prinssessan sofie samlar spretiga tankar efter turné

ledsen att jag bara gick jo. jag behövde bara andas lite ensamluft ett tag. det betyder inte att jag inte saknar dig. och jag är så glad att se dig.

och stockholm var trevligt. allt gick i rasande takt och jag kände mig som prinssessa ett tag. och jag blev påmind om att jag faktiskt tycker väldigt mycket om stan. gömda glömda känslor i bröstet när tunnelbanedoften stack mig i näsan. och jag tänker. att händer på kroppar är viktigt. att det påminner mig om att jag lever.

nu heter trettio procent av dem samma sak. det stavas till och med lika. fast alla har olika färg på ögonen.
(om du vill känna dig unik för en stund. och jag vet att du vill. du oroade dig alltid. jag minns. men snart är det bara resorna som finns kvar i minnet.) 

onödigt nervös. förtroenden åt alla håll och kanter. och tystnad i dagen-efter-rus. och jag vet inte nu. men jag hoppas att du vill se mig igen.

(eller kanske att någon vill se mig? spelar det någon roll? varför sover jag alltid ensam när jag vill att någon har sitt huvud på min arm?)

men egentligen inget så noga. för jag kan alltid konvertera till islam och bli innesluten i en gemenskap som redan finns förberedd för mig. i strängnäs hos extrafamiljen finns det alltid plats. och den finns alltid lite halalkött som jag kan äta. och en madrass jag kan sova på.


fast jag tror ju att Jesus är Guds son. och jag vill inte äta kött alls. och deras madrass är alldeles för hård. och gemenskapen är total på ett sätt som inte passar mig.


(jag vill bara vara lite speciell en stund. jag vill bara sitta på någons piedestal. jag vill få kärleksbrev.)

jag vill inte ha kaos. inte strängnäskaos i totalgemenskap. inte robertsforskaos med skräp överallt. inte sthlmskaos med stressade själar.

och jag såg den där serien som bara jag verkar älska. och i den sa någon: är det inte konstigt att hon inte litar på män? i hela hennes liv har män gått på parad ut ur hennes liv. och jag vet att de sa det till mig.

jag fick den där maten som vi åt. jag såg tårtspaden som vi graverade. jag levde i etiopien och ingen kan förstå. det är bara du. för i helvete.

tillbaka i grottan. imorgon kommer mitt svarta lilla hjärtegryn. och jag ska fan i mig köra så det ryker den här våren. inget mera fusk.

när kommer du och hälsar på?


Kommentarer
Postat av: Sanna

Älskade poffy, är du hemma nu?! Saknar dig massa, ska bli underbart att se dig igen.. Mkt att prata om, fast jag ska inte prata så mkt längre.. Ska skicka dig kärleksbrev istället! Och jag vill veta allt om storstan och hemmaorten, du måste säga... Puss puss 4dagar kvar...


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback