addis

jag vet att jag inte tagit så väl hand om dig på sistone. men så mycket tar upp min tid. och så mycket rusar genom mitt huvud ibland att jag inte riktigt känner att du prioriteras. och det är ju tråkigt. en annan sak som är tråkig är att skriva till dig i du-form. men ibland är det så. och just nu när du så länge varit bortprioriterad och bortglömd får du faktiskt lov till att för en stund förvandlas till något utanför mig själv.

jag vet inte vad jag ska skriva om nu när det var så länge sen sist det kom naturligt. och jag försöker låtsas som om jag ägnat mig åt en massa andra konstformer som jag tycker om och är halvbra på. men icket. jag har istället närt en enorm järnbrist och på så vis fört en alltmer tynande tillvaro. jag har dock självdiagnosicerat mig och i enlighet med detta även självmedicinerat. det har gått föträffligt och de där dagarna när jag kunde somna varsom helst när som helst hursom helst är förhoppningsvis över. sakta men säkert återgår jag till att somna i gitarrens soffa, i tempurriket och i min egna säng. jag har även trots tunga ögonlock orkat se klart minst en film utan att totaldäcka den sista veckan. heja heja. sammanfattningsvis. mer fylld av energi på länge. kan bero på järm och cvitaminbrist. dock är inte vinterns totalmörker inte att förringa som trötthetsbringare. ljuset och sjävmedicinering lyfter mig. tack och bock.

jag har ett nytt jobb som inte är så nytt längre. jag lämnar gammalt bakom för nya verksamheter. det är roligt, nytt och jag trivs. till råga på allt har jag mage att tycka att det är roligt att gå dit varje gång. det vill inte säga lite det. och jag har lärt mig en massa om siffror och brutton och säkerhetsrisker. jag är rätt smart ändå trots all prestationsånget.

okej, bloggen. jag lämnar dig för ikväll. vi kommer ses snart igen.