addis

i morse skrev hon ett bra inlägg. och hon hade lärt sig att göra snygga länkar så hon gjorde några sådana med. det var något om att inte analysera saker sönder och samman. och det var något om att han var en tönt om han inte kunde bortse från det där. men nu sitter hon ändå här i en främmande stad med en främmande dialekt ringande i öronen dagarna i ända. hon gör främmande saker. för hon tar så mycket skit. och några tycker att hon är tyst. men det är svårt att prata när alla skriker. och det är svårt att lära sig något när hon är ute och letar ett exakt rätt brunt band över hela stan. och hon undrar om det är någon i hela världen som tänker på en. och hon vet att det är massa som gör det. för det var längesen mobilen plingade till så ofta som nu. men det är inte han. och hon vill inte att han ska vara en tönt. för hon är så less på töntar.

det var en riktigt trevlig kväll. jag drack vin och åt morotskaka i vasaparken. jag var tvungen att lämna söder för ett slag. jag och yo-girl tittade på kaniner som studsade runt som galna. sen blev det osomrigt och vi gick till den dära lägenheten som varit hennes tillfälliga hem nu. och det var trevligt. vi pratade om så mycket. och vi behövde båda lätta på trycket. och vi förstod. det var skönt.

och jag har ett så fint systerskap. det är inte klokt.

jag åkte tunnelbana hem från odenplan. de där kvarteren mellan odenplan och st eriksplan är fyllda av så mycket. helt stört. när ett minne poppade upp. kom nästa. och jag antar att det är där omkring som vasastan ligger. och en sa att han bor där. och jag tänkte. det är klart. allting samlas kring ett. jag behöver inte släpa mina minnen kring hela stan. jag har de samlade i specifika områden.

men du. var är du. varför ringer du inte. hallå. hallå.