addis

och jag minns inte längre hur man skriver. berättelserna är så många. textildesignåret är numera officiellt avslutat. och det blev bra. jag gjorde okej ifrån mig. även om jag missuppfattade en del vilket fick konsekvensen att jag kände mig en gnutta misslyckad. men bara en gnutta. för jag har rott iland en massa. och jag har varit helt stört sjuk. riktigt dålig. ett tag var jag fullt och fast övertygad om att jag och bihålorna skulle vara tvungna att besöka läkare. men jag tjurade in i det längsta. knaprade ibumetin och sprejade näsan full med läkemedel. och det löste sig. trots krämporna blev jag klar i tid.

och jag är ihop nu. med någon som har mustasch. och de säger att vi har äktenskapstycke. att vi liksom passar tillsammans. och vi gnäller och surar. men inte på varandra. och vi kramas. och allt är bara enkelt. och allt är fortfarande nytt. men såhär enkelt har det aldrig varit.

nu hör du av dig. och det är väl roligt. men jag blir även lite trött.

snart åker jag till norrland. där vankas det bröllop. och det där med present känns svårt. särskilt eftersom resan är så dyr. och jag vill ge henne allt. men inget känns fint nog.

och jag vill bara säga det här igen. så att ni som läser förstår vidden av det. jag är ihop nu. jag tycker väldigt mycket om gitarrfredrik. och det fantastiska är att han tycker om mig. att vi håller varandra i handen och skrattar oss genom vardagen.