller gör nu kan göra saker som hände för längesen bra igen.

dra åt skogen.

jag är inte ledsen. jag klappade ihop och gick vidare. jag har hånglat med andra. jag är inte ledsen för att inte ha dig i mitt liv längre.

efter flera år tillsammans förtjänar jag mer än rykten. kan jag tycka. förtjänar jag mer än att du mumlar lite på festivalområdet om ett jobb i stockholm och en lägenhet i malmö.

till och med pojkjohan visade mig mer respekt. till och med pojkjohan som jag bara var ihop med ett slag kunde berätta. men inte du.

jag skäms för att ha varit ihop med dig. och jag skäms för mig själv som känner så.

och jag förstår att det är för att du är rädd. men vad är liksom prylen. ibland måste man skjuta rädslan åt sidan för vanligt jävla hyfs.

och jag förstår att det var precis det här du var rädd för. att jag skulle lacka ur i vanlig ordning. men jag hade blivit gladare av att du berättat självmant. direkt till mig. jag kanske till och med blivit glad och sagt något fint. för det är ju jättefint att du trots allt fortfarande tror benhårt på tvåsamhet. trots att jag var så dum och elak och störd. men det är inte jättefint att du säger att du vill vara min vän, men sen när jag sträcker ut handen spottar du bara på den.

besviken. besviken.

sviken.