på besök i partypinglornas värld.
de svängde sina rumpor precis hela natten. de var på två olika ställen och stannade hela tiden tills lysrören tändes. och det var underbart. mellan kl 23 och 0630 drack jag bara en endaste liten öl. jag hade inte tid med mer. jag och min privata dansgudinna var väldigt upptagna med att sätta sprätt på dansgolven. fan. vad. vi. var. grymma. och jag träffade massa bekanta. men jag hade inte tid att prata med dem. för vi var upptagna med att skaka rumpor. och en stund var det konsert. och då var det en massa taskig attityd och negativ energi som spreds i rummet. glädjen över musiken gjorde sitt bästa för att blåsa bort den. det gick sådär. armbågar i revben mötte revben. händer som drog i lockar. och en sa något så fruktansvärt fult att kvällen förstördes. och vännen tog ingen skit. och hon ska ha så mycket cred för det. men framför oss. när vi stod ensamma bara vi tre. orkade hon inte längre. och jag blir så ledsen. hur kan tjejer vara så genomelaka mot varandra. va? skärp er för fan. ta er samman. och min kompis är den bästa. men det kändes inte som att jag kunde trösta trovärdigt när jag stod där med mina blottade revben. men jag och dansgudinnan vägrade låta oss nedslås. vi drog vidare. vi tappade bort smurfan och den italienska kocken. och en av donnorna hade ramlat av redan tidigare.
men det var så underbart. så fantastiskt jävla roligt. och konserten var bra. och på svartklubben var jag så trött så trött att jag inte riktigt kunde köra mina bästa moves. men det gjorde inget. och det var precis det som var det härliga.
snart är det dags igen. undrar hur detta ska sluta. och idag fick jag ett sms. och sen fick jag titta lite på den där snubben som ida försöker säljer till mig.
kollektivet är bra. vi internetade i par idag. det var skitroligt. borde bestämt göra det oftare.
kram hej.
men det var så underbart. så fantastiskt jävla roligt. och konserten var bra. och på svartklubben var jag så trött så trött att jag inte riktigt kunde köra mina bästa moves. men det gjorde inget. och det var precis det som var det härliga.
snart är det dags igen. undrar hur detta ska sluta. och idag fick jag ett sms. och sen fick jag titta lite på den där snubben som ida försöker säljer till mig.
kollektivet är bra. vi internetade i par idag. det var skitroligt. borde bestämt göra det oftare.
kram hej.
solen skiner som inihelvete.
ner som en pannkaka och upp som en sol. nu tänker jag fan vara glad igen. för i natt ska vi dansa. och jag har köpt kravmärkt äl. och i natt ska vi dansa. och jag har inte lust att ta fram något särskilt ur garderoben. för jag vill bara dansa. jag skiter i hur jag ser ut. för jag vill bara dansa. och det känns nästan som att det kvittar om vi inte kommer in för att kön är för lång. för jag vill bara dansa till vilken musik som helst. och kanske är det massa kids där. men det gör inget för vi är ett helt gäng som struntar i vilket. och solen skiner som inihelvete. och igår hade jag fått ett mail när jag kom hem av någon som ångrade sig. och jag var på tempo och glänste trots att jag kände mig fel och ful blandden progressiva kultureliten på tempo. där hade alla killarna moppemusch. även de snygga. och jag tänkte att jag ville fråga varför de envisades med att ha könshår i ansiktet. jag och johanna vinglade hem. fast vi vinglade snyggt och det var inte ölen som vinglade. det var mest glädjeruset. och vi var lite lättade. japp. det var vi. för vi klarade av det dära finfint. sen pratskrek vi i köket och på toaletten och åt mackor.
johanna drömde om trasmattegräl. och jag önskedrömde att min katt åt up sin filmjölk så hon slutade kräkas.
johanna drömde om trasmattegräl. och jag önskedrömde att min katt åt up sin filmjölk så hon slutade kräkas.
det där med energi, glädje och engagemang
det där med energi, glädje och engagemang verkar inte vara något som hon pysslar med den här veckan. hon hittar liksom inte riktigt glöden. passionen. det där som brukade vara glädjen. och hon tänker att det kanske är för att hennes kropp envisas med att blöda. det är säkert järn som behöver tillföras på artificiellt vis. men hon blir störd för hon tänker att även om hon börjar tillföra det nu kommer det att dröja ett tag innan det hjälper. det kan vara så att hon bara vill ha lite uppmärksamhet. kanske ta sig en älskare. på det där sättet som de säger i sex and the city. i'm taking a llllover. och det är fint med stockholmsplanerna. hon behöver de verkligen. men det är det där med energi, glädje och engagemang. hon orkar liksom inte med det. hon skjuter upp mailen. och hon skjuter upp livet. och hon vill just nu väldigt gärna vakna på någons arm.
och hon grät framför johanna igår. och det var inte meningen för när hon gråter verkar hon må så mycket sämre än hon gör.
och hon grät framför johanna igår. och det var inte meningen för när hon gråter verkar hon må så mycket sämre än hon gör.
jag vill sova till juni.
de fick mig att känna mig helt värdelös. de slog mig. knytnävar. handflator. och fula ord. och alla testade gränser. kollegor bestämde sig för att tycka att jag var korkad som inte hade utbildat mig. kollegor valde att tycka att jag var dum i huvudet.
och efter 100 timmars helgarbete känns det så. värdelöst. som att allt suger. som att jag är värdelös. och jag vet mycket väl att det inte är så. och jag orkar inte prata om det. för jag vet jag kan allt. jag är bra på mitt jobb. jag har gjort en massa människor glada bara genom att sköta mitt jobb. de hälsar till mig. de ler åt mig. de tycker att jag är det finaste. de glömmer mig inte. och min gamla chef ber mig alltid komma tillbaka.
jag är bara så trött på skiten.
(och jag fokuserar på den där jävla glädjen. tänker intensivt på den. på att jag snart ska resa iväg. och att jag ska ha en affär på resan med någon som är snygg. på att jag åt hemlagad mat två dagar i rad utan att lyfta ett finger. på ett förtroende under helgen som jag inte riktigt räknat med. men som jag verkligen glädjer mig åt. på det där som j gör som stärker henne. det är vår nu. snart är det sommar)
och efter 100 timmars helgarbete känns det så. värdelöst. som att allt suger. som att jag är värdelös. och jag vet mycket väl att det inte är så. och jag orkar inte prata om det. för jag vet jag kan allt. jag är bra på mitt jobb. jag har gjort en massa människor glada bara genom att sköta mitt jobb. de hälsar till mig. de ler åt mig. de tycker att jag är det finaste. de glömmer mig inte. och min gamla chef ber mig alltid komma tillbaka.
jag är bara så trött på skiten.
(och jag fokuserar på den där jävla glädjen. tänker intensivt på den. på att jag snart ska resa iväg. och att jag ska ha en affär på resan med någon som är snygg. på att jag åt hemlagad mat två dagar i rad utan att lyfta ett finger. på ett förtroende under helgen som jag inte riktigt räknat med. men som jag verkligen glädjer mig åt. på det där som j gör som stärker henne. det är vår nu. snart är det sommar)
igår firade jag mina medsystrar.
och jag har kommit på mig själv med att låta väldigt mycket som en övervintrad hippie. jag pratar sönder folk med systerskap. jag skiter egentligen i artificiella påhittade högtider. det där med kvinnodag kan ibland kännas minst lika påfrestande som alla hjärtans-dag eller påsk eller whatever. för vad ska man med en dag till om man skiter i det resten av året. men jag kan inte låta bli. jag ställer mig solidariskt på barrikaderna den 8 mars. jag tänker på medsystrar och skäller på strukturer. fast jag gör det resten av året med och det är då jag kan känna mig som den där hippien. fast jag tänker att det inte gör något. att det nog ändå är okej. för någon måste ju prata om det också. och det var det där med systerskap. för ärligt talat så skiter jag i vad ni kallar er. ni måste inte vara feminister. ni måste inte vara lesbiska och för guds skull raka er var ni vill om ni tycker att det är viktigt. jag skiter i det (fast när kvinnor har tagit bort vartendaste hårstrå på hela kroppen förutom det långa svallande på huvudet och ser ut som småflickor kan jag känna mig lite irriterad). det centrala är systerskap. inte att vi är falska och bara tjatar om att vi tycker om varandra och att vi är duktiga och att vi är snygga. utan systerskap i den bemärkelsen att vi tar hand om varandra. att vi stöttar varandra och bryr oss om varandra. och framför allt. att vi är solidariska och lojala.
tänk på det.
tänk på det.
jesus på läger.
helgen har gått i finkulturens tecken. poesikväll. bibliotekskväll. och dokumentär. dokumentär om den kristna högern. och plötsligt är jag uppfylld av en rad känslor. för det är om det sistnämnda det här inlägget ska handla om. även om jag skulle vilja skriva om det underbara med poesi på scen (om man bortser från svåra män i svart). om hur jag träffades av en längtan av att vara en av dem. jag skulle vilja skriva om hur jag tror att den där konstformen skulle passa mig. men det ska jag inte. jag ska skriva om att vara kristen.
i mitt liv är den kristna högern en minoritet som det är lätt att göra sig lustig över. de heter saker som åke green och george bush. de gör lustiga saker som att bjuda in sveriges samlade media och sen säga att homosexualitet är ungefär som cancer. eller saker som att rasera länder och ljuga om miljöproblem. de tycker att abort är satans påfund och att vi kan konsumera hur mycket som helst för nu, nu kommer jesus snart till jorden. och då ska vi minsann få stå till svars för våra synder. och då bör vi ha bombat en massa abortkliniker, isolerat våra barn med hemundervisning, slagit ner en och annan bög och skjutit muslimer som om de vore ickemänniskor. det är när vi gjort sånt. och skrikit i det som kallas kyrkan. och talat i tungor. och talat om för människor i bowlinghallar att de är värdelösa då och endast då kommer jesus att släppa in oss i himlen. det har varit så lätt att skrattar åt er. så lätt att skoja om. men helt plötsligt går det inte längre.
i mitt liv har det egentligen aldrig funnits någon uppdelning mellan att vara kristen och att inte vara det. för mig är det något självklart. det är en del av mig som jag bär med mig överallt. jag minns det tillfälle när jag erkände för mig själv att jag tror på gud skapare allsmäktig. och det händer att jag påminner mig själv om att jag valt att leva med henne för alltid. och jag har massor av åsikter. jag är rödstrumpa och feminist. socialist kanske till och med kommunist eller anarkist (allt detta klassificerande). jag tror på direktdemokrati och medborgarlön. jag tror på fri abort. jag tror att gud skapade alla former av kärlek vilket innefattar såväl homosar som biisar som tråkheteron. jag tycker att det är helt okej att byta kön. jag tror att det är viktigt med sex före äktenskapet. jag tycker också att det är helt okej att vara full. och det chockar mig inte att vissa flyr världen med lite braj. jag hamnar gång på gång i situationer där jag måste förklara mig. vissa tycker att jag är dum i huvudet och lättlurad och naiv och whatever som går i kyrkan och ber och allt som hör där till. andra tycker att jag är dum i huvudet som har sex, dricker mig berusad och har homovänner. men det går liksom inte att vara alla till lags. jag kan bara göra det som är rätt för mig. i min värld är gud en tjock, svart lesbisk kvinna. sa jonas gardell. i min värld är gud absolut det. bland annat. och jag vägrar låta mig begränsas. jag kan gott vara både det ena och det andra. såväl som det tredje och fjärde.
palestina. pakistan. irak. iran.
jihad.
muslimska barn tränas tidigt. de förbereds för livet som vuxna. vilket innefattar såväl fasta som fem dagliga bönetillfällen. de tränas för ett liv i kamp. eller. hur var det nu igen. kunde man generalisera. finns det barn som inte tvingas till det. finns det muslimska barn som inte tränas till terrorister. och våra grannar springer runt hela dagarna och skriker. de är muslimer. kanske leker de jihad. becky fischer sa i filmen jesus camp att muslimer börjar indoktrinera sina barn tidigt. alltså måste vi också göra det. och det får mig att må illa. och det får mig att skämmas. trots att jag inte borde behöva det. för jag har valt att vara kristen. jag har valt det för det fick alla mina tankar alla mina åsikter allt det där som är jag att gå ihop. och jag är ledsen för becky fischer tror på allt hon säger. men hon skadar barn. hon får dem att gråta. och barn ska inte gråta över jesus. de ska klappa händer och sjunga i barnkör. på sin höjd.
jesuslägerfilmen var fruktansvärd. de där pingstlägrena jag besökte som liten framstår nu plötsligt som allvarsamma och stillsamma. i filmen sa en nioårig flicka att gud inte kom till kyrkorna där man satt stilla och inte pratade. gud kom bara om man hoppade och skrek hallelujah. och jag tänker på den där gången på landet när prästen sa varhelst två kristna människor möts där är gud. nioåringen och hennes kamrater fick lära sig att abort var fel. att miljöproblemen inte är så farliga och att usa borde resa sig ur liberalismens bojor. och barnen började predika tidigt. och pratade som små vuxna om deras inre resa. om deras tvivel. och om hur de blivit frälsta som femåringar. och jag tänker. en femåring kan inte välja. jag vägrar. det går inte.
vem är jag att ifrågasätta guds kallelser. kanske kallar hon en femåring. men jag tror att femåringar inte behöver frälsas. de är barn. guds rike tillhör dem.
i mitt liv är den kristna högern en minoritet som det är lätt att göra sig lustig över. de heter saker som åke green och george bush. de gör lustiga saker som att bjuda in sveriges samlade media och sen säga att homosexualitet är ungefär som cancer. eller saker som att rasera länder och ljuga om miljöproblem. de tycker att abort är satans påfund och att vi kan konsumera hur mycket som helst för nu, nu kommer jesus snart till jorden. och då ska vi minsann få stå till svars för våra synder. och då bör vi ha bombat en massa abortkliniker, isolerat våra barn med hemundervisning, slagit ner en och annan bög och skjutit muslimer som om de vore ickemänniskor. det är när vi gjort sånt. och skrikit i det som kallas kyrkan. och talat i tungor. och talat om för människor i bowlinghallar att de är värdelösa då och endast då kommer jesus att släppa in oss i himlen. det har varit så lätt att skrattar åt er. så lätt att skoja om. men helt plötsligt går det inte längre.
i mitt liv har det egentligen aldrig funnits någon uppdelning mellan att vara kristen och att inte vara det. för mig är det något självklart. det är en del av mig som jag bär med mig överallt. jag minns det tillfälle när jag erkände för mig själv att jag tror på gud skapare allsmäktig. och det händer att jag påminner mig själv om att jag valt att leva med henne för alltid. och jag har massor av åsikter. jag är rödstrumpa och feminist. socialist kanske till och med kommunist eller anarkist (allt detta klassificerande). jag tror på direktdemokrati och medborgarlön. jag tror på fri abort. jag tror att gud skapade alla former av kärlek vilket innefattar såväl homosar som biisar som tråkheteron. jag tycker att det är helt okej att byta kön. jag tror att det är viktigt med sex före äktenskapet. jag tycker också att det är helt okej att vara full. och det chockar mig inte att vissa flyr världen med lite braj. jag hamnar gång på gång i situationer där jag måste förklara mig. vissa tycker att jag är dum i huvudet och lättlurad och naiv och whatever som går i kyrkan och ber och allt som hör där till. andra tycker att jag är dum i huvudet som har sex, dricker mig berusad och har homovänner. men det går liksom inte att vara alla till lags. jag kan bara göra det som är rätt för mig. i min värld är gud en tjock, svart lesbisk kvinna. sa jonas gardell. i min värld är gud absolut det. bland annat. och jag vägrar låta mig begränsas. jag kan gott vara både det ena och det andra. såväl som det tredje och fjärde.
palestina. pakistan. irak. iran.
jihad.
muslimska barn tränas tidigt. de förbereds för livet som vuxna. vilket innefattar såväl fasta som fem dagliga bönetillfällen. de tränas för ett liv i kamp. eller. hur var det nu igen. kunde man generalisera. finns det barn som inte tvingas till det. finns det muslimska barn som inte tränas till terrorister. och våra grannar springer runt hela dagarna och skriker. de är muslimer. kanske leker de jihad. becky fischer sa i filmen jesus camp att muslimer börjar indoktrinera sina barn tidigt. alltså måste vi också göra det. och det får mig att må illa. och det får mig att skämmas. trots att jag inte borde behöva det. för jag har valt att vara kristen. jag har valt det för det fick alla mina tankar alla mina åsikter allt det där som är jag att gå ihop. och jag är ledsen för becky fischer tror på allt hon säger. men hon skadar barn. hon får dem att gråta. och barn ska inte gråta över jesus. de ska klappa händer och sjunga i barnkör. på sin höjd.
jesuslägerfilmen var fruktansvärd. de där pingstlägrena jag besökte som liten framstår nu plötsligt som allvarsamma och stillsamma. i filmen sa en nioårig flicka att gud inte kom till kyrkorna där man satt stilla och inte pratade. gud kom bara om man hoppade och skrek hallelujah. och jag tänker på den där gången på landet när prästen sa varhelst två kristna människor möts där är gud. nioåringen och hennes kamrater fick lära sig att abort var fel. att miljöproblemen inte är så farliga och att usa borde resa sig ur liberalismens bojor. och barnen började predika tidigt. och pratade som små vuxna om deras inre resa. om deras tvivel. och om hur de blivit frälsta som femåringar. och jag tänker. en femåring kan inte välja. jag vägrar. det går inte.
vem är jag att ifrågasätta guds kallelser. kanske kallar hon en femåring. men jag tror att femåringar inte behöver frälsas. de är barn. guds rike tillhör dem.
hur kan tummen sitta så långt in?
ok. this is the deal. alla är inte som jag och det är vi någonstans tacksamma och glada för. för annars skulle alla springa runt och skratta och skrika och skälla och gorma och sätta gränser och springa och all möjlig skit som gör mig till mig. fine. jag fattar det. jag fattade dealen med det för längesen. och accepterade att vissa vill bo i byar och bli gravida när de är 19 eller att vissa tyckte att det var så roligt med matte att de valde att lägga alla sina studielån på det eller att vissa tyckte att det bästa som fanns var att lägga in en stor klump gift under överläppen eller att andra tyckte att det var så meningsfullt att sparka en boll över en plan och springa att de planerade hela livet efter det. jag har accepterat och funnit mig i det. det är liksom ok.
och jag lider också i det tysta ibland. och jag är gråter ibland. och jag tycker att jag är värdelös. och jag tycker att jag är ful. och jag tycker att jag är fel. jag gör allt det ibland. det är sant. ibland är det så. men det spelar liksom ingen roll. jag måste sköta mina uppgifter ändå. jag måste göra det jag tar på mig att göra. att gå till fröken och tjuta löser ingenting. hon kommer inte att förändra mitt liv. och hon kommer inte att göra något åt mig. det är bara jag själv som kan styra det. och jag lärde mig det för längesen. och jag har all respekt över att alla inte har lärt sig det ännu. för ni har inte levt mitt liv. det har bara jag gjort. men lite jävla självinsikt skulle inte skada. vet man att man är dålig på sociala relationer ska man kanske inte syssla med det om man inte har ett intresse att utvecklas. och just nu lackar jag som in i helvete på människor som inte kan. jag har också svårt att få tummen ur ibland. men när andra är beronde av att jag får tummen ur åker den ur illa kvickt. då fixar jag och donar en massa. och hur kan ni sova gott på nätterna? ni som stör? ni som har fastnat med tummen i röven och ändan i vagnen. för det är får konsekvenser av att ni sitter där i och myser.
jag vill bitchslappa er hela bunten.
och idag låtsades ni fatta att tiden går. det kan väl onekligen vara en nyhet. det har den gjort hela tiden.
och jag lider också i det tysta ibland. och jag är gråter ibland. och jag tycker att jag är värdelös. och jag tycker att jag är ful. och jag tycker att jag är fel. jag gör allt det ibland. det är sant. ibland är det så. men det spelar liksom ingen roll. jag måste sköta mina uppgifter ändå. jag måste göra det jag tar på mig att göra. att gå till fröken och tjuta löser ingenting. hon kommer inte att förändra mitt liv. och hon kommer inte att göra något åt mig. det är bara jag själv som kan styra det. och jag lärde mig det för längesen. och jag har all respekt över att alla inte har lärt sig det ännu. för ni har inte levt mitt liv. det har bara jag gjort. men lite jävla självinsikt skulle inte skada. vet man att man är dålig på sociala relationer ska man kanske inte syssla med det om man inte har ett intresse att utvecklas. och just nu lackar jag som in i helvete på människor som inte kan. jag har också svårt att få tummen ur ibland. men när andra är beronde av att jag får tummen ur åker den ur illa kvickt. då fixar jag och donar en massa. och hur kan ni sova gott på nätterna? ni som stör? ni som har fastnat med tummen i röven och ändan i vagnen. för det är får konsekvenser av att ni sitter där i och myser.
jag vill bitchslappa er hela bunten.
och idag låtsades ni fatta att tiden går. det kan väl onekligen vara en nyhet. det har den gjort hela tiden.
lördagkväll i kollektivet köttgrottan
ett nytt jobb i en ny miljö. med gamla rutiner. gamla vanor. nya människor som hon på något sätt ändå känner alla i personalen. och alla som bor där. fast den här gången finns det människor som är kända på plats. flera stycken tom. även såna blir gamla. och även såna blir panka och måste ta timvik.
och även såna måste tydligen dö. helt fucking ärligt. ingen ironi nu. jag är ledsen i själen över att anna nicole smith har dött. det känns sorgligt. och ja, sorgligt. jag är ledsen i själen över marianne fredriksson. ett viktigt författarskap är borta. och jag hoppas att hennes böcker fortsätter att läsas. och johanna sällström. vad var det som hände. hur blev det så. jag visste inte att hon bodde här att hon fanns i stan. och kanske blev allt bara svart för henne. som den där gången i norrland. när jag satt på en översnöad fotbollsplan i en vintermörk hemby och fick ett val, och jag inte kunde välja det mörka för jag kan inte uppslukas. kanske var det så svart för henne alltid. kanske var det sådär svart som min klasskompis mamma som inte orkade med livet som inte ville dela livet med sin man som inte ville se sina unga män till söner bli pappor som inte längre ville omskola sig som bara ville uppslukas av det svarta. och som hängde sig därhemma.
och mitt i all död har den där modellen som svalt sig till döds varit ett föredöme för sin lillasyster som nu även hon har svultit sig till döds. och jag tänker. att mycket kan man säga om mig. men jag försöker alltid vara ett vettigt föredöme särskilt för babysystern i tonåren. och jag tror att jag lyckats.
det var trevligt att bonda lite igår.
och även såna måste tydligen dö. helt fucking ärligt. ingen ironi nu. jag är ledsen i själen över att anna nicole smith har dött. det känns sorgligt. och ja, sorgligt. jag är ledsen i själen över marianne fredriksson. ett viktigt författarskap är borta. och jag hoppas att hennes böcker fortsätter att läsas. och johanna sällström. vad var det som hände. hur blev det så. jag visste inte att hon bodde här att hon fanns i stan. och kanske blev allt bara svart för henne. som den där gången i norrland. när jag satt på en översnöad fotbollsplan i en vintermörk hemby och fick ett val, och jag inte kunde välja det mörka för jag kan inte uppslukas. kanske var det så svart för henne alltid. kanske var det sådär svart som min klasskompis mamma som inte orkade med livet som inte ville dela livet med sin man som inte ville se sina unga män till söner bli pappor som inte längre ville omskola sig som bara ville uppslukas av det svarta. och som hängde sig därhemma.
och mitt i all död har den där modellen som svalt sig till döds varit ett föredöme för sin lillasyster som nu även hon har svultit sig till döds. och jag tänker. att mycket kan man säga om mig. men jag försöker alltid vara ett vettigt föredöme särskilt för babysystern i tonåren. och jag tror att jag lyckats.
det var trevligt att bonda lite igår.
oj då. hon sprang sig till lycka.
idag löpte hon sig varm. hon blir ju glad av att springa. inte jogga sa jag. springa. hon ska göra det mer nu.
hon längtar fortfarande efter en date. men idag åt hon morotskaka med kiwihjärtan. och det slog allt. hennes katt trotsar men sitter nära på stolen när hon skriver.
och barnen. de var roliga. hon kände sig ringrostig. men vissa saker är hon bra på. när fokus för en stund flyttas blir allt bra.
då känner hon sig hel igen.
det tog på krafterna men så här blev det.
och nej. ni ser inte det jävla fodret. eller det jävla oket jag sydde fast där bak. eller infodringarna. men jag ser i varje fall jävligt snygg ut på bilden.
hon längtar fortfarande efter en date. men idag åt hon morotskaka med kiwihjärtan. och det slog allt. hennes katt trotsar men sitter nära på stolen när hon skriver.
och barnen. de var roliga. hon kände sig ringrostig. men vissa saker är hon bra på. när fokus för en stund flyttas blir allt bra.
då känner hon sig hel igen.
det tog på krafterna men så här blev det.
och nej. ni ser inte det jävla fodret. eller det jävla oket jag sydde fast där bak. eller infodringarna. men jag ser i varje fall jävligt snygg ut på bilden.
dagens tema:sex, död och examen
penetrering på museum. jag vette fan. besöket avslutades med en videoinstallation. välj din favorit de finns alla till försäljning i kassan. artonårshororna och ansiktsdaskarna. sperma i ansikten. sunset beach-belysning och bögsex utan kåthet. historisk tvåsamhetsporr blandades med dagens objektsporr. allt kallades erotik. jag vette fan.
hon kunde döda han som var otrevlig i baren. hon sa det med självsäkerhet och självklarhet. sådant är systerskapet. för varandra dödar vi. men va fan ta inte allt så bokstavligt.
skyndade till festen. där samlades minnen. de andras minnen. men det gjorde inget. jag blev ändå varm. jag omslöts av gemenskap trots att jag inte kände någon. trots att jag inte kunde prata för jag var trött och förkyld.
imorgon är det dags igen. http://www.merkado.se
hon kunde döda han som var otrevlig i baren. hon sa det med självsäkerhet och självklarhet. sådant är systerskapet. för varandra dödar vi. men va fan ta inte allt så bokstavligt.
skyndade till festen. där samlades minnen. de andras minnen. men det gjorde inget. jag blev ändå varm. jag omslöts av gemenskap trots att jag inte kände någon. trots att jag inte kunde prata för jag var trött och förkyld.
imorgon är det dags igen. http://www.merkado.se
man skulle kanske gräva ner sig?
i malmö är det kallt nu. det är is i parkdammen.
och varför svarar du inte på sms längre? jag vill inte ha dubbla signaler. jag vill ha enkla.
och det känns som att det är läge att gräva ner sig lite. i någon slags depression efter dagarna av lyckomanin. för den dära lilla enkla piercingen gör lite ont nu. och det är kallt i malmö nu. och i boyredheads rum sitter det en kille som jag skulle vilja säga ett och annat till. för jag förstår inte varför han envisas med att behålla den där tjejen i sitt liv. men jag vågar inte säga något jag ler och låtsas som ingenting fast han vet att jag vet för i mitt liv berättar alla allt för mig för jag är lite av en terapeut och jag ler och pratar om något annat. för jag känner trots allt inte den dära killen som sitter i boyredheads rum. inte tillräckligt bra för att ifrågasätta hans livsval. och det är synd. för jag skulle vilja skaka om honom. men det passar sig verkligen inte. för det är det där med sociala koder. och jag tror att hans vänner säger till honom. men det är något som känns lite olustigt.
och det känns som att det är läge att gräva ner sig lite. i någon slags depression efter dagarna av lyckomani. för jag vill hångla. (ledsen bror som måste läsa sånt om storasystrar. men storasystrar vill också göra sånt. ledsen syster om även du hittat hit. men storasystrar gör sånt ibland.) men jag orkar inte leta reda på någon att hångla med. det är sånt jobb. kan det inte bara komma någon?
men det är bara så jävla tråkigt att gräva ner sig. jag har ingen jävla lust med det. jag vill bara gå och lägga mig och sova så jag kan skratta mig igenom en dag till. det är så jävla mycket roligare så. och jag kan tänka på en massa tråkiga saker. men det är ju helt onödigt. för i slutändan tycker jag allt känns lättare om jag får skratta.
imorgon ska jag fan i mig dricka vin på eftermiddagen.
direkt från shoppingen jo. så går vi till systemet och köper oss champagne. det dricker vi till maten. för jag har inte tid att bli berusad sent. och inte lust heller. tantfylla?
och varför svarar du inte på sms längre? jag vill inte ha dubbla signaler. jag vill ha enkla.
och det känns som att det är läge att gräva ner sig lite. i någon slags depression efter dagarna av lyckomanin. för den dära lilla enkla piercingen gör lite ont nu. och det är kallt i malmö nu. och i boyredheads rum sitter det en kille som jag skulle vilja säga ett och annat till. för jag förstår inte varför han envisas med att behålla den där tjejen i sitt liv. men jag vågar inte säga något jag ler och låtsas som ingenting fast han vet att jag vet för i mitt liv berättar alla allt för mig för jag är lite av en terapeut och jag ler och pratar om något annat. för jag känner trots allt inte den dära killen som sitter i boyredheads rum. inte tillräckligt bra för att ifrågasätta hans livsval. och det är synd. för jag skulle vilja skaka om honom. men det passar sig verkligen inte. för det är det där med sociala koder. och jag tror att hans vänner säger till honom. men det är något som känns lite olustigt.
och det känns som att det är läge att gräva ner sig lite. i någon slags depression efter dagarna av lyckomani. för jag vill hångla. (ledsen bror som måste läsa sånt om storasystrar. men storasystrar vill också göra sånt. ledsen syster om även du hittat hit. men storasystrar gör sånt ibland.) men jag orkar inte leta reda på någon att hångla med. det är sånt jobb. kan det inte bara komma någon?
men det är bara så jävla tråkigt att gräva ner sig. jag har ingen jävla lust med det. jag vill bara gå och lägga mig och sova så jag kan skratta mig igenom en dag till. det är så jävla mycket roligare så. och jag kan tänka på en massa tråkiga saker. men det är ju helt onödigt. för i slutändan tycker jag allt känns lättare om jag får skratta.
imorgon ska jag fan i mig dricka vin på eftermiddagen.
direkt från shoppingen jo. så går vi till systemet och köper oss champagne. det dricker vi till maten. för jag har inte tid att bli berusad sent. och inte lust heller. tantfylla?
en söndag med uppvaknanden
idag köpte jag mig lycklig. två vackra vackra tröjor.
igår. inatt. imorse. dansade jag mig lycklig. den bästa svartklubben. välorganiserad. jugoslavmaffia i dörren. fräscha toaletter. och människor. människor. musiken lätt blippbloppbeat med bas. och jag var lycklig. ölen kom från danmark i små aluminiumburkar och kostade minst tre gånger så mycket som i verkligheten. och jag var lycklig. störiga snubbar gjorde sig besvär. och fick gå hem ensamma. och jag gick hem med de två andra lockhåren. de följde mig till dörren. där jag krockade med tidningsbudet. fantastisk natt.
och igår skrev du något som gjorde mig förvånad. förvånad och glad. glad och varm.
idag log han i kassan mot mig. och jag blev förvånad. och fumlig. för jag tyckte att han var så söt.
och jag märker hur jag kommer tillbaks. att jag under tre år varit på sparlåga för din skull. det var jävligt generöst av mig. men nu. nu är det bara jag igen. och aldrig mer extrahormoner. det räcker så bra med dem jag har.
och du fick grisfötter igår. kul. hoppas att du fick något att tänka på.
jag äger numera den här tröjan fast i en gråsvart färg. den har gjort mig mycket lyckligare än vad du någonsin kan göra mig. eller?
igår. inatt. imorse. dansade jag mig lycklig. den bästa svartklubben. välorganiserad. jugoslavmaffia i dörren. fräscha toaletter. och människor. människor. musiken lätt blippbloppbeat med bas. och jag var lycklig. ölen kom från danmark i små aluminiumburkar och kostade minst tre gånger så mycket som i verkligheten. och jag var lycklig. störiga snubbar gjorde sig besvär. och fick gå hem ensamma. och jag gick hem med de två andra lockhåren. de följde mig till dörren. där jag krockade med tidningsbudet. fantastisk natt.
och igår skrev du något som gjorde mig förvånad. förvånad och glad. glad och varm.
idag log han i kassan mot mig. och jag blev förvånad. och fumlig. för jag tyckte att han var så söt.
och jag märker hur jag kommer tillbaks. att jag under tre år varit på sparlåga för din skull. det var jävligt generöst av mig. men nu. nu är det bara jag igen. och aldrig mer extrahormoner. det räcker så bra med dem jag har.
och du fick grisfötter igår. kul. hoppas att du fick något att tänka på.
jag äger numera den här tröjan fast i en gråsvart färg. den har gjort mig mycket lyckligare än vad du någonsin kan göra mig. eller?
det sägs att det var lördag idag.
och jag skäms lite för att jag gömde mig bakom en pelare idag. men vad fan. inte ens jag känner mig som snyggast i sverige hela tiden. särskilt när jag har på mig en smutsig tröja från igår och luktar hunger ur andedräkten. och det var som att hela tvåsamhetsvärlden hade begett sig ut på stan just i samma ögonblick som jag. och jag kände att jag blev lite provocerad av all jävla kärlekslycka. och när jag kom hem hade någon typ valt att kommentera just det där inlägget från september med inget särskilt. det kändes ju intressant att det fanns någon därute som tyckte att jag var tillräckligt spännande att den letade upp inlägg från september för att sen bara slå lite random på tangentbordet.
men snart ska jag gå på middagsbjudning. jag har köpt lite valda elvis-prylar som tror kommer att mottas med glädje.
tråkigt med den där vännen. nyheterna därifrån blir värre och värre. fast jag försökte. jag försökte väldigt mycket. men det hjälpte aldrig. jag nådde aldrig fram. det jag sa spelade ingen roll. näe jag tänker på det nu. förstår jag varför du sa sådär. att det var min tur att höra av mig när jag mådde dåligt. det var ett test på min lojalitet. men titta. jag var visst inte så lojal. jför det var aldrig jag som skulle förändra. det är du som måste ändra dig. och jag såg vart det var på väg. jag försökte varna dig. och nu säger dem att du är där.
men jag ska snart på middagsbjudning. till människor som är varma.
och ikea valde att sälja slut på sina grejer. så hallen blev inte klar den här helgen trots att det stod i kalendern. jag känner på mig att hallen är dokusåpan för våren nu när korridorskamraten nu låtsas som att hans dokusåpa till liv bara är en fnurra på tråden.
men jag ska snart på middagbjudning. och jag ska nog ta på mig något riktigt fint. för ikväll ska jag fan glänsa.
men snart ska jag gå på middagsbjudning. jag har köpt lite valda elvis-prylar som tror kommer att mottas med glädje.
tråkigt med den där vännen. nyheterna därifrån blir värre och värre. fast jag försökte. jag försökte väldigt mycket. men det hjälpte aldrig. jag nådde aldrig fram. det jag sa spelade ingen roll. näe jag tänker på det nu. förstår jag varför du sa sådär. att det var min tur att höra av mig när jag mådde dåligt. det var ett test på min lojalitet. men titta. jag var visst inte så lojal. jför det var aldrig jag som skulle förändra. det är du som måste ändra dig. och jag såg vart det var på väg. jag försökte varna dig. och nu säger dem att du är där.
men jag ska snart på middagsbjudning. till människor som är varma.
och ikea valde att sälja slut på sina grejer. så hallen blev inte klar den här helgen trots att det stod i kalendern. jag känner på mig att hallen är dokusåpan för våren nu när korridorskamraten nu låtsas som att hans dokusåpa till liv bara är en fnurra på tråden.
men jag ska snart på middagbjudning. och jag ska nog ta på mig något riktigt fint. för ikväll ska jag fan glänsa.
orkanen heter tydligen per. men det visste jag redan.
jag gick på yoga idag. jag var lite naiv och trodde att det skulle vara den dära powervarianten som det brukar. det är ju trots allt ett gym jag tränar på, och ingen yogacentral. döm om min förvåning när aerobicsrummet förvandlats. rökelse. en ljushållare i tre olika färger. och en instruktör klädd helt i vitt med en odefinierbar brytning, vi kan kalla den dansk.
vi fick sjunga mantran. vi skulle tänka att vi log när vi andades ut. ett av ohmmmmen handlade om kreatvititet som skulle flöda och livsglädje. de andra tyckte hon inte var så viktiga att berätta. ett fick mig att tänka på djävulen och det andra på en kondom. jag kunde hålla för mig skratt. för jag tänkte på att andas med magen. och vi skulle tänka att vi andades ut genom låren.
men sen fick inte de gravida och menstruerande kvinnorna göra en övning. och det gjorde mig irriterad för jag kunde inte bestämma mig för om jag var menstruerande eller inte. ja, ibland är det ju liksom mellanläge. och jag tänkte att det ska väl ni skita i. om jag orkar göra den här övningen trots lite fjuttmens ska jag göra den ändå.
och sen. sen skulle alla ligga på rygg på golvet. och gnida handflatorna och fotsulorna mott varandra. och helt plötsligt låg tjugo stycken svennebanan och såg ut som flugor på rygg. jag tänkte. fan. jag är ändå jävligt öppensinnad. men det här. det är bara för mycket.
ooohhhhmmmmanum gronamum. (i någonslags melodi)
jag rullade ihop mattan och gick till ica. där fick jag lära mig att orkanen som sveper över landet heter per.
och jag tänker lite på per med resorna. att det är skönt att det inte är något drama längre. att vi ska dricka té och prata om livet på ett vardagligt sätt. och jag hoppas innerligt att vi är vuxna nu så att vi klarar av det.
och jag undrar lite över per från norge. han som tänkte på mig i smyg efter att jag lämnade det där landet där vi båda var utlänningar. vi var ju såna kids. men det var roligt
och jag tänker på per som var den första. och jag hoppas så innerligt att han har det bra. att han tar väl hand om sig och får det där livet han så gärna ville ha.
vi fick sjunga mantran. vi skulle tänka att vi log när vi andades ut. ett av ohmmmmen handlade om kreatvititet som skulle flöda och livsglädje. de andra tyckte hon inte var så viktiga att berätta. ett fick mig att tänka på djävulen och det andra på en kondom. jag kunde hålla för mig skratt. för jag tänkte på att andas med magen. och vi skulle tänka att vi andades ut genom låren.
men sen fick inte de gravida och menstruerande kvinnorna göra en övning. och det gjorde mig irriterad för jag kunde inte bestämma mig för om jag var menstruerande eller inte. ja, ibland är det ju liksom mellanläge. och jag tänkte att det ska väl ni skita i. om jag orkar göra den här övningen trots lite fjuttmens ska jag göra den ändå.
och sen. sen skulle alla ligga på rygg på golvet. och gnida handflatorna och fotsulorna mott varandra. och helt plötsligt låg tjugo stycken svennebanan och såg ut som flugor på rygg. jag tänkte. fan. jag är ändå jävligt öppensinnad. men det här. det är bara för mycket.
ooohhhhmmmmanum gronamum. (i någonslags melodi)
jag rullade ihop mattan och gick till ica. där fick jag lära mig att orkanen som sveper över landet heter per.
och jag tänker lite på per med resorna. att det är skönt att det inte är något drama längre. att vi ska dricka té och prata om livet på ett vardagligt sätt. och jag hoppas innerligt att vi är vuxna nu så att vi klarar av det.
och jag undrar lite över per från norge. han som tänkte på mig i smyg efter att jag lämnade det där landet där vi båda var utlänningar. vi var ju såna kids. men det var roligt
och jag tänker på per som var den första. och jag hoppas så innerligt att han har det bra. att han tar väl hand om sig och får det där livet han så gärna ville ha.
den skånska vintern är verkligen skånsk.
promenader i regn och blåst. den skånska vintern är verkligen skånsk. besök i kollektivet med téhyllan, fantastiskt kollektiv det dära. opretentiöst. jag fick ett par örhängen som glittrade. och under krullet passar de sannerligen min glittrande personlighet. (prinsessan sofie gör revolt mot tristessen)
i regnet och blåsten klistrades håret mot kinderna. och jag såg en gitarr som var så snygg. och jag kunde inte låta bli att tänka. tusan, vad alla människor blir så mycket snyggare med en gitarr. jag borde ha en. förut fanns det ett skyltfönster med en gitarr som skulle passa mig. mörkt lila nästan blå elgitarr. flera tusen kostade den. och jag kan inte spela. och jag är inte intresserad av att kunna spela. och om jag musicerade skulle jag helst vilja sjunga i ett stort musikkollektiv med typ tjugo personer som dansade och sjöng och spelade. glädje skulle vara ledordet. inga elgitarrer. kanske en. men mest gungande rytmer. och videokonst under spelningarna. jag och snygg-anna skulle ha ett sånt band en gång. vi får se. det kanske blir när vi blir stora.
idag förvandlades jag. till mötesfascisten. jag måste erkänna att jag gillar henne. och nej, jag kan inte låta bli att förvandlas ibland. för är det något jag inte klarar av är det ostrukturerade möten. det behövs ju inte tok-formalia in absurdum. men lite. för jag har annat att göra med min tid. och min grupp blev en bra grupp. det känns lovande.
och jag längtar efter våren. och jag förundras över att jag utåt lyckas vara så jävla ordnad. när så mycket känns som kaos. (min pärm är det värsta. jag måste ta tag i den. annars är 40 000 kastade till fiskmåsarna. för att använda sannas ord känns pärmen som misär)
och det är lite pinsamt. men när jag nämnde det sa vännen till mig, mamma och pappa har kompis. han träffar bara kvinnor som heter ulla. det kändes bra. du är min ulla med andra ord. och du med. och du med. (och du med) det händer att jag tänker på dig (och dig. och dig.) men jag vet inte. jag vet inte.
jag är inte fullt så angelägen som för några år sen. det händer att det misstas det för ointresse. jag är mest rädd och inte så naiv längre. och jag har svårt att lita på folk. så är det. fast en komplimang är en komplimang är en komplimang. så är det.
men april blir roligt. jag vill bara inte berätta än. du får pallra dig hit först.
i regnet och blåsten klistrades håret mot kinderna. och jag såg en gitarr som var så snygg. och jag kunde inte låta bli att tänka. tusan, vad alla människor blir så mycket snyggare med en gitarr. jag borde ha en. förut fanns det ett skyltfönster med en gitarr som skulle passa mig. mörkt lila nästan blå elgitarr. flera tusen kostade den. och jag kan inte spela. och jag är inte intresserad av att kunna spela. och om jag musicerade skulle jag helst vilja sjunga i ett stort musikkollektiv med typ tjugo personer som dansade och sjöng och spelade. glädje skulle vara ledordet. inga elgitarrer. kanske en. men mest gungande rytmer. och videokonst under spelningarna. jag och snygg-anna skulle ha ett sånt band en gång. vi får se. det kanske blir när vi blir stora.
idag förvandlades jag. till mötesfascisten. jag måste erkänna att jag gillar henne. och nej, jag kan inte låta bli att förvandlas ibland. för är det något jag inte klarar av är det ostrukturerade möten. det behövs ju inte tok-formalia in absurdum. men lite. för jag har annat att göra med min tid. och min grupp blev en bra grupp. det känns lovande.
och jag längtar efter våren. och jag förundras över att jag utåt lyckas vara så jävla ordnad. när så mycket känns som kaos. (min pärm är det värsta. jag måste ta tag i den. annars är 40 000 kastade till fiskmåsarna. för att använda sannas ord känns pärmen som misär)
och det är lite pinsamt. men när jag nämnde det sa vännen till mig, mamma och pappa har kompis. han träffar bara kvinnor som heter ulla. det kändes bra. du är min ulla med andra ord. och du med. och du med. (och du med) det händer att jag tänker på dig (och dig. och dig.) men jag vet inte. jag vet inte.
jag är inte fullt så angelägen som för några år sen. det händer att det misstas det för ointresse. jag är mest rädd och inte så naiv längre. och jag har svårt att lita på folk. så är det. fast en komplimang är en komplimang är en komplimang. så är det.
men april blir roligt. jag vill bara inte berätta än. du får pallra dig hit först.
prinssessan sofie samlar spretiga tankar efter turné
ledsen att jag bara gick jo. jag behövde bara andas lite ensamluft ett tag. det betyder inte att jag inte saknar dig. och jag är så glad att se dig.
och stockholm var trevligt. allt gick i rasande takt och jag kände mig som prinssessa ett tag. och jag blev påmind om att jag faktiskt tycker väldigt mycket om stan. gömda glömda känslor i bröstet när tunnelbanedoften stack mig i näsan. och jag tänker. att händer på kroppar är viktigt. att det påminner mig om att jag lever.
nu heter trettio procent av dem samma sak. det stavas till och med lika. fast alla har olika färg på ögonen.
(om du vill känna dig unik för en stund. och jag vet att du vill. du oroade dig alltid. jag minns. men snart är det bara resorna som finns kvar i minnet.)
onödigt nervös. förtroenden åt alla håll och kanter. och tystnad i dagen-efter-rus. och jag vet inte nu. men jag hoppas att du vill se mig igen.
(eller kanske att någon vill se mig? spelar det någon roll? varför sover jag alltid ensam när jag vill att någon har sitt huvud på min arm?)
men egentligen inget så noga. för jag kan alltid konvertera till islam och bli innesluten i en gemenskap som redan finns förberedd för mig. i strängnäs hos extrafamiljen finns det alltid plats. och den finns alltid lite halalkött som jag kan äta. och en madrass jag kan sova på.
fast jag tror ju att Jesus är Guds son. och jag vill inte äta kött alls. och deras madrass är alldeles för hård. och gemenskapen är total på ett sätt som inte passar mig.
(jag vill bara vara lite speciell en stund. jag vill bara sitta på någons piedestal. jag vill få kärleksbrev.)
jag vill inte ha kaos. inte strängnäskaos i totalgemenskap. inte robertsforskaos med skräp överallt. inte sthlmskaos med stressade själar.
och jag såg den där serien som bara jag verkar älska. och i den sa någon: är det inte konstigt att hon inte litar på män? i hela hennes liv har män gått på parad ut ur hennes liv. och jag vet att de sa det till mig.
jag fick den där maten som vi åt. jag såg tårtspaden som vi graverade. jag levde i etiopien och ingen kan förstå. det är bara du. för i helvete.
tillbaka i grottan. imorgon kommer mitt svarta lilla hjärtegryn. och jag ska fan i mig köra så det ryker den här våren. inget mera fusk.
när kommer du och hälsar på?
Jullovet spenderas med följande tankar.
ett litet barn sa. nästa år vill jag vara maria. konkurrens. roligt. roligt att barnet tyckte att det verkade vara den bästa rollen trots att jag var den som gjorde minst. en dam kom fram och sa att jag var vacker som maria. det kändes fint.
och jag har det bra här. i år har jag haft en effektiv julstämning. den har liksom drabbad mig stundtals. men då har den verklligen slagit till. och mina syskon lyckades så fint med klapparna i år. och det verkar som att de gillade musiken som jag hade bestämt att de skulle gilla.
jag är förkyld. det oroar mig lite. för jag har ingen lust att vara sjuk i sthlm. eller i strängnäs. fast kanske minst i sthlm. och jag börjar få fjärilar i magen. det känns roligt tror jag. men fladdrigt. vad händer om det är ett lur alltihopa? fast det gör ju inget. hör ni. det gör ju faktiskt ingenting. för sthlm är min knytpunkt. och strängnäs är nära. och dit kan jag alltid åka även om det andra är ett lur. så det fladdrar men inte så mycket alls. och det är skönt. skönt.
minikusinen tyckte att jag var bucklig. och att jag var kaxig. jag tyckte att han var lite väl ung för att prata så mycket. tills jag insåg att jag var nästan likadan när jag var fem.
jag tror att jag vill ha ett litet hus här någonstans på norrlandskusten. sitta och titta på havet och rita och sy. och sticka. och karva linoleumplattor till tryck. och tova. och sälja alltihopa til skåningar. till huset skulle jag vilja ha en man som gick runt och fixade och byggde och lagade och gjorde allt jag bad honom om. och när jag vill skapa ska han bara vara tyst och gå iväg och fiska. (hey. var hittar man dem? jag orkar inte leta så mycket längre)
jag har träffat tanterna. pantertanterna. en var ledsen. hon ville nog mest dö. hennes sonhustru hälsade genom att fråga om mina jultraditioner. och vägrade sedan fatta att jag var svensk. är man blatte så är man blatte så är man blatte. en annan gav mig en vacker rosa julkula. den ska genast sluta vara en julkula och bli en åretruntprydnad i ateljéns fönster. och en annan ville prata design. och en fjärde munhöggs med sin dotter som var på besök. och jag tänkte att sådär. precis sådär kommer jag och mutti låta. vi munhuggs mest hela dagarna redan nu. fast det är skönt. det är så jag känner mig mest hemma.
pappa ringde. opererad igen. jag undrar om det gör någon nytta. och jag vill mest att han bara plockar ihop sig själv och blir en vanlig pappa. men det är inte lönt att låtsas längre. vi orkar inte. han minns inte. han är pappa Teflon. för ingenting fastnar. han fick fira jul någonannanstans. han får nog inte julfrid. för han har inte ens vardagsfrid.
sex olika människor kollade in min blogg på självaste julafton. jag blir glad av sånt. jag fick fler julsms än någonsin. jag blir glad av sånt.
i robertsfors vill ekorren komma in
väl framme i hembygden. obygden. glesbygden. en ekorre ville komma in. ännu en granne är allvarligt sjuk. och en av damerna i kyrkan (hon som hade en man som var bibliotekarie och hade hela kroppen full av cancer. hon som har en dotter som sjunger för hela världen) skapar sig ett liv någonannanstans. och det gör jag med. fast i obygden ska tiden stå stilla.
i det bruna huset på rallargränd töms aldrig rummen. det finns saker så det står härliga till. backar med leksaker överallt. och jag blir lite matt. och i det bruna huset på rallargränd är det kallt. mamma tror inte på värme. utan på ett extra lager kläder. i slottet på gatan där det luktar braj skruvar jag ner elementen. här vill jag skruva upp dem.
min katt försöker lära sig tjeckiska just nu. och skånska. och jag saknar henne. hoppas att hon tänker lite på mig.
och jag tänker på att jag fick sådär en sjukt mycket sushi. jag blev glad. jag blev glad för att det inte betyder något särskilt mer än att du nog tycker att jag är rätt trevlig. och jag blev glad för att jag inte håller på och analyserar det hela. utan nöjer mig med att vara stoppmätt på femton bitar sushi och en vänskap rikare. fast kanske blir du en sån där som sakta men säkert glider iväg. ut ur livet igen. men det gör inget för en gång lät du mig bli stoppmätt på sushi.
robertsfors är bra för mina nerver. och stockholm blir bra. och strängnäs. jag längtar efter den där stora stora personen som sitter kvar i den lilla barnkroppen. vi har alltid så mycket att prata om. och så mycket att göra.
i det bruna huset på rallargränd töms aldrig rummen. det finns saker så det står härliga till. backar med leksaker överallt. och jag blir lite matt. och i det bruna huset på rallargränd är det kallt. mamma tror inte på värme. utan på ett extra lager kläder. i slottet på gatan där det luktar braj skruvar jag ner elementen. här vill jag skruva upp dem.
min katt försöker lära sig tjeckiska just nu. och skånska. och jag saknar henne. hoppas att hon tänker lite på mig.
och jag tänker på att jag fick sådär en sjukt mycket sushi. jag blev glad. jag blev glad för att det inte betyder något särskilt mer än att du nog tycker att jag är rätt trevlig. och jag blev glad för att jag inte håller på och analyserar det hela. utan nöjer mig med att vara stoppmätt på femton bitar sushi och en vänskap rikare. fast kanske blir du en sån där som sakta men säkert glider iväg. ut ur livet igen. men det gör inget för en gång lät du mig bli stoppmätt på sushi.
robertsfors är bra för mina nerver. och stockholm blir bra. och strängnäs. jag längtar efter den där stora stora personen som sitter kvar i den lilla barnkroppen. vi har alltid så mycket att prata om. och så mycket att göra.
all i want for christmas is you.
och ja. just nu längtar jag efter stora manshänder på ond rygg. och jag tänker att lite manlig bekräftelse ska väl inte vara så svårt att få när man är så snygg som jag. men uppenbarligen är det jävligt svårt. för alla män verkar vara töntar. hur blev det så? eller har jag någonslags skylt i pannan där det står: osäkra töntiga män sökes. ? för jag vägrar att tro att jag tillhör samma division som er. jag går liksom inte på det längre.
och jag såg hur en kille tittade över axeln. han såg mig rätt in i ögonen. och de två ljusblå sa mig : du. du är så mycket hetare än ditt sällskap. det kändes ju skönt att veta. men jag hade ju redan märkt det.
och jag är trött på att spela spel. jag orkar inte med singelhysterin och jag orkar inte med singelcirkusen. jag vill bara hångla lite. kramas lite. och få spännande sms.
och jag gillar män, inte pojkar. och då menar jag inte den fysiska åldern utan den mentala.
och jag gillar att bli intellektuellt utmanad. och då menar jag att prata om riktiga viktiga saker.
och jag gillar män med känslor. och då menar jag att det inte räcker att fälla en tår ibland, utan man bör också kunna munhuggas med mig.
och jag gillar män med självförtroende. och då menar jag att det är avtändande med osäkerhet.
så är det med det.
är du en man och känner att allt verkar passa in på dig? du ser dessutom hyfsat bra ut och kan hantera en självständig kvinna som lätt blir både arg och glad? välkommen in i mitt liv.
och jag såg hur en kille tittade över axeln. han såg mig rätt in i ögonen. och de två ljusblå sa mig : du. du är så mycket hetare än ditt sällskap. det kändes ju skönt att veta. men jag hade ju redan märkt det.
och jag är trött på att spela spel. jag orkar inte med singelhysterin och jag orkar inte med singelcirkusen. jag vill bara hångla lite. kramas lite. och få spännande sms.
och jag gillar män, inte pojkar. och då menar jag inte den fysiska åldern utan den mentala.
och jag gillar att bli intellektuellt utmanad. och då menar jag att prata om riktiga viktiga saker.
och jag gillar män med känslor. och då menar jag att det inte räcker att fälla en tår ibland, utan man bör också kunna munhuggas med mig.
och jag gillar män med självförtroende. och då menar jag att det är avtändande med osäkerhet.
så är det med det.
är du en man och känner att allt verkar passa in på dig? du ser dessutom hyfsat bra ut och kan hantera en självständig kvinna som lätt blir både arg och glad? välkommen in i mitt liv.
kotor, karrär och kokobello
ryggont isolerar. fast jag biter ihop och är glad. annars är risken för att bryta ihop totalt överhängande. och det orkar jag bara inte med.
ryggont tar inte över den här veckan som den gjorde med förra. idag låg jag på golvet nästan en hel kväll. jämfört med förra veckan är det framgång. för nu är det bara nästan.
i glädjen över erbjudandet att medverka i malmös våldsammaste syjunta (http://www.youtube.com/watch?v=PEtm3RZUShM ) städade jag på toaletten. det luktade gott och spegeln blev blank.
i ilskan över en hjärnskadad pappi sopade jag köksgolvet.
jag borde känslostorma oftare. jag är så effektiv då.
(och för första gången någonsin firar jag inte nyårsafton i norrland. och tänk. det gör mig varm i bröstet)
ryggont tar inte över den här veckan som den gjorde med förra. idag låg jag på golvet nästan en hel kväll. jämfört med förra veckan är det framgång. för nu är det bara nästan.
i glädjen över erbjudandet att medverka i malmös våldsammaste syjunta (http://www.youtube.com/watch?v=PEtm3RZUShM ) städade jag på toaletten. det luktade gott och spegeln blev blank.
i ilskan över en hjärnskadad pappi sopade jag köksgolvet.
jag borde känslostorma oftare. jag är så effektiv då.
(och för första gången någonsin firar jag inte nyårsafton i norrland. och tänk. det gör mig varm i bröstet)