shut the fuck up.

jag borde såklart ha slutat förvånas för längesen. men jag kan ändå inte låta bli. ändå inte. och jag ångrar ingenting. såklart inte. för jag förstod inte bättre. jag gjorde verkligen inte det. och det är nog mest det som inte kan sluta snurra i mitt huvud. hur jag kunde missa det som är så vansinnigt uppenbart för mig nu. för vissa saker håller man inne med. så är det bara. vissa saker säger man inte. gör man inte. jag är kanske mer uppmärksam, mer omtänksam än vad man i vissa fall borde. men det spelar liksom ingen roll. vissa gånger kan man faktiskt begära exakt lika mycket av det av andra. ja. jag skrev det. begära. kräva. vissa gånger har man gjort sig förtjänt av det. och ja. det tycker jag gott att jag har.

vissa saker tävlar man inte om. vissa människor tävlar man inte med. och vissa saker håller man käft om.

repekten är som bortblåsd. synd. men det gör inget.

glöm det. det är inte värt det.

ett nytt mail rörde upp gamla känslor. det där med att känna sig värdelös och inkompetent tog plats i bröstet. det har tagit så stor del av mitt liv under lite för lång tid och ett tag kan jag minnas att jag skyllde det på hormonimplantatet. men det var inte så. det var mer alla de subtila kommentarer som tillsammans skapade för mycket negativ elak energi och allt det där ramlade över mig i en bubbla av järnbrist. sova kändes som den bästa och enda lösningen.

med varm, glädje håller du om mig och säger att jag kan göra allt. att jag är bäst på allt och smartast. jag dricker mitt äckliga järntillskott och lyssnar på det som faktiskt är sant. förut är förut och nu är idag.

ibland glömmer jag att vara bräcklig. för det är inte coolt.

och hon ramlar just nu rakt ner. rakt ner i det mörka jävla hålet. fast i hennes liv är inget svart. det är bara hjärtat som slår i en takt som inte är hennes. och hon vill inte prata med någon om det. för då brister det. istället slår hjärtat hårdare fortare. och hon låtsas som att hon är cool. att hon är rocknroll tuff. att hon säger vad hon tycker och skiter i allt. men emellanåt är hon så konflikträdd att hon tar ut sina aggressioner på intet ont anande tidningsbud. hon vill inte att någon ska tycka synd om henne för det är inte synd om henne för hon har satt sig själv i situationen. hon vill inte att någon ska tycka synd om henne så till den milda grad att hjärtat klapprade inför något hon visste måste hända. och hon glömde att deras vänskap var så stark. hon glömde att de kunde berätta sånt för varandra. hon stängde ute. sen diskade hon sig själv till tårar och tog till orden.

människor dör i robertsfors

och nu börjar folk dö. det känns tråkigt. ledsamt. skrämmande. pastorn. grannen. någon har cancer. och någons pappa dog förra vintern. och ingen stod mig nära. men de var nära. och de var alla i min mammas ålder. och tänk. tänk om mamma skulle dö. hur blir det då.

och på onsdagen så sägs det att någon opererade i pappas huvud igen. och jag tycker inte att det gör något. jag oroar mig inte. jag bekymrar mig inte. jag berörs inte. och det känns otacksamt. för alla de dära som inte längre har en pappa. fast min pappa är inte som andra pappor. för min pappa är elak. min pappa säger att jag är dum. att min bror är dum. att min mamma är dum. för min pappa tar inte hand om någon. har aldrig gjort. och jag har varit en god kristen och vänt andra kinden till. men nu har jag inga kinder kvar att vända mot honom. så jag vänder inte längre.

och imorgon flyttar kattakräket till sitt temporära hem. och det skär i bröstet. och jag har en klump i magen. och jag vill bara gråta. för vi har aldrig varit ifrån varandra såhär länge. och jag är rädd att hon ska bli besviken på mig. och jag är rädd att hon kommer att vara ledsen. och vänta på att jag ska komma hem. och jag tänker att hon glömmer bort mig.

och min kusin kommer inte ihåg var jag bor.

jag kommer att sakna er. prinsessor.

jag vet att jag behöver lovet.
jag vet att jag behöver åka bort.
jag vet att jag behöver se andra saker.
jag vet att jag behöver familjen.
jag vet att  jag behöver strängnäs.

och malmö kommer aldrig att vara så vackert som när jag återvänder.

värdelöst jävla skit.

och jag tänker på att jag borde försöka se det positivt. men när man har lagt ut sitt innersta till försäljning och folk pillar på det för att sen vända bort huvudet känns det svårt.

(fast jag ser det positivt med. och jag har bestämt med anna vad vi måste göra för att erövra världen.)

och jag som bara sovit tre timmar i natt. jag som oroat mig och stökat ner hela lägenheten. jag som tänjt på gränserna för ryggskottet. och skaffat mig hjärtklappning. och grälat med katten. och lyssnat på grannar som vägrar sluta hoppa runt i sin lägenhet. jag skäms inte för att sy långt in på nätterna när folk låter sina barn hoppa jämfota genom alla kvadratmeter gallskrikandes.

och som vanligt låter jag mig övertygas av något som jag inte vet vad att lite kroppslighet skulle lösa allt.

mitt första seriösa skolk.

och kvällen gick precis som den skulle i systerskapets tecken. vi dunkade varandra i ryggen. drack té och kramades. jag är glad för er- allihopa. alla ni som lyfter och bär. igår var jag så trött. ibland känns det som att jag ger så mycket av mig själv. jag vet att jag är rätt bra på att ta folk. jag vet att ibland då missbrukas det. men idag. ni lyfte mig. det började med det dära smset imorse som påminde mig om att jag var duktig igår. att jag handerade situationen precis som jag borde.

och jag vet att jag sa vad du behövde för jag visste att jag själv nästan vill gråta ibland. och jag vet att jag behöver vara hemma en vardag. imorgon är jag sjuk. så det så.

ensam ung man sökes.

(egentligen borde hon städa och fixa. men sista minuten är också en minut)

hon söker efter någon att hålla i handen.(någon med större händer än henne.)

hon söker efter någon som är stilig.

hon söker efter någon som kan bära henne. (bokstavligt talat)

hon söker efter någon som ger henne blommor.

hon söker efter någon som inte ifrågasätter. (som bara tar henne för den hon är)

hon söker efter någon med lite jävlaranamma.

hon söker efter någon som pushar henne. (eller mest bara säger att hon är bäst hela tiden)

hon söker efter någon som är självständig.

hon söker efter någon som är intressant. (i'm fed up with tråkmånsar)

hon söker efter  någon som får henne glad.

hon söker efter någon som tillåter henne att ta plats. (hon är trött på att bli anpassa sig)

hon söker efter någon med lite karaktär.

hon söker efter någon som sätter guldkant på tillvaron. (cause i can don bad on my goddamn self - lil kim)


sammanfattningsvis söker snygg socialist manlig motsvarighet. fast funderar. för just nu bär systerskapet henne så fint. så fint.

på vår gata luktar det braj.

ny frisyr i en ny tid.

en farbror kom fram mitt på dagen. mitt i stan. och bad att få ta på mina bröst.

på bussen plockade en okänd man av okänd ålder av okänd anledning fram sin mobilkamera och fotar mitt hår.

i lund kom minnena. ställen som jag upplevt med människor som inte längre finns. det högg i hjärtat.

på samma sätt som det hugger varje gång tåget åker förbi linköping och jag ser de där kvarteren och jag tänker på saker som sagts.

på fest med nya människor tänker jag att vissa saker vill jag inte veta. på fest med nya människor tänker jag att vissa saker gör ont att veta. på fest med nya människor tänker jag att vissa saker vill jag veta.

jag har det bra.

hjärtat klappar för fort. det kommer alltid finnas stunder då stressen över livet blir mig övermäktig.

jag har det bra.

och jag tänker på flickan som snackar för mycket, ljuger för mycket, fuskar för mycket och jag tänker på politik och jag tänker på de som snart hälsar på och jag tänker på mina tanter och jag tänker på manskramar och jag tänker på allt jag gör och jag tänker. jag har det bra.


de lila jeansen.

inklämd i de dära stiliga lila jeansen tänker jag på att det är roligt att människor säger att jag är vacker. såna som inte behöver göra det.

systrar som skickar det med vänner och säger att den där sofie hon är så vacker. och det känns fint. för systerskap är viktigt. och komplimanger är viktigt.

och jag tänker att det är skitsamma med tvåsamhet bara jag får hånga ibland.


bra eller anus?

och jag drömde om dina händer på slampsaras bröst.

och jag kan inte skaka av mig bilden av att du njöt av hennes kropp.

och kvinnan i etiopien frågade om vi gift oss än.

det blir inte alltid som man tänkt sig.


och jag vill göra något nytt. något där du inte finns med. men så fort jag försöker lyckas du ändå tränga dig på.

snart är jag tillbaka i malmö. och om precis en och en halv månad så flyttar jag in i luftslottet.

(och etiopienkvinnan sa att jag skulle nog lyckas hitta någon ny. vilken tur. ibland känner man sig värdelös)

sol i sinnet eller mord i minnet?

och hon hade en sång med. och jag började grina.

han hade aldrig varit kär. aldrig varit kär. oj, har du inte? men sen mindes jag. han är ju fortfarande bara barnet. när jag var i hans ålder visste jag heller inte så mycket om det hela.

men den här tiden på året får mig att minnas. och när solen brände på ryggen mindes jag den där våren. den våren som jag bestämde att jag var kär.

och jag är trött på alla spel som ska spelas hela tiden. och jag är trött på dina spel. och dina. och dina. och dina med. jag vill att allt ska vara enkelt. jag gör allt som står i min makt för att allt bara ska vara enkelt. varför envisas ni med att komplicera mitt liv?

hon förtjänar världen.

när hon är ledsen så ringer jag. och hon blir glad. för det betyder att jag bryr mig. det betyder att jag ser henne. oavsett vilken tid det är.

men du. du förstod aldrig hur jag visade omtanke.

det är stressigt nu. stressigt och oroligt. och jag vill bara skita i allt och titta på fjärilar och äta falafel. men det går inte för allt måste styras upp.

jag är less nu. jag vill inte längre.

det är krävande att vara omtänksam. så krävande att jag blivit elak istället.

och det snurrar i huvudet. och jag längtar längtar efter manlig bekräftelse.

det gör mig trött. för jag vill kunna strunta i det. jag vill att det ska vara oviktigt. men ändå undrar jag om du ska skriva snart?





till flickan på den nästsista kyrkbänken.

efter flickan med provsången. och efter flickan med volontärintervjun. sa en liten röst: för att min mamma ska ta tillbaka mig.

var skulle jag vara utan mamita? vad skulle jag vara utan henne? om hon skulle säga, nej soffan du kommer inte hem en gång till. om hon skulle säga, nej soffan jag älskar dig inte längre.

jag skulle säkert också söka. jag skulle säkert inte heller våga lita på en trygghet. för min mamita är det enda som har gjort att jag har en stadig grund att stå på.

och det märks på henne att hon inte mår så bra. hon söker. jag undrar hur länge hon kommer att söka. och jag hoppas att hon hittar hem. och jag hoppas att hon finner ro. för jag tror att det är det enda som hon vill.


to my lappish biatch.

29348-2


jag är galet glad att du finns i mitt liv.

och jag vet inte riktigt hur jag ska kunna berätta hur mycket jag tycker om dig utan att det låter klyschigt.

och jag saknar dig en massa nu när jag måste bo på landet.

och jag kan inte minnas hur det var när vi bodde i olika städer och bara pratade ibland.

du är min bästa bästakompis. lite har vi vuxit ihop här nere. fast i exilen från hemlandet.

exilen blir lättare när man är två.

tillsammans är vi oslagbara. även om vi träffar många psykon på vägen.

när du är glad blir jag glad.

och jag är glad när vi är tillsammans.


unfriendly sofie skapar sin egen lycka

så förstod du silent treatment. och vi beter oss lite som barnrumpor. men jag orkar inte ta konflikten på något annat sätt. för konflikt är det kanske. bara inte öppet. och ibland tänker jag att det är lite sorgligt, men du är för mycket. kanske är jag också det, det spelar kanske ingen roll egentligen. för jag kan inte ha vänner som jag mår dåligt av. så är det.jag har haft min beskärda del av vänner som varit dåliga för mig. och jag har varit alldeles för snäll och ställt upp alldeles för mycket i mitt liv. är man min vän så är man det på heltid. jag ställer upp, jag lyssnar, jag smeker på kinden. men det betyder också att min vänskap har tagits för given. att jag har blivit lämnad av vänner när det har blivit deras tur att ställa upp för mig. och att jag har blivit människors papperskorg. och ja. jag vet att jag överdriver lite. men jag vet också att det ligger rätt mycket i det hela. jag har varit tvungen att lära mig vilka människor som är bra för mig. och du är inte en av dem. jag är ledsen, men det är så. kanske trodde vi att vi skulle passa ihop, men jag känner inte så. du är elak utan att tänka på det (och kanske tänker du att jag också är det), utan att tänka på det är du hård elak och obetänksam på ett sätt som jag aldrig någonsin skulle kunna vara.  (och per, kanske tänker du att allt detta är jag, men så är det inte, jag kommer aldrig ens i närheten.) jag ser hur du försöker straffa ut mig ur klassen. men det spelar ingen roll. för jag bryr mig inte. inte ett dugg.

och du hade setts med en tjej som inte jag känner. och jag kände en klump i magen. och jag skämdes inför mig själv för den där äckliga klumpen. så jag tog på mig mitt nya fina plagg och tänkte nya starka tankar. och vet du? det kändes bättre. jag är en ung, stark kvinna som klarar mig. jag passade inte ihop med dig. och du passade inte ihop med mig. vi var inte skapta för varandra och då ska man inte leva ihop heller. så är det med det. och jag fokuserar på det goda. och det gör mig kräsen. jag förtjänar någon som jag passar ihop med. (även om jag är fel, finnig och ful)

och jag hade glömt bort att jag ibland påverkar människor mer än vad de påverkar mig. härom dagen blev jag påmind. kanske låter det som skryt eller självgodhet. men jag tror att det kan vara så i allas liv. jag tycker att det är jobbigt att bli satt på piedestal, för det känns som att jag måste leva upp till så mycket. jag får sån press på mig. och ibland har jag lyckats vända det till något positivt, men de flesta gångerna vill jag bara ramla ner. för jag blir så rädd för att göra människor besvikna. och jag är rädd att jag snart måste göra någon besviken. fast jag har bestämt att det inte är upp till mig. och det känns otroligt moget och framför allt som ett otippat beslut av mig. (fast jag är pånyttfödd och om möjligt ännu mer beslutsam)

jag är nöjd med min vardag som den är. jag vill bara kramas mera och diska mindre. och snart är jag hos johanna och vi ska leva loppan hela måndagen!

ordbajseri.

ryggradspussar.
höftnära.
hemsöker mitt minne.

höftpussar.
ryggradsnära.
söker hem i mitt minne


elaka vackra jag.

och så var det dags att återigen placera sig framför drejskivan och ägna sig åt att behärska frustration.

frustrationsbehärskinng.

jag har bakat bullar. finfina bullar. och jag kände mig som en hemmafru idag. jäste med kaffe och choklad efter frukosten. och broderade. och tittade på amerikansk dokusåpa.

dokusåpaamerikan.

vissa saker som du skrev kan tolkas som elaka mot mig. jag kan inte riktigt släppa att du sa det. för jag tycker att du borde tänka på att det här är min blogg. där jag får skriva vad jag vill. och jag har massa elaka tankar i mitt huvud. 

huvudtanke.

men jag tänker fina saker också. fina vackra saker om våren och dolly parton som jag vill krama. fina vackra tankar om mina favorittanter på österbo. och jag tänker på mig. att jag är vacker, stark och underbar. och att jag aldrig någonsin mer ska nöja mig. jag ska sikta mot stjärnorna nu. jag orkar inte längre göra saker halvdant.

stjärnkikare.

lördag 4 mars 2006

det blev en fin dag. lite tråkigt att det blev så kort och att det kändes som att du tyckte att jag var läskig.

fast jag är kanske det. läskig.

idag har jag haft sönder glaset till min finaste tavla.

och

en ögonskugga.

och

en ljusstake.

allt bortom räddning.

men det gör inget.

solen skiner. och innan jag gick hemifrån i morse fick jag syn på mig själv i spegeln. bara sådär på väg. utan att jag skulle klämma finne eller pilla bort john blund. och jag hittade mig själv. jag var vacker. och en konstig känsla kom krypande. det kändes inte som att min insida var tillräckligt vacker för att passa ihop med utsidan. det var min första gång. årets egokick. men snart insåg jag ju att jag såg bra ut för att min insida är fantastisk.

jag är banne mig fantastisk.

och du säger att du är lyckligare nu. jag missunnar dig det och känner mig barnslig.

(jag ångrar att jag inte lät johanna börja på missionsskolan här. hon ville ju så gärna. fast är man inte troende är det svårt. och passar man bättre som sjuksköterska ska man nog ägna sig åt det. men fy tusan vad det vore bra med en johanna i lägenheten)


till berny p.

jag vill skriva något fint till dig. något som berör dig på djupet. något som kittlar din insida och får dig att le. jag antar att det är många som försöker. ibland mitt i vardagen tänker jag på dig. jag undrar om det är någon som når fram till dig just den dagen.

inget har vi gemensamt men kanske har vi allt gemensamt. jag vet inte så noga. och kanske spelar det ingen roll. jag brukar titta på din hemsida. och på din helgonsida. med alla dessa människor som skriver att du är stark. att du kommer hitta ut till livet snart. att livet är vackert och att livet är skit och att de är som du. att de levt ditt liv.

jag skriver inte till dig för att berätta om livet.

jag skriver inte till dig för att berätta om döden.

jag skriver till dig för att berätta att jag ser dig.

jag lever inte med din smärta. jag lever med en annan smärta. jag lever inte med dina plågoandar. jag har andra. fast mina talar inte lika högt som dina. mina skriker inte åt mig. och ganska ofta bestämmer jag över dem.

jag har aldrig skurit mig. jag kommer aldrig att förstå dig. jag kommer nog aldrig att nå dig. men jag skulle vilja få dig att le. jag skulle vilja skriva något fint. som stannar kvar hos dig.


romantisk realism

det är fantastiskt ljus ute. jag kom att tänka på honom som lärde mig se det. det är längesen nu. åren är en handfull men det känns som en livstid förflutit mellan då och nu. jag kommer alltid att vara tacksam för att han kom in i mitt liv just där, just då. men det känns sorgligt att jag har tappat bort honom. jag vet att jag sårade honom. kanske blev det för mycket. kanske var det något som aldrig sas. det var mycket som aldrig sas. eller sas försent mellan oss. jag tror att han aldrig kommer att förstå hur tacksam jag är. jag tror att han alltid kommer att vara ledsen för att jag sårade honom den där gången. jag gjorde mitt bästa för att förklara, men kanske satt det kvar i honom. kanske var det därför han ansträngde sig så mycket för att inte vara kvar i mitt liv.

det händer att jag tänker på honom. och det händer att jag saknar honom. fast det är längesen nu. men han var rolig att ha i mitt liv. allt blev en aning lättare, ljusare, enklare. han gjorde mig glad. han lärde mig att jag kunde få det bästa. men nu ses vi sällan.

jag tittar mig omkring. du. du gör verkligen ditt bästa för att göra dig påmind i mitt liv. men jag gör mitt allra bästa för att sudda ut dig. snart kommer du att vara en av dem.


grinolle

i förrgår började jag stortjuta. jag grät och grät. ensam, trött, ledsen och finnig. fan. det fanns ingenting som kunde få mig att sluta. tänkte ringa jo, men visste inte vad jag skulle säga, det fanns bara gråt. fan. kände mig dum och misslyckad och ful ful ful. och jag visste att det bara var fel att känna så. och blev ännu mer ledsen. och tjöt lite till. och lyssnade på robynlåten som går i should have seen it coming i should have read the signs. mest för att rulla mig lite i efterklokhet. fan.

jag vill bara vara en cool, stark, snygg brud. och jag vet ju att jag är det. och så blir jag ledsen av att känna att jag inte är det. fan. i'm a fucking mess. 


fast snart åker jag till lund och tjänar stash (alltså pengar). och hänger med jo. och kanske med ida. och framförallt så lämnar jag skogen för en hel vecka.

Tidigare inlägg