i exil
ensam ensam ensam.
stark stark stark.
japp, japp så var det. jag har aldrig känt mig så svag och främmande som när jag varit tvåsam.
konklusion
tvåsamheten var exilen.
inte landet.
stark stark stark.
japp, japp så var det. jag har aldrig känt mig så svag och främmande som när jag varit tvåsam.
konklusion
tvåsamheten var exilen.
inte landet.
sentimental shit III
jag förstår fortfarande inte. allt är så sorgligt. allt var samhörighet mellan oss. din pappa ringde fast jag sa åt dig att jag inte ville. han sa att han inte förstod. jag ville inte förklara. för jag förstår inte heller. i torsdags erbjöd jag min ring. du tog den inte, men du var så glad. du fick mig återigen att tro. att hoppas. här har jag äntligen funnit ro. här har jag äntligen fått leva efter den struktur som jag saknat så länge. men du blev aldrig en del av det. du fick bara se mig i stan. när alla och allt slet och drog i mig. du sa att ingenting spelade någon roll. bara att du fick vila hos mig. sen ändrade du dig. igen. det funkade bara inte. det var så du sa. det funkade bara inte. jag kan inte se något i min egen lägenhet. allt påminner om dig. allt gör ont. allt är tomhet och smärta. när din pappa ringde brast det. nu kan jag inte sluta gråta. jag tittar på teve tills jag stupar av trötthet. då lägger jag mig i sängen. den stora. som jag köpte för oss. sen sover jag oroligt några få timmar. tills jag vaknar alldeles för tidigt. jag vrider mig i plågor. och hoppas att det snart ska gå över. men hur skulle det gå till? du vill ju inte längre. det funkar ju bara inte. så sa du.
sentimental shit II
jahapp.
over and out.
då var det klart.
nästa gång skulle det vara för evigt. jag visste bara inte att det skulle komma tolv timmar senare.
jag litade på dig in i det sista.
nu får det vara nock.
men det var en härlig tid.
over and out.
då var det klart.
nästa gång skulle det vara för evigt. jag visste bara inte att det skulle komma tolv timmar senare.
jag litade på dig in i det sista.
nu får det vara nock.
men det var en härlig tid.
sentimental shit
jag ser ut som plupp. det är johanna som gjort mig fin i håret konstigt nog blev det bättre då.
dessutom berättade hon om i lördags. så jävla respektlöst. du kunde inte ens säga något själv.
det blev nog ändå bäst så här.
jag ska inte tvivla mer.
kanske gråta lite av saknad.
men tårarna är redan färre och ilskan större.
dessutom berättade hon om i lördags. så jävla respektlöst. du kunde inte ens säga något själv.
det blev nog ändå bäst så här.
jag ska inte tvivla mer.
kanske gråta lite av saknad.
men tårarna är redan färre och ilskan större.
ont, det gör ont
saknaden har bitit fast i mig. det var längesen som det gick så här lång tid utan att vi ens pratat med varandra. jag gör mitt bästa för att inte se allt som tecken. häromdagen var det enda vettiga programmet på teve fyllt av ett reportage om konst på busshållsplater i borås. igår åkte några snubbar till brasilien och dansade capoeira. idag köpte jag garn. det hette som din katt.
tomt och olyckligt.
tomt och olyckligt.
satans reinkarnation
helgen var för jävlig. allt kändes fruktansvärt och dumt och onödigt. jag kände mig arg, ledsen och sorgsen på en och samma gång. att vi kunde ha missat så mycket. att vi inte förstod varandra. så mycket som vi aldrig sa.
helgen var helt underbar. för jo kom. hon hade bra saker med sig och hon hade bra saker att säga. hon känner mig och vet vad jag behöver för att bli hel igen.
den här gången tjatade jag inte. jag bad inte om något. men jag hade separationsångest och på morgonen viskade jag "lämna mig inte". men jag vet att blir det så, så blir det så. jag orkar inte kämpa för något som vi inte tror på längre. men jag vet också att solen kom fram när du bad mig berätta varför detta var fel, när du ville höra om allt som var bra, då bröt solstrålarna fram genom den annars molnfyllda himlen. kanske var det ett tecken på att fortsätta, var det inte det så var det i varje fall en understrykning på att vi haft det bra.
jag orkar inte längre stå vid kanten och vänta på att du ska putta mig. jag kände mig inte tillräcklig.
helgen var helt underbar. för jo kom. hon hade bra saker med sig och hon hade bra saker att säga. hon känner mig och vet vad jag behöver för att bli hel igen.
den här gången tjatade jag inte. jag bad inte om något. men jag hade separationsångest och på morgonen viskade jag "lämna mig inte". men jag vet att blir det så, så blir det så. jag orkar inte kämpa för något som vi inte tror på längre. men jag vet också att solen kom fram när du bad mig berätta varför detta var fel, när du ville höra om allt som var bra, då bröt solstrålarna fram genom den annars molnfyllda himlen. kanske var det ett tecken på att fortsätta, var det inte det så var det i varje fall en understrykning på att vi haft det bra.
jag orkar inte längre stå vid kanten och vänta på att du ska putta mig. jag kände mig inte tillräcklig.