addis

och jag har bara en meter kvar att väva på mina gardiner. och jag har prestationsångest. som fan. jag vet att jag inte ska bry mig. jag vet att jag ska skärpa till mig. jag vet att jag är bra. jag vet så många som jag bara vill bitchslappa och säga "ta dig samman du är ju bäst" till. men vem kan ta det på allvar när jag själv inte kan sluta tänka på mig själv som halvdan.

jag kan inte städa efter mig. min lägenhet är grusig. jag äter mat som är rätt nyttig. inte nyttig. utan RÄTT nyttig. jag målar ibland. det blir aldrig särskilt bra. men man ska ju bara jämföra sig med sig själv. så jävla less på det att jag kommer att förvandlas till en fläck nästa gång jag säger det. för jag säger det till mig själv i ett tappert försök att skjuta prestationsångesten åt sidan. inte ens min katt tycker särskilt mycket om mig. inte ens det kunde jag lyckas med. förbannade jävla skit.

och jag ska jobba på mina gamla jobb. för tre år sen akademiska studier har lett mig till ruta noll. och till hösten. till den jävla hösten vet jag inte ens vad jag ska göra. eländes eländes elände.

och jag bara gnäller och gnäller. och känner mig ensammare än någonsin. för jag vet att jag inte är ensam. så jag borde inte tänka så. men så gör jag det ändå och allt bara snurrar. och svindlar.

i'm the girl with the tight ass. och den smala midjan.
men tro mig. det gör ingen skillnad.

idag har ingenting gått min väg. ingenting. förutom att det var bragokex med choklad till fikat. det var trevligt. men förövrigt blir inte mina jättefina muggar särskilt bra. de har torkat för mycket alldelse för fort. och dragkedjan på mina byxor har bubblat sig. och el-räkningen är på tok för hög med tanke på att jag knappt varit hemma under de veckor det rör sig om.

och jag är på sjukt dåligt humör. jag skulle vilja se på feelgood-film och äta chips med trevligt sällskap som stryjker mig på ryggen. men var står det att finna här ute? vem ska jag låna det av när de enda jag känner bor på skolan och inte ens har en dvd-spelare. blä.

jag har snoront i nacken. men vem ska massera den? jag får försöka själv bäst det går.

jag vet att det snart kommer besök. det gör mig ändå lite gladare. och egentligen ska jag inte gnälla för jag hade besök i helgen med.

jag vill bara ha någon som väntar på mig. någon som blir glad och som har lagat mat åt mig. någon som ligger brevid mig i sängen och säger vackra ord.

ibland vill jag bara bli ihågkommen.

i onsdags knackade hyresgästföreningen på. de var helt galna. jag var i duschen så jag kunde inte öppna. de skickade in en lapp i postlådan och jag trodde att det var bra så. en stund senare ringde de på igen. och jag ville inte öppna för två äldre män båda betydligt större än mig. och har man ingen annan i lägenheten än sin tre kilos katt som älskar främlingar känns det onekligen lite obehagligt att öppna för vem som helst. när jag inte öppnade ropade de in genom postlådan. jag kunde inte göra annat än öppna. och där kom skrämselpropagandan.

idag knackade jehovas på. och där var den igen. skrämselpropagandan.

det var rätt tröttsamt att mina nycklar försvann igår. och helt lustigt att de bara dök upp av sig själva utan någon som helst förklaring.

och det var tröttsamt hur du gnällde på textilen.

och tröttsamt att inte ha ett endaste ynkaste korvöre.

och jag blev ledsen för dig. du som kämpade och ville. men du kommer att fixa biffen. för du ska vara min personliga sjuksköterska!

har sett flera artiklar i aftonbladet. om människor som med hjälp av vetenskap försökt att bevisa att jesus aldrig funnits och kanske de framför allt vill säga till mig att jesus inte finns (presens alltså). ärligt talat. varför orkar människor lägga ned så mycket tid till just detta? poängen med kristendomen är ju bl a tron. vi tror att jesus funnits och finns, vi tror att gud finns. vi struntar i vetenskapen, den är inte en del av trons mysterium. förklara nattvardsmysteriet med vetenskap, nej det går inte. och det är inte det som är poöngen. för oss som går i kyrkan är det ett mysterium och inget som handlar om vetenskap. 

kanske provocerande. att inte ha vetenskapen som gud.  

jag blir så fruktansvärt less.

på något märkligt sätt har jag återigen börjat stressa. hjärtat tickar på i hundraåttio och ju mer jag tänker och försöker styra upp desto värre blir det.

sofie, du måste akta dig.

sofie, du måste ta hand om dig.

sofie, du måste måste måste måste.

jag ville ju inte måsta något nu. men jag har igen blivit den som ordnar och fixar och tycker.

det tär på mig. biter i mig. skär i mig. jag vill bara skapa. jag vill bara ta ansvar för mig och min katt. inget mer.  jag orkar inte ha klassråd. jag orkar inte med er allihopa. ni är den allra bästa klass jag någonsin haft. men ni tar för mycket av den energi jag behöver för att orka vara hel.