addis

ett nytt mail rörde upp gamla känslor. det där med att känna sig värdelös och inkompetent tog plats i bröstet. det har tagit så stor del av mitt liv under lite för lång tid och ett tag kan jag minnas att jag skyllde det på hormonimplantatet. men det var inte så. det var mer alla de subtila kommentarer som tillsammans skapade för mycket negativ elak energi och allt det där ramlade över mig i en bubbla av järnbrist. sova kändes som den bästa och enda lösningen.

med varm, glädje håller du om mig och säger att jag kan göra allt. att jag är bäst på allt och smartast. jag dricker mitt äckliga järntillskott och lyssnar på det som faktiskt är sant. förut är förut och nu är idag.