manshateri.

det var det där med manshat. mansförakt. det går liksom inte att låta bli. inte när jag hör historier som är hårresande. hisnande. vidriga. och jag har gjort mitt bästa för att inte döma. jag försöker verkligen. men om och om igen berättas historierna. de rullas upp framför ögonen. jag letar inte ens efter dem. de letar upp mig. och jag kan inte låta bli att generalisera. för vissa saker är bara för mycket.

och visst är det synd om de dära schyssta snubbarna. de som så ofta lyser med sin frånvaro. det är ju tråkigt för dem att de måste stå till svars hela tiden. tråkigt att de antas vara svin och idioter. jag skulle tycka det var lite drygt.

men det är synd om mig med. att jag måste vara rädd när jag cyklar hem på kvällen. att jag måste oroa mig för om min polares nya kille inte verkar lite väl aggressiv. och hur är det med hon på jobbet. verkar hon inte lite väl nervös när man rör vid henne. och det är störigt att man inte ens får vara ifred när man stannar cykeln vid ett jävla rödljus iklädd kläder från attendo care. någon kåt jävla snubbe som måste veva ner rutan på sin bil för att snacka. javisst. jag snackar gärna i arbetskläder.gärna när jag har lite bråttom. för lyset kan slå om när som helst. javisst. jag hoppar gärna in i din taxibil. viker ihop cykeln under armen. för kvinnor kan. de gör vad som helst för att suga av gubbar i taxibilar vid rödljus.

det är synd att de snubbar som kallar sig feminister inte ens är särskilt mycket bättre. de borde hålla käften och försöka göra något istället.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback