ett mansinlägg.

på sistone har jag tänkt en del på det här med män. jo det är sant. inget ljug. för jag blev lite ställd när du sa att du kanske också var nervös. jag tänker inte på att det finns män som känner. för jag känner inga män. jo det är sant.

i mitt liv fanns pappa. min idol. men det hände att han slog. det hände att han var elak. och han och hans konstiga uppochnervända humör flyttade för längesen bort. ut ur mitt liv. han var ingen man. han var aldrig att räkna med. han var aldrig tillräknelig. och sen blev han ju pappa teflon. sen fanns morfar. han var alkoholiserad och älskade oss alla på ett stillsamt. återhållsamt sätt. han var ingen man. han var en farbror. och han dog för nio år sen eller så. han finns inte i mitt liv längre. sen finns min bror. han är bra. han är rar. men han är ingen man. han är min bror. han kommer alltid att vara tolv år. sen kom paraden med män som svek. och när jag gnäller och går an och generaliserar. då är det ert fel. när jag inte tänker på att ni känner. då är det för att mina erfarenheter säger att ni inte gör det.

mina systrar berättar historier. historier om män som tränger på. om män som kräver. och om män som kväver. och jag fattar inte problemet. ett nej är ett nej är ett nej. en snopp är inte en dörröppnare. och jag upphör aldrig att förvånas över män som kan få upp den trots att ett nej är ett nej är ett nej. för jag kan inte komma på något mer avtändande. men det handlar om något annat. om mäns rätt till kvinnors kroppar.
och jag kan också berätta historier. ibland tycks kvinnligheten gömd i just historierna.

och vi slutar aldrig drömma. om drömprinsen. han som ska komma på den vita springaren. och kanske är det så att män också drömmer. om drömprinsessan. hon som ska komma på den vita springaren. och ja, jag drömmer om att få vara hon. hon som kommer på den vita hästen och fångar den rätte.

men jag har en gnagande känsla i kroppen. det är något med drömmarna. jag kan inte låta bli att tänka att det hela bara är ännu ett sätt. ett sätt att hålla kvinnor borta från kampen. för så länge vi drömmer. hoppas. tror.behöver vi inte säga nej. för det skulle ju kunna vara prinsen.

och den dära känslan. funderingarna. måste man välja. är det antingen prins eller kamp. och i så fall när är det som valet presenteras för en. och vad vill jag välja. tidigare tvåsamheter får mig att välja kamp, ensamhet och flersamhet.

och historierna gör mig rädd. mörkrädd. trött. förbannad.

att lita på män tycks främmande. hur gör man? jag vet inte. jag känner inga. jo det är sant.

men det där du sa. fick mig ändå att fundera.
fast det kanske är jag grundlurad igen.
men det kanske inte gör något.
tänk. tänk om något någon gång faktiskt var sant.


att träffa en man. en som inte luras. nej, det låter som hittepå. särskilt med ännu en historia ringandes i öronen.

äh. jag vet inte. alltihopa gör mig bara trött. jag får ont i huvudet. och fortsätter tro på det jag vet. tills motsatsen är bevisad.

(är män människor är kanske den centrala frågan ändå?)



Kommentarer
Postat av: sanna

Bra skrivet gumman, håller med på alla punkter! Säg till den dagen du träffar han som bevisar motsattsen... Tack för idag, du är underbar! puss

Postat av: mumsbubblan

gumman, ösnkar du träffar en man som verkligen verkligen ÄR bra och fin. det finns såna, jag lovar! ibland brukar jag tänka att man söker på fel ställen. kollar vi tex. på de som kanske kallas "nördar" i vissa sammanhang? de kanske är prinsarna med de finate hjärtana? de kanske väntar på prinsessan. när jag var yngre ville jag ha en cool kille, de visade sig bara vara skit. dumma svin. sen med åren lärde jag känna de där "nördarna". några av dem är nu mina finaste vänner. de har inga prinsessor, för de anses inte som vackra prinsar. det är trist. kanske får du söka där du aldrig förut sökt ;) Puss *hoppas du tolkar detta inlägg rätt nu :) hihi..

2007-01-08 @ 23:23:39
URL: http://mumsbubblan.blogg.se
Postat av: addis

jo. de dära som kallas nördar har jag träffat. det är mest dem jag faktiskt varit ihop med. de visade sig vara mest som män i allmänhet. och jag tror kanske att själva letandet är problemet. jag softar mest och tänker att prinsen kommer när han kommer. OM han kommer. och OM jag vill att han kommer....

2007-01-09 @ 17:31:00
Postat av: fröken röd

men det finns inga män i samhället, det finns bara kvinnor, för mig finns det bara kvinnor i samhället, männen kommer aldrig dit, de lever i sin egna värld, utanför samhället, i samhället finns det bara rädda kvinnor. kvinnor som är rädda för männen, för männen är inte med i samhället, de bryter sig in ibland, men i samhället finns det inga män, bara rädda kvinnor. männen lever över samhället, de skapar samhället, och i samhället finns bara rädda kvinnor.

2007-01-10 @ 13:00:49
Postat av: mumsbubblan

hihi.. soffis jag vet att du kommer hitta honom. men snälla, lyssna inte på det där inlägget från "fröken röd". låter inte riktigt hälsosamt att tänka så,,,,, ;S Pöss

2007-01-10 @ 20:26:06
URL: http://mumsbubblan.blogg.se
Postat av: fröken norr

fröken röd, dina ord är sannerligen väl valda. dina tankar klara och rätta.
i vår värld finns det bara systrar. en värld utan männen, så som de existerar i dag, hade varit en vackrare och mer harmonisk plats.
soffan - män är bihang i våra liv. när (om du vill) du finner en prins, om det ens finns prinsar, kommer han aldrig att vara värd dig! du är över dem alla!

2007-01-11 @ 21:09:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback