addis

jag vet inte om jag är på dåligt humör eller inte. väven går skit. rent ut sagt. kan nog knappast gå sämre alls. jag får i genomsnitt laga tre trådar per centimeter. och det är vansinnigt mycket. ett steg framåt och två bakåt känns det som. men det kommer bli helt galet fint när det är klart och det taggar mig. om jag är glad när jag går till så ska det nog lyckas bli något av det hela. och jag ska sluta ta allt så jävla personligt. det är inte mitt fel att den går sönder. det är bara så det är. det finns ingen förklaring sa min lärare och då är det bara att bita ihop och laga.

redovisningen gick bra. jag kände mig galet oförberedd och fixade till det sista på lunchen innan. men talare som man är så löste det sig. och jag hade faktiskt läst mig till en massa, så det var bara att plocka från det som fastnat.

och idag har solen bländat mig.

och jag är inte rädd för något längre.

(imorgon är det internationella kvinnodagen!)