addis

i onsdags knackade hyresgästföreningen på. de var helt galna. jag var i duschen så jag kunde inte öppna. de skickade in en lapp i postlådan och jag trodde att det var bra så. en stund senare ringde de på igen. och jag ville inte öppna för två äldre män båda betydligt större än mig. och har man ingen annan i lägenheten än sin tre kilos katt som älskar främlingar känns det onekligen lite obehagligt att öppna för vem som helst. när jag inte öppnade ropade de in genom postlådan. jag kunde inte göra annat än öppna. och där kom skrämselpropagandan.

idag knackade jehovas på. och där var den igen. skrämselpropagandan.

det var rätt tröttsamt att mina nycklar försvann igår. och helt lustigt att de bara dök upp av sig själva utan någon som helst förklaring.

och det var tröttsamt hur du gnällde på textilen.

och tröttsamt att inte ha ett endaste ynkaste korvöre.

och jag blev ledsen för dig. du som kämpade och ville. men du kommer att fixa biffen. för du ska vara min personliga sjuksköterska!