addis

jag har städat och fejat. putsat och skurat. fy tusan vad bra det blev. mitt rum ser inte längre ut som mitt rum och ett tag kan jag drömma om att jag är någonannan. ibland tror jag ingen riktigt förstår hur mycket uppochner jag är. som det där med att städa. alla har ju sett mina rum misärstökiga. och det är ju jag. misärstök. släpper allt rätt ner på golvet. glömmer. lämnar kilar vidare. men den hemliga twisten är att jag inte är misärstök på heltid. nej. deltid ägnar jag mig åt att vara mest pedant av er alla. det är svart eller vitt. upp eller ner.

jag hoppas att jag kommer upp i tid imorgon så jag kan plugga lite. rita lite. planera lite.

min första nattgäst är här. (nej inte resultatet av gårdagens något kontaktannonsliknande inlägg) och det är roligt. plötsligt känner jag mig som en tant och som ett barn på nytt. matchande lakan och handdukar erbjuder jag ofta. dessa varvas dock med historier om öl till fyra på natten.

nu känner jag mig fokuserad. samlad.

jag ska bara köra tills den hära hösten är slut och har blivit vår och livet som vanligt är en dans på rosor och solen alltid skiner.

(egentligen borde hon städa och fixa. men sista minuten är också en minut)

hon söker efter någon att hålla i handen.(någon med större händer än henne.)

hon söker efter någon som är stilig.

hon söker efter någon som kan bära henne. (bokstavligt talat)

hon söker efter någon som ger henne blommor.

hon söker efter någon som inte ifrågasätter. (som bara tar henne för den hon är)

hon söker efter någon med lite jävlaranamma.

hon söker efter någon som pushar henne. (eller mest bara säger att hon är bäst hela tiden)

hon söker efter någon som är självständig.

hon söker efter någon som är intressant. (i'm fed up with tråkmånsar)

hon söker efter  någon som får henne glad.

hon söker efter någon som tillåter henne att ta plats. (hon är trött på att bli anpassa sig)

hon söker efter någon med lite karaktär.

hon söker efter någon som sätter guldkant på tillvaron. (cause i can don bad on my goddamn self - lil kim)


sammanfattningsvis söker snygg socialist manlig motsvarighet. fast funderar. för just nu bär systerskapet henne så fint. så fint.

kvartetten blev duetten och duetten valde att stanna hem och prata om hur trötta de var.

vi skulle ju på konsert. och det skulle bli så bra.  jag var så gräsligt trött när jag kom hem (en vinterjacka, en bänk till sovrummet med inbyggt blomsterhål, tre krokar, två tyger, en trådrulle och  - 2200kr). parhästen visade sig också tycka att det mest intressanta var öldrickandet. men två timmar senare kunde ingen av oss tänka sig att lämna kollektiv köttgrottan.

men det gör inget för vi har resten av livet på oss att gå på konsert. för att inte tala om att dricka öl.

det är sällan man hittar så fina saker som jag hittade idag. då är det ok att  vara trött.

och den 26/11 börjar jag sälja mina saker.

läskigt.

roligt.

och skönt att jag och Jo-ho hade kvalitetstid. för även trötta feminister behöver prata om inget särskilt med varandra.

och den 26/11 börjar jag sälja mina saker.

läskigt.

roligt.

idad plockade jag fram palestina-sjalen. det är mitt statement of the week. den har legat i byrån sen några år tillbaka. nu ska den fram. så länge moderaterna är ett arbetarparti tänker då inte jag hymla med att jag är socialist och jag är stolt. och jag vill faktiskt inte be om ursäkt för att jag har åsikter. samtidigt som jag inte vill hålla på och diskutera politik med alla hela jävla tiden. för ibland. i vissa sammanhang kan det kännas som att man förväntas vara en vandrande åsiktsmaskin. som ska kunna allt och tycka till om allt. och att i vissa sammanhang kan det ibland kännas som att man måste be om ursäkt för vem man är och vad man tycker och står för. jag har inget färdigt åsiktspaket. jag ändrar mig och omformulerar mina åsikter i tid och otid. och det är ok. det får man göra. det är sunt att göra det. fast jag har hjärtat till vänster.

och en vinröd palestinasjal som vajar i högervinden.

(och jag ber om ursäkt för 70-talsretoriken men ibland är den faktiskt passande)

(sökte stillhet och fann 45 minuters ro)

på lovet ska allt hinnas med. allt. samtidigt som jag ska försöka hinna samla mig och ta sovmorgon. jag vette fan. jag vill mest dricka kaffe och kolla på hem till gården. kanske lyxa mig med lite oprah. men livet knackar på. jag vette fan. jag vill mest bli full och kolla på söta grannpojkar. hur som helst är det en massa läxa som ska göras. och en lägenhet som ska fixas. och ett besök som ska tas om hand. och jag längtar efter allt.

i vanlig ordning vill jag göra allt. dessutom låg det ett mail i inboxen där det inte alls gick att göra som vi hade tänkt. piss. det blir alltså dubbelt så dyrt för mig och A. tror inte att jag kommer att tjäna något och känner mig aningen aningen misslyckad.

fast sjukt fin i håret. och jag har haft en fin eftermiddag.

gud. jag måste ta mig samman. samla. mig. fokusera. mig.

friskare. bättre. klarare. gladare.

andetagen river fortfarande i bröstet. det är lite läskigt. jag hoppas att det går över snart.

solskenet överrumplade mig i morse och tvingade mig till glädje. ingen mer misärtrötthet. ingen mer misärorkeslöshet.

kastade mig ut genom dörren efter att ha racerdiskat bort sjukdomen.

hösten lyser.

och vid övergångsstället på väg till parken var det någon som vinkade. och vi tittade på kängurur och pratade om snusets prisindex. och jag hade myskläder och storstor halsduk. och flickan strålade.

i kollektivet i stans smutsigaste kvarter fanns det mat. och prat.

telefonsamtal från sambon som undrade hur jag mådde. och det var skönt att få berätta att misärtröttheten inte fanns kvar. 

kjolen är intressant.

imorgon skiter jag i vardagen och har kalas hela dagen.

fast andetagen river fortfarande.

jag är sjuk.

nästan en hel grads feber och jag är totaldäckad.

helt sjukt.

att det krävs så lite för att få en stark, självständig norrländska på fall.

lite lite feber.

och hon vill inte klaga så hon säger inget.

just nu är kroppen i total obalans och jag har svårt att fokusera blicken.

andetagen river i bröstet och hjärtat klappar aningen för fort.

sa jag att jag var sjuk.

och jag struntar i läxan. och jag struntar i telefonsamtalet som jag lovat mig själv att ringa.

för just nu måste jag koncentrera mig för att inte falla ihop.

sa jag att jag var sjuk.

jag gnäller lite extra då.

och det är egentligen mest då som jag saknar att ligga sked med en man.

om jag var riktigt frisk skulle jag aldrig erkänt ovanstående. så var vänlig och påminn mig ej om det när jag är friskförklarad.

jag tar det personligt. valresultatet. det känns som om någon har spottat mig i ansiktet. det känns rent ut sagt för jävligt. jag trodde inte att jag skulle bry mig så mycket. numera är jag ju så vansinnigt alternativ att  jag hatar hela systemet. att allt bara är fucking fel. men när den nya regeringen presenterades så brast det för mig. jag har gråtit. och jag vill ärligt talat gråta ännu mer. det här är inte bra. jag vägrar att se att något positivt ska komma ur det här.

jag vägrar kompromissa.
jag vägrar tänka att det blir kanske bra ändå.
jag vägrar att tycka att det finns något bra hos alla partier.

för ideologierna till höger skrämmer mig. jag är rädd. men jag vägrar låta mig nedslås.

nu börjar kampen.

och jag vet inte vad jag ska skriva om. allt är så upp och ner.

jag är glad. jag är ledsen.

 jag är glad. jag är less. 

jag vill vara ensam.
jag vill vara med hela världen.

jag vill hångla med en man.
jag vill aldrig se en man igen.

jag vill kasta mig på barrikaderna och kämpa mot borgarsvinen som tagit över.
jag vill bryta ihop totalt och stänga in mig och gråta tills jag somnar för att borgarsvinen tagit över.

(och det är väl i vanlig ordning något med hormonerna. men vad spelar det för roll. känslorna är ju där ändå)

fast igår sket jag i vilket och berusade mig på öl och en och annan spritsort och dansade dansade dansade. det var  fantastiskt och underbart. inte särskilt mycket folk. bra musik. sanna som dansade helt grymt bra. så bra att jag blev helt peppad själv. och bara körde. och han daddy boastin pillade mig i afrot. och dagen innan frågade en kolsvart man om jag vinglade eller om det bara var mina byxor som fladdrade. herregud. det kanske inte alltid är bra att röka braj, borde jag svarat. väluppfostrade arbetarflickan från norrland svarade istället. jag har tränat, det är nog mina stora byxor som det blåser  genom. och daddy boastin skräms. han är medelålders och har barn. och jag såg blickorna och händerna på de unga flickorna. och jag orkade inte bry mig om vilket. för jag dansade. trots att jag alltid har prestationsångest för att jag inte dansar så bra.

en sak kan jag bestämma mig för att känna.
ingen mer prestationsångest. den kan dra åt helvete.

och jag kickade rumpa på uttagningen. så förbaskat skönt att knäppa alla de där brudbrudarna på näsan. några började nästan grina. jag och mitt hår som de viskade om. som de skrattade åt. fick beröm. supercoolt sa hon med makt. och inom mig pekade jag finger åt sextonåringarna.

och jag fick ett lånekort idag. och bestämde mig för att ha ensamtid på biblioteket. jag har varit dålig på det där på sistone. det är nog därför det bankar så hårt där innanför. jag glömmer bort mig själv i glädjen över att ha så många här.

men nu så.

och jag är glad för att J fångade upp mig idag. hon märkte nog att jag höll på att glida iväg. det är bra. för jag vill inte göra det. men jag är så dålig på det där med känslor. och går och gömmer mig. och jagar upp mig istället. ibland är jag bara en sån tönt. det ska jag genast sluta med. för man är bara det man själv bestämmer att man ska vara. och jag vill inte leka kurragömma för mig själv. och jaga upp mig har jag gjort tillräckligt för minst en livstid.

när solen envisas med att skina kan jag inte hindra mig själv från att vara lycklig. även om jag ibland kan komma på mig själv med att tappert försöka.

när solen envisas med att skina blir jag genast töntigt positiv och vägrar se begränsningar och svårigheter.

när solen envisas med att skina samlar jag ihop strålarna och sparar dem i garderoben. jag hoppas att jag kommer ihåg att plocka fram dem i vinter.

i malmö känns det annars som att påsen knyts ihop. idag hjälpte jag en ny kompis att flytta. det har visat sig att hon ska bo i samma trappuppgång som en gammal kompis. och det är så roligt när gamla vänner passar in med nya. det är sånt som gör mig glad.

och jag har hjärtklappning. precis som förra hösten. och hösten innan det. men om jag blundar finns jag inte.