gah. ilska.
jag skrev ett skitlångt inlägg förut. som bara försvann någonstans ut i cyberspace. så fruktansvärt irriterande. men det gick ju i samma tema som resten av mitt jävla liv. ursäkta självömkandet. jag vet att jag har det bra. jag rökte faktiskt vattenpipa och drack alkoholfri jordgubbschampagne för en stund sen. jag är bara less på all skit. på att folk ringer och gör slut. på att kapitalismen gör mig beroende av pengar och får mig att känna mig ofri. på att folk inte ringer för att prata ut. på att teliajävlasonera skickar ut räkningar på över 700 spänn till studenter. de borde fan kolla upp om man kan tänkas avvara så mycket en månad innan de skickar ut sånt elände. jag är less på att män beter sig som svin mot mina vänner. och jag är less på att internet inte funkar ordentligt.
prästen pratade om förlåtelse. hur ska jag kunna förlåta när du inte ens vill vara i mitt liv? och när du var i mitt liv behandlade du mig ändå som skit. jag skulle kunna förlåta dig. men du tänker inte ens lyfta telefonen för att ringa ditt eget barn. jag blir bara så jävla less på all jävla skit.
och dig? vad ska jag skriva om dig idag? ja. jag vet inte. det är så mycket jag skulle vilja säga. det är fortfarande så mycket osagt.
prästen pratade om förlåtelse. hur ska jag kunna förlåta när du inte ens vill vara i mitt liv? och när du var i mitt liv behandlade du mig ändå som skit. jag skulle kunna förlåta dig. men du tänker inte ens lyfta telefonen för att ringa ditt eget barn. jag blir bara så jävla less på all jävla skit.
och dig? vad ska jag skriva om dig idag? ja. jag vet inte. det är så mycket jag skulle vilja säga. det är fortfarande så mycket osagt.
love fucking hurts
det går bra att ringa nu
ont, det gör ont
saknaden har bitit fast i mig. det var längesen som det gick så här lång tid utan att vi ens pratat med varandra. jag gör mitt bästa för att inte se allt som tecken. häromdagen var det enda vettiga programmet på teve fyllt av ett reportage om konst på busshållsplater i borås. igår åkte några snubbar till brasilien och dansade capoeira. idag köpte jag garn. det hette som din katt.
tomt och olyckligt.
tomt och olyckligt.
systerskap del 1
du kom in i mitt liv och blev en rätt god vän i en utsatt situation, vi tydde oss till varandra. såg ut ltie som varandra och stängde ute en massa andra.
men det blev inte så roligt.
översittarstilen är alldeles för jobbig, jag klarar inte av att ha den i min närhet. det känns som att jag aldrig vet vad som ska hända. vad du ska säga.
jag ville inte längre prata om det som hände. orkade inte. men att höra dig prata om hur din fantastiske på skoj frågade om ni skulle gifta er hjälpte inte. inte heller att höra att du inte gillar mig när vi är med andra människor.
jag blir bara så trött.
allt är inte svart eller vitt.
men det blev inte så roligt.
översittarstilen är alldeles för jobbig, jag klarar inte av att ha den i min närhet. det känns som att jag aldrig vet vad som ska hända. vad du ska säga.
jag ville inte längre prata om det som hände. orkade inte. men att höra dig prata om hur din fantastiske på skoj frågade om ni skulle gifta er hjälpte inte. inte heller att höra att du inte gillar mig när vi är med andra människor.
jag blir bara så trött.
allt är inte svart eller vitt.
satans reinkarnation
helgen var för jävlig. allt kändes fruktansvärt och dumt och onödigt. jag kände mig arg, ledsen och sorgsen på en och samma gång. att vi kunde ha missat så mycket. att vi inte förstod varandra. så mycket som vi aldrig sa.
helgen var helt underbar. för jo kom. hon hade bra saker med sig och hon hade bra saker att säga. hon känner mig och vet vad jag behöver för att bli hel igen.
den här gången tjatade jag inte. jag bad inte om något. men jag hade separationsångest och på morgonen viskade jag "lämna mig inte". men jag vet att blir det så, så blir det så. jag orkar inte kämpa för något som vi inte tror på längre. men jag vet också att solen kom fram när du bad mig berätta varför detta var fel, när du ville höra om allt som var bra, då bröt solstrålarna fram genom den annars molnfyllda himlen. kanske var det ett tecken på att fortsätta, var det inte det så var det i varje fall en understrykning på att vi haft det bra.
jag orkar inte längre stå vid kanten och vänta på att du ska putta mig. jag kände mig inte tillräcklig.
helgen var helt underbar. för jo kom. hon hade bra saker med sig och hon hade bra saker att säga. hon känner mig och vet vad jag behöver för att bli hel igen.
den här gången tjatade jag inte. jag bad inte om något. men jag hade separationsångest och på morgonen viskade jag "lämna mig inte". men jag vet att blir det så, så blir det så. jag orkar inte kämpa för något som vi inte tror på längre. men jag vet också att solen kom fram när du bad mig berätta varför detta var fel, när du ville höra om allt som var bra, då bröt solstrålarna fram genom den annars molnfyllda himlen. kanske var det ett tecken på att fortsätta, var det inte det så var det i varje fall en understrykning på att vi haft det bra.
jag orkar inte längre stå vid kanten och vänta på att du ska putta mig. jag kände mig inte tillräcklig.
slutet
addis är hälften av addis abeba som på amharinja betyder den nya blomman. addis är första hälften. när jag skulle välja namn på bloggen tyckte jag att det passade. jag kunde inte tro att det skulle passa så bra. ett nytt kapitel skrivs just nu i mitt livs bok. sist skrev jag att jag letade efter en framtid och ett mål. jag kunde inte veta att du inte länge skulle vara i den.
ingenting förvånar mig längre.
min hud blir hårdare och hårdare.
snart kommer inte längre någon in under den.
ingenting förvånar mig längre.
min hud blir hårdare och hårdare.
snart kommer inte längre någon in under den.
en hyllning till det kollektiva tänkandet
idag har ämnet livsåskådning dykt upp i schemat. detta något pretentiösa ämne ska hållas i en grupp där även skrivarlinjen och musiklinjen ingår. attans. nu finns det alltså snubbar i klassen och jag som vant mig av vid det totalt. men de höll banne mig låda i en timme. läraren i ämnet är präst och det är han som bidragit med titeln till dagens blogg. det var fantastiskt vackert uttryckt.
livet på landet går sin gilla gång, tyvärr har jag drabbats av en tråkig förkylningsgrej och har vansinnigt ont i hals och lungor. attans. men solen lyser och det här är den finaste oktober på länge.
jag längtar efter ordning och struktur.
livet på landet går sin gilla gång, tyvärr har jag drabbats av en tråkig förkylningsgrej och har vansinnigt ont i hals och lungor. attans. men solen lyser och det här är den finaste oktober på länge.
jag längtar efter ordning och struktur.
jag längtar efter en framtid och ett mål.
attans.
då var jag här
jag kunde inte hålla mig ifrån det. lockelsen blev för stor och nu bloggar även jag.