addis

symaskinen slutade fungera. totalt jävla värdelöst. och jag började i tid idag. och jag kalkylerade tiden på ett bra sätt trots mitt nya tidsoptimistiska drag. och det gick hyfsat även om det hackade märkligt. och jag spände undertrådar och jag gick på brunch bland människor jag inte känner. och jag visade inte riktigt upp en social sida, för jag kom på att det var ovanligt att träffa människors människor så där på dagtid utan öl och hög volym så jag hann bli nervös på den tre minuter långa promenaden dit. fast det gick bra. jag var välkommen och allt smakade gott. och alla var trevliga. och barnet hade långt hår och var rädd för att lära sig gå och log hela tiden. och det är sant varför gå när man redan kan förflytta sig i ilfart. det är bara samhället som tjatar om att man måste gå. samhällskritik på bebisnivå.

och jag kom hem till symaskinen. och fållen vägrade gå jämt ut. och maskinens hackande blev bara värre. och nu är klockan halv tolv. och jag har skruvat och meckat och dammat så jävla mycket att jag vill dö. eller bara hångla lite. det går också bra. men nu verkar den gå. när johanna sjöng om vackra sofie och jag mest ville gråta påminde hon om att den kanske behövde spännas på insidan med. och jag som redan var halvvägs på väg in i maskinen och hade ägnat timmar åt att försöka spänna den jävla undertråden. eftersom övertråden såg okej ut. och nu har jag plockat isär det jävla eländet och dammat den invändigt och skruvat åt en jävla skruv. för när allt kom omkring var inte övertråden så jävla spänd den heller. och nu klockan halv jävla tolv ska jag sätta mig och försöka pussla ihop den där jävla kappjävlen som förtjänar att dö.

tack johanna. utan din kommentar hade jag antagligen fortfarande suttit och svurit minst en timme till.