addis

de fick mig att känna mig helt värdelös. de slog mig. knytnävar. handflator. och fula ord. och alla testade gränser. kollegor bestämde sig för att tycka att jag var korkad som inte hade utbildat mig. kollegor valde att tycka att jag var dum i huvudet.

och efter 100 timmars helgarbete känns det så. värdelöst. som att allt suger. som att jag är värdelös. och jag vet mycket väl att det inte är så. och jag orkar inte prata om det. för jag vet jag kan allt. jag är bra på mitt jobb. jag har gjort en massa människor glada bara genom att sköta mitt jobb. de hälsar till mig. de ler åt mig. de tycker att jag är det finaste. de glömmer mig inte. och min gamla chef ber mig alltid komma tillbaka.


jag är bara så trött på skiten.

(och jag fokuserar på den där jävla glädjen. tänker intensivt på den. på att jag snart ska resa iväg. och att jag ska ha en affär på resan med någon som är snygg. på att jag åt hemlagad mat två dagar i rad utan att lyfta ett finger. på ett förtroende under helgen som jag inte riktigt räknat med. men som jag verkligen glädjer mig åt. på det där som j gör som stärker henne. det är vår nu. snart är det sommar)