addis

med solen i ögonen har jag satt igång johannas dator lite för tidigt på morgonen. utan att fråga om lov dessutom. katten ligger på stolen och trängs med min rumpa om utrymmet. och jag inser sakta men säkert att detta är mina sista timmar i stan på 22 dagar och jag borde börja bestämma mig för vilka kläder som ska följa med. katten ska inte tränga sig ner i min säng och jag ska vara borta från mina finaste. (förvisso till förmån för andra finaste men faktum kvarstår) jag har lämna-malmö-ångesten. jag vill aldrig lämna stan. den är min. här bor jag. varför ska jag dra till jävla stressstockholm i något slags påhittat försök att knyta några kontaktjävlar. jag vette fan. det blir roligt. jag är peppad så till den milda grad att det känns som att bubblan kommer att spricka.

och två dagar innan träffade gitarrmannen. god damn it. det är bra. han är bra. två dagar har jag varit tvåsam och nu är det sthlm. typiskt. men jag har bestämt mig för att vara glad för tvådagars tvåsamhet och sen får vi se. är man krass så känner vi inte ens varandra. trots att jag har bombarderat med frågor. och han är så söt när han ler. så söt så det inte är klokt. och han är inte allergisk. och han har ett namn med fler vokaler än en.

dags att föminska mitt liv till en resväska nu.

over and out