addis

som jag trodde. jag slutar inte gråta. helt stressad och helt trött på mig själv. och jag aldrig mer vara ensam. för det är inte alls roligt. jag vill bli kliad på ryggen och jag vill ha någon som hjälper mig att styra upp saker. jag styr upp så det bara rycker om det. men. i break under pressure. och jag är van att det finns någon hos mig när jag faller. och jag lovade mig själv att sluta. men ett löfte är ett löfte och en sanning någonting annat. jag klarar inte av det här. allt är precis som det brukar. jag sover inte ordentligt. jag äter inte ordentligt. jag målar upp skräckscenario efter skräckscenario. jag tror att världen är emot mig.

fast jag vet att det inte alls är så. att allt bara spelas upp inuti mitt huvud. jag vet att det ordnar sig. men mitt pass är borta och min elräkning. och jag drömmer om en man med ordning och reda. som pekar med hela handen och låter mig vara jämställd. och jag drömmer om att bryta ihop. just nu drömmer jag allra mest om det. total fucking breakdown. kanske skulle någonannan fixa allt åt mig då.

och du. du skickade blommor. blommorna som jag väntade på i de dära två och ett halvt åren. nu kom de. sju månader senare. som om jag inte har nog att förhålla mig till.