addis

det var det där med gammal kärlek. och jag blev så paff i eftermiddags att jag sa ja till grejer som inte passade in i mitt tidsschema. det var inte så bra. för det var ju egentligen självklart att du skulle höra av dig nu. för häromdagen ville någon ses som aldrig vill ses annars. och det hör ihop med inledningen. för är det inte alltid såhär.

och du sa saker. inte  för något särskilt egentligen. för allt är så längesen egentligen. och vi är vuxna nu. och bär våra känslor på annat håll. men det rör vid ett särskilt område i mitt hjärta. och ibland känns det som att jag skulle släppa allt om du ville. det är inte första gången som jag tänker det. men första gången jag formulerar det utanför mitt huvud fem år senare. eller är det sex? jag minns inte riktigt. och det spelar ingen roll egentligen. för det blev aldrig som jag ville. och jag måste leva med det. och kanske borde jag släppa. lägga ner. aldrig mer höra av mig. och gitarrmannen värmer mitt hjärta just precis nu. och jag vet inte vad som händer med honom. och vi. vi hade en hetsig samtid. i en hetsig period av våra liv. och jag ville så mycket.

och nu. nu blev jag mest påmind om det där som var. och om att det var så sorgligt. och om att jag var så ledsen. och att jag tyckte så mycket om dig. fast jag tror mest att det var för att jag tyckte att du var så stilig. och jag tycker fortfarande det. att du är vacker. och det är kanske det. det kanske är det som bråkar i mitt huvud. att det är du som är mitt mansideal. att du ser ut exakt så som jag tycker är passande.

fast det var trevligt. och det var helt stört hur lätt du läste mig. för efter tjugo minuter sa du. du. du verkar inte så arg längre.

huvudet på spiken.

jag är fan jävlig harmonisk now a days.