addis

och nu börjar folk dö. det känns tråkigt. ledsamt. skrämmande. pastorn. grannen. någon har cancer. och någons pappa dog förra vintern. och ingen stod mig nära. men de var nära. och de var alla i min mammas ålder. och tänk. tänk om mamma skulle dö. hur blir det då.

och på onsdagen så sägs det att någon opererade i pappas huvud igen. och jag tycker inte att det gör något. jag oroar mig inte. jag bekymrar mig inte. jag berörs inte. och det känns otacksamt. för alla de dära som inte längre har en pappa. fast min pappa är inte som andra pappor. för min pappa är elak. min pappa säger att jag är dum. att min bror är dum. att min mamma är dum. för min pappa tar inte hand om någon. har aldrig gjort. och jag har varit en god kristen och vänt andra kinden till. men nu har jag inga kinder kvar att vända mot honom. så jag vänder inte längre.

och imorgon flyttar kattakräket till sitt temporära hem. och det skär i bröstet. och jag har en klump i magen. och jag vill bara gråta. för vi har aldrig varit ifrån varandra såhär länge. och jag är rädd att hon ska bli besviken på mig. och jag är rädd att hon kommer att vara ledsen. och vänta på att jag ska komma hem. och jag tänker att hon glömmer bort mig.

och min kusin kommer inte ihåg var jag bor.

jag kommer att sakna er. prinsessor.

jag vet att jag behöver lovet.
jag vet att jag behöver åka bort.
jag vet att jag behöver se andra saker.
jag vet att jag behöver familjen.
jag vet att  jag behöver strängnäs.

och malmö kommer aldrig att vara så vackert som när jag återvänder.