20081101

jag är stressad. på ett helt meningslöst sätt. för inget påminner om då. samtidigt som precis allt gör det. för det är hjärtat. det är hjärtat som skenar och hetsar och ber om ursäkt. det är det dåliga samvetet och det är prestationsångesten. och det där med att släppa. och att inte bekymra sig för framtiden som man inte kan styra fast man kan styra. och jag kan inte kontrollera stressen. precis inget alls kan jag kontrollera den. och det är det som är katastrofen. och jag ska lämna. jag lovar jag ska. men jag gjorde det ju förut. och nu är ångesten stressen misären tilllbaka. blev det verkligen så mycket bättre. för hjärtat det känns likadant.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback