romantisk realism

det är fantastiskt ljus ute. jag kom att tänka på honom som lärde mig se det. det är längesen nu. åren är en handfull men det känns som en livstid förflutit mellan då och nu. jag kommer alltid att vara tacksam för att han kom in i mitt liv just där, just då. men det känns sorgligt att jag har tappat bort honom. jag vet att jag sårade honom. kanske blev det för mycket. kanske var det något som aldrig sas. det var mycket som aldrig sas. eller sas försent mellan oss. jag tror att han aldrig kommer att förstå hur tacksam jag är. jag tror att han alltid kommer att vara ledsen för att jag sårade honom den där gången. jag gjorde mitt bästa för att förklara, men kanske satt det kvar i honom. kanske var det därför han ansträngde sig så mycket för att inte vara kvar i mitt liv.

det händer att jag tänker på honom. och det händer att jag saknar honom. fast det är längesen nu. men han var rolig att ha i mitt liv. allt blev en aning lättare, ljusare, enklare. han gjorde mig glad. han lärde mig att jag kunde få det bästa. men nu ses vi sällan.

jag tittar mig omkring. du. du gör verkligen ditt bästa för att göra dig påmind i mitt liv. men jag gör mitt allra bästa för att sudda ut dig. snart kommer du att vara en av dem.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback