de lila jeansen.
inklämd i de dära stiliga lila jeansen tänker jag på att det är roligt att människor säger att jag är vacker. såna som inte behöver göra det.
systrar som skickar det med vänner och säger att den där sofie hon är så vacker. och det känns fint. för systerskap är viktigt. och komplimanger är viktigt.
och jag tänker att det är skitsamma med tvåsamhet bara jag får hånga ibland.
systrar som skickar det med vänner och säger att den där sofie hon är så vacker. och det känns fint. för systerskap är viktigt. och komplimanger är viktigt.
och jag tänker att det är skitsamma med tvåsamhet bara jag får hånga ibland.
till per.
hörru du.
så jävla dålig stil. gårdagen som var så dålig och slutade så bra. idagen som var så bra och slutade så dåligt. och det är ditt fel igen. vad är prylen. vad är ditt problem. inget som du säger eller gör nu kan göra saker som hände för längesen bra igen.
dra åt skogen.
jag är inte ledsen. jag klappade ihop och gick vidare. jag har hånglat med andra. jag är inte ledsen för att inte ha dig i mitt liv längre.
efter flera år tillsammans förtjänar jag mer än rykten. kan jag tycka. förtjänar jag mer än att du mumlar lite på festivalområdet om ett jobb i stockholm och en lägenhet i malmö.
till och med pojkjohan visade mig mer respekt. till och med pojkjohan som jag bara var ihop med ett slag kunde berätta. men inte du.
jag skäms för att ha varit ihop med dig. och jag skäms för mig själv som känner så.
och jag förstår att det är för att du är rädd. men vad är liksom prylen. ibland måste man skjuta rädslan åt sidan för vanligt jävla hyfs.
och jag förstår att det var precis det här du var rädd för. att jag skulle lacka ur i vanlig ordning. men jag hade blivit gladare av att du berättat självmant. direkt till mig. jag kanske till och med blivit glad och sagt något fint. för det är ju jättefint att du trots allt fortfarande tror benhårt på tvåsamhet. trots att jag var så dum och elak och störd. men det är inte jättefint att du säger att du vill vara min vän, men sen när jag sträcker ut handen spottar du bara på den.
besviken. besviken.
sviken.
så jävla dålig stil. gårdagen som var så dålig och slutade så bra. idagen som var så bra och slutade så dåligt. och det är ditt fel igen. vad är prylen. vad är ditt problem. inget som du säger eller gör nu kan göra saker som hände för längesen bra igen.
dra åt skogen.
jag är inte ledsen. jag klappade ihop och gick vidare. jag har hånglat med andra. jag är inte ledsen för att inte ha dig i mitt liv längre.
efter flera år tillsammans förtjänar jag mer än rykten. kan jag tycka. förtjänar jag mer än att du mumlar lite på festivalområdet om ett jobb i stockholm och en lägenhet i malmö.
till och med pojkjohan visade mig mer respekt. till och med pojkjohan som jag bara var ihop med ett slag kunde berätta. men inte du.
jag skäms för att ha varit ihop med dig. och jag skäms för mig själv som känner så.
och jag förstår att det är för att du är rädd. men vad är liksom prylen. ibland måste man skjuta rädslan åt sidan för vanligt jävla hyfs.
och jag förstår att det var precis det här du var rädd för. att jag skulle lacka ur i vanlig ordning. men jag hade blivit gladare av att du berättat självmant. direkt till mig. jag kanske till och med blivit glad och sagt något fint. för det är ju jättefint att du trots allt fortfarande tror benhårt på tvåsamhet. trots att jag var så dum och elak och störd. men det är inte jättefint att du säger att du vill vara min vän, men sen när jag sträcker ut handen spottar du bara på den.
besviken. besviken.
sviken.
ner som en pannkaka.
idag var en länge en överjävlig dag. den där känslomässiga bergodalbanan som ofta kallas för mitt liv gjorde sig påmint och gårdagens toppade självförtroende fick sig en knäck när jag insåg hur mycket trögare jag var än alla andra. och jag tänkte att alla tittade på mig och tänkte, den där bruden med finnarna vad gör hon här? hon är ju helt värdelös. det kändes som att lärarna kikade på mig med medlidsamma ögon och tänkte, henne blir det aldrig något av. så långsam hon är.
och de negativa tankarna samlades i ögonen. och hotade med att rinna ut. trots att några sa att jag var söt. det hjälpte inte när jag kände mig dum och långsam. fast jag la komplimangerna i arkivet. (och plockade fram dem när jag var på toaletten)
jag tänkte att snart skiter jag i allt. jag blir en som sover på en parkbänk och ropar högt åt vinden. och jag romantiserar inte över hemlöshet och galenskap. men ibland tänker jag i smyg att det vore skönt att sitta på en parkbänk och ropa åt vinden, trots att hela världen hör på.
sen ville den där vännen inte träffas särskilt länge. och det kändes inget roligt för jag kände mig bortprioriterad och pytteliten. och ensam.
i det varma kollektivet på östra förstadsgatan. dricker jag kaffe och äter kanelbullar. jennie spelar gitarr och sjunger. hon har hittat en annons till mig i tidningen. allt känns bättre.
på bussen hem slog det mig att någon som jag inte känner har en tavla hemma hos sig som jag har gjort. trots att jag inte kan teckna.
och när vännen väl kom kändes allt mycket bättre. hon tyckte om det jag gjort och blev imponerad. jag tror att hon inte låtsades. och hon som jag känt så länge sa att jag alltid varit kreativ, och jag som tvivlat hela dagen.
eller. jag som tvivlat hela tiden.
jag hatar hösten. den gör mig knas.
sökes: känslokatalysator.
finnes: känslostormandemulatt.
och de negativa tankarna samlades i ögonen. och hotade med att rinna ut. trots att några sa att jag var söt. det hjälpte inte när jag kände mig dum och långsam. fast jag la komplimangerna i arkivet. (och plockade fram dem när jag var på toaletten)
jag tänkte att snart skiter jag i allt. jag blir en som sover på en parkbänk och ropar högt åt vinden. och jag romantiserar inte över hemlöshet och galenskap. men ibland tänker jag i smyg att det vore skönt att sitta på en parkbänk och ropa åt vinden, trots att hela världen hör på.
sen ville den där vännen inte träffas särskilt länge. och det kändes inget roligt för jag kände mig bortprioriterad och pytteliten. och ensam.
i det varma kollektivet på östra förstadsgatan. dricker jag kaffe och äter kanelbullar. jennie spelar gitarr och sjunger. hon har hittat en annons till mig i tidningen. allt känns bättre.
på bussen hem slog det mig att någon som jag inte känner har en tavla hemma hos sig som jag har gjort. trots att jag inte kan teckna.
och när vännen väl kom kändes allt mycket bättre. hon tyckte om det jag gjort och blev imponerad. jag tror att hon inte låtsades. och hon som jag känt så länge sa att jag alltid varit kreativ, och jag som tvivlat hela dagen.
eller. jag som tvivlat hela tiden.
jag hatar hösten. den gör mig knas.
sökes: känslokatalysator.
finnes: känslostormandemulatt.
så lärde hon sig något
som vanligt trodde jag att det skulle bli lätt. att jag skulle fixa det på en gång. och som vanligt hade jag helt fel. men jag fick beröm av läraren och det kändes ärligt även om hon är lite besvärlig. fast när jag känner efter tycker jag att alla lärarna är besvärliga.
och jag tycker att det är jobbigt, men samtidigt härligt befriande att inte vara den duktiga. jag tycker om mina läxor för de är inte komplicerade. de säger: gör det här och det här. och jag gör det. eller så gör jag det sen. och jag låter bli att tävla för det är inte lönt. så jag känner mig inte stressad.
jag kan inte glänsa för jag förstår inte. jag kan inte.
men det gör inget.
för jag är duktig på något annat.
och efter en stund förstår jag. så sitter det. för jag tänker jobba på. och vägra ge upp.
drömmen om att få vara kreativ ska äntligen realiseras. det här tänker jag inte släppa.
och jag tycker att det är jobbigt, men samtidigt härligt befriande att inte vara den duktiga. jag tycker om mina läxor för de är inte komplicerade. de säger: gör det här och det här. och jag gör det. eller så gör jag det sen. och jag låter bli att tävla för det är inte lönt. så jag känner mig inte stressad.
jag kan inte glänsa för jag förstår inte. jag kan inte.
men det gör inget.
för jag är duktig på något annat.
och efter en stund förstår jag. så sitter det. för jag tänker jobba på. och vägra ge upp.
drömmen om att få vara kreativ ska äntligen realiseras. det här tänker jag inte släppa.
val 2006. del I
dagens inlägg ska handla om politik.
jag är trött på precis allt skitsnack som kommer upp kring valet. trött på att det bara laboreras med siffror och miljarder och miljoner och välfärd. den som luras mest vinner. den som har trevligast solbränna och lagommast frisyr. de mest skinande tänderna och schysstaste vännerna. såväl folk som företag ska trillas ska smekas medhårs och inget ska sticka ut.
jag är trött på det. för ingen ställer de där frågorna som jag vill ha svar på. jag undrar om det där med jämställdheten. vem vill göra något riktigt. när ska någon våga sticka ut hakan och säga de där sakerna. det där om att alla kvinnor är rädda för att vara utomhus när det är mörkt. eller det där om att det ibland skulle vara så skönt att klä sig i slöja mest för att den manliga blicken hela tiden tycks bränna hål i min kropp. eller det där om att kvinnor blir slagna. vem vill göra något riktigt åt det? och vem vill göra något för världens kvinnor? det undrar jag.
och jag undrar vad partierna vill göra åt att aids ökar. att afrikas befolkning inom kort kommer att sakna hela generationer. jag undrar vad göran p, maudan, lasse l, lasse o och de andra tänker om det. hur ska vi göra för att världens befolkning ska få det bättre.
och jag tänker. ska jag verkligen rösta i år? är det inte ett större val att handla ekologiskt?
sviniga män och kvinnor utan systerskap
så tänkte jag att idag ska jag inte blogga något. idag ska jag baka chokladbollar och lägga mig tidigt. jag pratade med floristvännen. jag hörde på rösten att hon fortfarande var ledsen. och det är inte konstigt. jag blir så jävla less. vad är liksom prylen med att vara man? betyder det att man per automatik måste bete sig som ett svin? sitter den här snubben nu som faktiskt gjort henne illa hemma och myser framför teven? känns det trevligt att chilla framför sportspegeln, klia sig på bringan, lägga upp en rap och svepa en folla när hon faktiskt är riktigt ledsen? när det faktiskt är riktigt jävla svinigt elakt att först låtsas vara intresserad på riktigt för att sen försvinna ut i tomma intet efter mission accomplished? jag lackar så sjukt mycket på sånt här att det inte är klokt.
det händer att folk säger till mig att jag är orättvis mot män. att jag inte ger de en chans. att det finns män som är snälla. att det finns män som aldrig skulle vara elaka. som aldrig skulle bete svinigt. hej kom och hjälp mig. jag har inte träffat en enda.
(om vi ska prata om sviniga kvinnor så är jag fortfarande så vansinnigt jävla lack på "feminist"bruden på lördagens fest att jag kan hålla en svada om det precis nästan lika länge. men bara nästan.)
det händer att folk säger till mig att jag är orättvis mot män. att jag inte ger de en chans. att det finns män som är snälla. att det finns män som aldrig skulle vara elaka. som aldrig skulle bete svinigt. hej kom och hjälp mig. jag har inte träffat en enda.
(om vi ska prata om sviniga kvinnor så är jag fortfarande så vansinnigt jävla lack på "feminist"bruden på lördagens fest att jag kan hålla en svada om det precis nästan lika länge. men bara nästan.)
och hon vägrar låta sig nedslås
och jag vägrar låta sig nedslås. för här i staden tycker de om mig. för här i staden känner jag mig aldrig ensam. jag är återigen i ett nytt sammanhang, men har lyckats göra ett gott intryck. några vill vara med mig på rasten. trots att jag faktiskt inte ansträngt mig så mycket. och konstnärskompisen kom på besök. och vi drack vin och pratade om projektet. det ska bli riktigt bra. vi ska ställa ut. och vi ska göra det bra. och idag fikade jag med världens sötaste. jag är så glad. till helgen kommer lilla my och vi ska kramas en massa har jag bestämt. jag har saknat hennes kramar och har bestämt att jag ska börja tjata på henne att hon ska bo här. och världens bästa slampa tog mig till ikea och planerade luftslott. där försökte, stressen, pressen, prestationsångesten bita tag i mig. det gick inte. jag är osårbar nu. och jag är varm. och jag träffade läraren från förra terminen. och hon peppade mig en massa. och hon tyckte att jag var noggrann. att det här passade mig.
så du fick rätt ändå. jag passade bäst med något praktiskt.
så du fick rätt ändå. jag passade bäst med något praktiskt.
ibland är det fest
det blir så konstigt när man säger en sak och gör en annan. den dära människan som sa att hon var feminist t.ex. hon betedde sig som att systerskap inte existerade i hennes vokabulär. hon var barnslig och elak och dum. och jag är glad att jag drack mer av hennes dyra sprit. för sådär gör man inte. och man gör inte så mot min J. Hon som är så fin och snäll och godhjärtad. hon som tycker att systerskapet är viktigast. hon som bara ville klä upp sig och gå på fest och ha det roligt. ju mer jag tänker på det desto argare blir jag.
hursom. det var en rolig kväll igår. och någon ville prata om dig. och till slut blev jag arg. för någongång måste även han inse att det är slut. att det aldrig blir vi. det kändes skönt och jag tror att det gick fram på ett bra sätt. och en snubbe var rolig. han var inte som han brukade. han hälsade fint. gav mig en riktig komplimang och ville hänga. allt kändes lite skumt. men trevligt. jag fick mig ett gott skratt. och tänker att han nog ansträngde sig lite. och sånt förtjänar ju alltid lite cred.
jag och johanna är värsta teamet. vi rockar alltid. och hade kul trots elaka brudar och tröttsamma män.
feministen på modemässa
i klassen var alla trendiga. eller tråkiga. eller killar. jag kände mig som bruden från landet. och som att jag var där på nåder.
i köpenhamn var vi tre. trots att tjejer inte kan vara tre så var vi det. och fick säga vad vi trodde om varandra. en av de trendiga, en av de där coola tjejerna. en av de som alltid verkat så där vansinnigt tuffa att man genast blivit bortkommen av bara farten. hon sa till mig att jag verkade övertrendig. alltså inte ens trendig och modemedveten utan ÖVERtrendig. dvs trendigare än de trendiga. det kändes grymt! jag ville nästan gråta när hon sa det för jag blev så glad. jag som alltid känt mig utanför trenderna. som alltid känt mig som lantisen. trendmedveten har jag väl varit länge, men jag trodde inte att det syntes för jag har verkligen aldrig råd med det jag vill. jag kommer att glida på det här precis hur länge som helst.
i bella center. på modemässa. tittade på välkända märken och konstaterade att många trender håller i sig även till nästa sommar. pratade mode och det var dagens uppgift. det var anledningen till att jag var där. det är något jag gör på dagarna nu. och jag känner enorm glädje och tacksamhet för detta.
jag fick ett visitkort igen. den här gången från en dansk. han hade en liten cool monter. det var fina väskor och roliga skärp. jag sa att jag gillade stilen. han ville att jag skulle skicka in arbetsprover. han säger säkert samma till alla. men jag valde att fokusera på det faktumet att han var så positiv. att han verkligen tyckte att jag skulle höra av mig.
och i förrgår bestämde jag mig. att om ingen snubbe behandlar mig som en prinsessa och vägrar ta mig som jag är då får det fan va. jag ska aldrig mer kompromissa med någon töntig tvåsamhet. jag ska hellre leva ensam än ta skit igen.
och de i dire dawa mår bra. det är obehagligt och läskigt. och jag var orolig som bara den. men de mår bra.
och allt är bra. och imorgon ska jag på fest. jag ska nog vara cool.
i köpenhamn var vi tre. trots att tjejer inte kan vara tre så var vi det. och fick säga vad vi trodde om varandra. en av de trendiga, en av de där coola tjejerna. en av de som alltid verkat så där vansinnigt tuffa att man genast blivit bortkommen av bara farten. hon sa till mig att jag verkade övertrendig. alltså inte ens trendig och modemedveten utan ÖVERtrendig. dvs trendigare än de trendiga. det kändes grymt! jag ville nästan gråta när hon sa det för jag blev så glad. jag som alltid känt mig utanför trenderna. som alltid känt mig som lantisen. trendmedveten har jag väl varit länge, men jag trodde inte att det syntes för jag har verkligen aldrig råd med det jag vill. jag kommer att glida på det här precis hur länge som helst.
i bella center. på modemässa. tittade på välkända märken och konstaterade att många trender håller i sig även till nästa sommar. pratade mode och det var dagens uppgift. det var anledningen till att jag var där. det är något jag gör på dagarna nu. och jag känner enorm glädje och tacksamhet för detta.
jag fick ett visitkort igen. den här gången från en dansk. han hade en liten cool monter. det var fina väskor och roliga skärp. jag sa att jag gillade stilen. han ville att jag skulle skicka in arbetsprover. han säger säkert samma till alla. men jag valde att fokusera på det faktumet att han var så positiv. att han verkligen tyckte att jag skulle höra av mig.
och i förrgår bestämde jag mig. att om ingen snubbe behandlar mig som en prinsessa och vägrar ta mig som jag är då får det fan va. jag ska aldrig mer kompromissa med någon töntig tvåsamhet. jag ska hellre leva ensam än ta skit igen.
och de i dire dawa mår bra. det är obehagligt och läskigt. och jag var orolig som bara den. men de mår bra.
och allt är bra. och imorgon ska jag på fest. jag ska nog vara cool.
mitt i livet
och jag är i det varma kollektivet på östra förstadsgatan. mitt temporära hem i min nya stad. jag är välkomnad och glad.
det ryktas om en ny kvinna. jag vet inte vad jag ska göra med informationen men det är sannerligen uppenbart att du inte vill höra av mig. litet mail. inget svar.
men det gör inget. för jag lever och mår. mina vänner tar hand om mig. de bytte av varandra när jag kom. och de var här samtidigt. och njuter av allt.
häromdagen dansade jag i extas till schlager. jag hade en galen och underbar kväll. när jag blir höstdeprimerad ska jag släpa med vännerna till schlagerpalatset där det är omöjligt att inte vara glad.
skolan har börjat. jag är långsammast i klassen. bara en som är värre. men hon är faktiskt rent korkad. men det gör inget att jag är långsam. för jag har inte gjort fel på ett enda mönsterpapper. alla har passat dockan.
och snart flyttar vi in i luftslottet i kvarteren med de tuffa, de coola och de invandrade.
livet är härligt.
det ryktas om en ny kvinna. jag vet inte vad jag ska göra med informationen men det är sannerligen uppenbart att du inte vill höra av mig. litet mail. inget svar.
men det gör inget. för jag lever och mår. mina vänner tar hand om mig. de bytte av varandra när jag kom. och de var här samtidigt. och njuter av allt.
häromdagen dansade jag i extas till schlager. jag hade en galen och underbar kväll. när jag blir höstdeprimerad ska jag släpa med vännerna till schlagerpalatset där det är omöjligt att inte vara glad.
skolan har börjat. jag är långsammast i klassen. bara en som är värre. men hon är faktiskt rent korkad. men det gör inget att jag är långsam. för jag har inte gjort fel på ett enda mönsterpapper. alla har passat dockan.
och snart flyttar vi in i luftslottet i kvarteren med de tuffa, de coola och de invandrade.
livet är härligt.