äh, va fan.

ryck upp dig. jag blir så förbannat trött av att vara såhär. jag hatar det. och jag framstår antagligen bara som en gnutta manodepressiv i den här bloggen. men just nu går allt totalt i grått. jag lyckades för ett par timmar igår vara glad. och någotsånär trevlig. det var för att jag lyckats med konststycket att konsumera tre stycken (!!!) bhar som alla passade mig perfekt. det har aldrig hänt någonsin tidigare. jag upprepar. aldrig. antagligen för att jag är för lat för att gå in i de där snajsiga underklädesaffärerna där jag känner mig totalt vilsen. och vardagsrummet blev jättefint. och hallen med. och jo har varit jätteduktig. verkligen. men jag orkar inte ens uppbåda energi nog för att tacka ordentligt. kappan blir faktiskt fin sofie. den blir verkligen jättefin. och jag kommer att använda den. för jag är så nöjd. men jag kan inte ens känna mig  glad över det. jag känner mig bara ensam. och igår fick jag magknip som ini helvete. det gick inte över. och jag orkar inte ens tycka synd om mig själv. jag går bara runt och muttrar. och det var skönt ett tag. men nu är det inte roligt längre. och det är inte roligt för andra heller att ha någon surpuppa runt sig som bara gnäller om att hon aldrig får hångla. men jag känner mig ensam. och överallt fylls blicken av tvåsamhet.

jag vill bara ha någon liten historia. något litet sms. eller mail. eller bara vad som helst. det är inte så noga. jag ställer inte ens några krav. måste det vara så svårt. kan man inte bara få det man vill när man vill?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback