addis

väl framme i hembygden. obygden. glesbygden. en ekorre ville komma in. ännu en granne är allvarligt sjuk. och en av damerna i kyrkan (hon som hade en man som var bibliotekarie och hade hela kroppen full av cancer. hon som har en dotter som sjunger för hela världen) skapar sig ett liv någonannanstans. och det gör jag med. fast i obygden ska tiden stå stilla.

i det bruna huset på rallargränd töms aldrig rummen. det finns saker så det står härliga till. backar med leksaker överallt. och jag blir lite matt. och i det bruna huset på rallargränd är det kallt. mamma tror inte på värme. utan på ett extra lager kläder. i slottet på gatan där det luktar braj skruvar jag ner elementen. här vill jag skruva upp dem.

min katt försöker lära sig tjeckiska just nu. och skånska. och jag saknar henne. hoppas att hon tänker lite på mig.

och jag tänker på att jag fick sådär en sjukt mycket sushi. jag blev glad. jag blev glad för att det inte betyder något särskilt mer än att du nog tycker att jag är rätt trevlig. och jag blev glad för att jag inte håller på och analyserar det hela. utan nöjer mig med att vara stoppmätt på femton bitar sushi och en vänskap rikare. fast kanske blir du en sån där som sakta men säkert glider iväg. ut ur livet igen. men det gör inget för en gång lät du mig bli stoppmätt på sushi.

robertsfors är bra för mina nerver. och stockholm blir bra. och strängnäs. jag längtar efter den där stora stora personen som sitter kvar i den lilla barnkroppen. vi har alltid så mycket att prata om. och så mycket att göra.